Kvällen när den lokala krogen här i Särö återinvigdes med nya ägare och Free Electric Band med min svåger Jonas bakom elguran skulle göra sitt mest bejublade gig hittills.
Jag skulle skriva om vilket ös det hade varit, hur roligt det är att ett sånt ställe bara ligger några hundratals meter hemifrån, fast vi bor på vischan och jag skulle konstaterat att Jonas satte sina solon även i kväll.
Vidare skulle det här inlägget handlat om hur bra de andra i bandet var och hur otroligt roligt det var att min syster Mia fick gästsjunga i ett par av låtarna.
Men nu kommer det inte att bli så.
Jonas och jag har mailat varandra i veckan och haft diverse små funderingar om olika saker som skulle kunna tänkas gå fel.
Tänk om det kommer för mycket folk?
Tänk om det kommer för lite folk?
Tänk om ...
Men vi kom fram till att allt nog skulle bli bra; finns det bara tillräckligt med goa, glada människor och öl så löser sig resten.
Vad vi inte hade tänkt på är att det finns något i gigkvällshierarkin som kommer före öl och glada människor.
Nämligen elektricitet.
När bandet räknat in och spelat ungefär tio sekunder av första introt så dog strö...
Sekunderna innan proppskåpet brann och gjorde att giget blev precis lika rumphugget som det här inlägget.
Free Electric Band, Restaurang Blomstermåla, Särö
10 kommentarer:
...
Vilken kliffhanger.
Vad hände sen? Berätta.
Du målar scener i ord som ingen annan.
Vad hände sen?! Berätta!
En annan satt hemma i mysbyxor med allt det som skulle bli så roligt endast en vik bort.
Då missade man inget alltså?
Det borde heta Kliffhängare på ren svenska Toots, darling.
P
Tootsie: Vad som hände?! Inte ett jävla skit. Ingen sa något, ingen förklarade något, ingenting. Besviken som en jävla örn famlade jag min väg ut i mörkret efter någon timme av väntan och gick hem.
När jag pratade med Jonas i morse berättade han att dom hade fixat el från något grannhus till sist och kunnat spela till sist. Oklart hur mycket.
Det gjorde mej ännu argare. Varför sa ingen från Blomstermåla att dom höll på att ordna saken?
Peter: Jag skulle nog vilja säga klipphängare på svenska :-).
Vilket anti-klimax! Fy vad tråkigt. Hoppas chansen kommer åter, för alla inblandade.
Jeez, va tråkigt! Varför händer sån skit alltid när man har höga förväntningar på något?? Det är inte schysst!
Lika bra/sorgligt var det när strömmen kom tillbaka första gången. Bandet står kvar på scenen, i mörker och väntar och hoppas, när plötsligt alla lampor tänds och alla förstärkare vaknar till liv i ett laddat surr. Därefter:
Sekund 1: Publiken jublar.
Sekund 2: Bandet vinkar.
Sekund 3: Strömmen går.
Jag fick ett par öl i alla fall!
Anders H: Hahaha! Dom där tre sekunderna hade jag förträngt. Men hur patetiska var inte dom. Stackars, stackars bandet!
Men shit vilken öken! Så som ni har snackat om den här kvällen på förhand.
Nä - det var väl trist, Ulrika! Hoppas det blir fler spelningar snart med gubbarna - då kommer jag att vara på plats!
Abbes pappa: Ja, du fattar vidden av besvikelsen.
Kerstin: Åh, vad kul att se dej här. Då får vi vi verkligen hoppas att det blir fler spelningar så att vi kan ses där framför scenen.
Skicka en kommentar