Snor, svett och Blomstermålavibbar.

Jag hade tänkt att bespara dig ännu ett vidrigt hurtbulligt Nike+-inlägg, men när jag läser att Siverfisken varit på lokal där borta i Australien och fått Blomstermålavibbar när det gäller utsikten, måste jag ta upp det ändå.
(Ja, samma Blomstermåla som åstadkom höstens största besvikelse i fredags.)
I alla fall, dagens Nike+-runda utgick från just Blomstermåla, och eftersom det var en sådan fantastisk morgon tog jag ett par bilder med min mobil.
Det här är alltså vad Silverfisken menar när han gluttar över sitt borta vinglas i Noosa och får utsiktsmässiga Blomstermålavibbar:


Det var minus fyra grader när jag lunkade iväg, jag tror aldrig att jag sprungit i minusgrader förut.
Jag kände mig lite som Thomas Wassberg när snoret frös i näsan, och det tog några kilometer för att få upp värmen. Vad kommer det sig förresten att den kroppsdel som gör i princip hela jobbet, benen, är den som det är svårast att få upp värmen i? Överkroppen bara chillar och hänger med, men det är ändå där svetten dyker upp först.

Jag inser plötsligt att det här inlägget innehåller mer kroppsvätskor än vad som är riktigt smakfullt och ber om ursäkt för det.
Hoppas aptiten kommer tillbaka lagom till lunchdags.