Rom – pro/con.

(Jag kan bara tänka mig vad en AD hade kunnat göra med den rubben – tre ord på tre tecken. Och tre skiljetecken. Jag skulle till och med kunna tänka mig att byta ut divisen mot en punkt, om AD:n propsat på att att det skulle bli snyggare.)
Hej, förresten. Jag är tillbaka. Har du saknat mej?
Nähä, men jag har saknat dej.
Inte för att det för att det för en sekund har gått någon nöd på mej.
Vi har haft en sagolik långhelg i Rom.
Och den som hade förväntningar i höjd med Pluto (Johan) fick dom infriade med råge.
Om han var fanatiskt intresserad förut, kan man nog säga att han är besatt nu.

Det går liksom inte att att sammanfatta allt vi upplevt i ett enda litet pluttigt inlägg, så därför tänkte jag göra en liten lista med plus och minus som vi upplevt med Rom (för det finns, trots allt, några minus också).

Men vi börjar med plusen:

Fördel Rom:
-När man råkar på något intressant i Roms gatubild är det inte bara en trist gubbstay eller en gammal kyrka, det är saker Colosseum eller Forum Romanum som dyker upp runt hörnet när man minst anar det. Fruktansvärt coolt.

-Platser där det hänt spännande saker på i Rom handlar inte om att här åt Sune Mangs en tårta eller här skrev Ernst Rolf en kuplett. Nä, i Rom handlar de intressanta platserna om att här satt Petrus, Jesus lärjunge, i fängelset eller här blev Caesar mördad.

-När saker är gamla i Rom är dom inte från sekelskiftet utan från långt innan vår tideräkning började.

-En stadsvandring med guide i ett par timmar motsvarar åtskilliga poäng av antikens historia på högskolenivå.

-Klimatet. När vi åkte var det tjugofyra grader. Och det var inget konstigt med det.

-Och så förstås det gigantiska pluset som stavas M-A-T. (Och V-I-N.)

Nackdel Rom:
-Johan sammanfattade det största minuset väldigt bra på flygplatsen idag:
Man måste bete sig som en idiot för att inte bli behandlad som en.
Italienare är inte direkt födda till serviceyrket, och man måste blir arg ganska ofta.
Det hjälper, dock, men är jobbigt.
Fast jag, som har verkligen hatat, och till varje pris undvikit, att klaga på någonting, märker att jag faktiskt känner ett visst behov av att raisa lite hell när det behövs.
Håller jag på att bli en bitch, eller har jag bara slutat att vara så förbannat mesig?

-Trafiken. I bilen förvandlas romaren till en gladiator. Och att de riskerar livet likt gladiatorer vittnade den lilla bilen utanför Colosseum som låg lindad runt en lyktstolpe om.
En bil med barnstolar i.

-Shoppingen. Man behöver varken vara speciellt dygdigt eller rustikt lagd för att rata the italian look. Det räcker med att inte vilja se ut som en blandning mellan Nancy Dell´Olio och Cicciolina. Det är lack, rysch, pysch, prål, tajt, kort, slitsat, porrigt och pälskantat för hela (den obcent stora) slanten. I alla fall i de kvarteren där vi försökte shoppa. Tips på bättre shoppingområden än det runt Spanska Trappan emottages tacksamt.


En gräddtårta som inte är lika populär bland alla.

Resterna av de vestaliska jungfrurnas tempel.

Forum Romanum. Och en son.

Pantheon. Får vem som helst att känna sig som en myra.

Glad kille med god pizza.

Kolossalt välkänt motiv.


Mellan guidningarna passade Johan på att uppdatera sin look.


Lunch på uteservering. I november.

Rom, resa, forum romanum, colosseum, pantheon