Fem självälskare försöker konversera.

Du missar väl inte att läsa Alex Schulmans inlägg, där han berättar om sittningen efter Janne Josefssons Debatt? Det är han, Unni Drougge, Täppas Fogelberg, Björn Ranelid och Viggo Cavling.
"...jag sitter där och tittar ut över denna mycket märkliga människogrogg och upptäcker att vi fem nog endast har en sak gemensamt: kärleken till den egna personen."
Han berättar hur detta egocentrerade gäng sitter och låtsaslyssnar på varandra, fast de egentligen bara sitter och tänker på hur de ska kunna bryta in i den andres monolog och starta en egen. Unni Drougges monologande beskrivs så här:
"Vi lyssnar alla irriterat, försöker hitta tysta luckor som vi kan angripa, men Unni är skicklig, hon talar som man kör bil i Paris – trots köer släpper man aldrig riktigt gasen."
Man kan fundera lite på hur Debattredaktionen tänkte när de valde just Drougge och Ranelid som kombattanter till Schulman. Två mer ofrivilligt komiska uppenbarelser får man leta efter. Båda talar de en märklig tungrullarskånska och tar sig själva på väldigt stort allvar.
Ranelid har solat sig till läderväsknivå och Drougge börjar snart likna Jocelyn Wildenstein.
Lägg sedan till att de pratar högtravande, självförhärligande och förvirrat (framförallt Ranelid) och du har två personer som ingen hör vad de har att säga.
Det är bara för Alex Schulman att luta sig tillbaka och titta på när de matar in alla självmål.

Debatt, Alex Schulman, Janne Josefsson, Björn Ranelid, Unni Drougge