Varför prata om näthatet när man kan prata om nätvänligheten?
Varför prata om det hårda och kalla samhället när man kan prata om det hjälpsamma och varma samhället?
I morse när vi åkte till jobbet i Miljöbilen sa jag till Johan:
"Tänk vad länge bensinmätaren har visat på den sista lilla biten av stapeln utan att börja lysa för tom tank. Det är fantastiskt vad lite bensin den här bilen drar!"
På väg hem från jobbet börjar det lysa röda, olycksbådande trianglar strax innan Brottkärrsmotet och sedan dör biljäveln.
Fyll på bränsle sa displayen när Johan försökte starta om den.
Soppatorsk, med andra ord.
Det har banne mej inte hänt på minst tio år.
Det var bara att sätta på varningsblinkersen, ställa upp triangeln och så traskade Johan iväg, för visst sjutton ligger det en mack därnere vid Gula kiosken?
Den svarta figuren han utgjorde, i kolmörkret, vid en motorväg i rusningstrafik, var en ganska obehaglig syn.
Nu kör någon ihjäl honom, tänkte jag.
Men han hann inte gå mer än femtio meter innan en vänlig och hjälpsam man i sjuttioårsåldern plockade upp honom (Här kan du inte gå! Det är livsfarligt.) och körde honom till Shell Askim, så att han kunde köpa en dunk och fylla med bensin.
Och så körde han honom tillbaka till mig och bilen igen.
Var inte det en solskenshistoria, så säg?
12 kommentarer:
Jag hade en silvergrå Saab en gång i mitt liv. Det kändes alltid fint att köra den.
Man blir nog en lite vänligare människa bakom ratten till en silvergrå Saab, kan jag tro.
Man återfår lite tilltro till mänskligheten.
Det är så vackert...en distingerad herre i silvergrå SAAB. Vänligheten själv. Och så detta inlägg. I näthates tid.
*skäms*
För att jag är elak mot en artist som pratsjunger och visar tandläkarräkningen på alla bilder och som bor på Värmdö och har plastpalmer i trägårn'
Dagens ros är härligt. Det skulle man bannemig införa på bloggen.
Skönt att det finns vettiga människor.
Det finns sidor som plussar bra människor.
http://finstiltplus.tumblr.com
Tummen upp för alla fina och snälla människor. Det är coolt att vara ett hygglo.
Det där är en otäck situation, applåder till mannen i den silvergrå Saaben.
För änglar har inte körkort, va? ;-)
Usch, ja det är min mardröm att få soppatorsk på motorväg (eller motortrafikled heter det väl där nere?) och behöva lämna barnen ensamma i bilen på väg efter mer bensin...hu så hemskt! Tur att det finns rara folk i silvriga saabar!
/Monica
Härligt, det finns hopp!!
Men apropå Saabar så köpte vi en begagnad i helgen, som rasade efter 4 mil! När den gjorde detta så stannade ett flertal längs riksan för att hjälpa min man. Han fick dock lämna den där och svågern hämta den senare med trailer, och även då stannade folk helt frivilligt och erbjöd hjälp! Det är gott att veta i dessa stundom hårda tider. :)
Å vad löjlig jag känner mig, men jag blir nästan lite tårögd.
Snyggt. Trots att jag är en cynisk pessimist tror jag inte att världen är fullt så hemsk som den ofta verkar. Detta för att det bara är de dåliga sakerna som lyfts fram. (Undertecknad är guilty as charged) Därför är dylika bloggposter mycket trevliga att läsa.
Josh: Också jag är i alla högsta grad guilty as charged. Men ibland får man se saker i rosenrött som omväxling.
Skicka en kommentar