Låt mej se nu, vi har varit och discobowlat, åkt gocart och igår var vi på Liseberg och hade femkamp.
Efter kampandet åkte några av oss Balder.
Det är en värsting till berg-och-dal-bana.
Och mitt i värsta värstingbacken så tar dom kort.
Det är en slags sanningsspegel, där det avslöjas hur tuff man egentligen är.
Mickes min på Balderbilden beskrev någon som densamma som när han inser att det är raggmunk som Dagens på Kungstorgskaféet.
Glad och upprymd men ändå avslappnad.
Jättetuff, med andra ord.
Mattias, däremot, såg ut så här:
Själv kallar Mattias bilden för Grupptryck.
Tack, Mattias för att du gick med på att jag fick lägga upp bilden som vi nära nog hånskattat ihjäl oss åt.
Bredvid Mattias skymtar förresten Abbes pappa.
Jag åkte inte Balder. Jag satt och gnällde över en öl på Tyrolen att jag aldrig vunnit någonting på ett lyckohjul.
Eller på någon tombola, Bingolott, vinlotteri eller anyfuckingthing.
Sedan gick jag håglöst och la min lyckohjulsbiljett på nummer fyra i Daimhjulet och kom därifrån med den här:
Här ska fanimej käkas Daim!
Liseberg, företagsevent, balder, reklambyrå
4 kommentarer:
Kommer joggingrundorna öka med samma procentsats som antalet vinster? ;-)
Förlåt, supergrattis och trevlig helg!! =)
hahaha fan vad kul för dig. jag förstår vilken lycka det måste varit att kamma hem en storvinst. för jag har heller aldrig vunnit. jag har drömt om det men inte ens varit nära... grattis.
Det här var ju en jättekul blogg! Känner väldigt väl igen de där balder-bilderna, där avslöjas man verkligen! Fast jag undrar om inte Flumeride-kameran är ännu värre? Då är man både skraj för backen och rädd att bli genomvåt på samma gång...
hälsningar
Monica från Mölndal
Hasse: Ja, det tror jag nog att jag ska kunna ordna. 1 vinst = 1% mer träning :-).
Tack, och ha en go helg du med!
Mikebike: Din dag kommer den med. Rätt vad det är så vänder det och står du där med en gigantisk sjärnvinst i form av en neonfärgad pelikan i famnen och är lycklig som ett barn.
Monica: Tack, och välkommen hit. Tar dom bilder i Flumeride? Det har jag aldrig fattat. Ja, det är en skräckkombo som lyser i ögonen när man åker nedför sista backen där.
Skicka en kommentar