Om det här var en panel i en morgonsoffa

och ämnet var Sarah Palins gravida dotter, då tror jag att snacket skulle gått ungefär så här:

"Men hur kommer det sig att McCain var så korkad att han valde abort- och sex-före-äktenskapet-motståndaren Palin som sin kandidat till vice presidentposten? Om han visste att hennes sjuttonåriga dotter var gravid?"
"Det är klart att han inte visste..."
"Men han sa ju att..."
"Om han nu hade sagt att han inte visste hade han ju varit tvungen att sparka henne, för undanhållande av viktiga fakta. Då hade han ju varit tvungen att blotta att hennes förtroende var förbrukat. Och så hade skandalen blivit ännu större."
"Obamas tackling av det hela var i alla fall ruskigt elegant."
"Men tänk om det var Sarah som inte visste?"
"Ja, den möjligheten finns ju förstås också. Att mardrömmen blev sann efter att vicepresidentgrejen släppts till media. Fan, vad det ska ha exploderat i nyllet på henne, i så fall."
"Men är det inte precis det man känner? Här får du smaka på din egen medicin, reaktionärkärring!"
"Men vad ska man säga om pojkvännen, då, som säger att han inte vill ha något barn? Han måste väl..."
"Tack, panelen, då var tyvärr tiden ute. Nu är det dags för vädret."

Sarah Palin, presidentvalet, McCain, abortmotståndare