Jag räknade just ut (med viss möda, eftersom jag är så förbannat usel på matte) att det nästa år vid den här tiden är tjugofem år sedan jag började i branschen.
Faktiskt med råge, eftersom jag började prya och sommarjobba på min pappas byrå redan i högstadiet.
Får man en vaxmaskin i guld av Pia Grahn Brikell, då?
Dock är jag är inte säker på om det ger merit- eller skampoäng i vår ung-och-hungrig-fixerade bransch.
Gammal med cravings?
Duger det?
reklam, reklambranchen, reklamförbundet, guldklocka
12 kommentarer:
* fjuttar på fyrverkeri på kontoret *
Grattis, I suppose. För jag tycker att det är värt att gratulera. Och som copywriter blir man bara bättre med åren. Jag kom själv fram till att jag nog aldrig kommer att lämna den här branschen, bara lägga om kurs då och då. Så att man inte brakar på ett grund.
Tack, Fredric. Du är snäll. (Fast jubiléet var om ett år.)
Så länge man fortfarande älskar det man gör och tycker att ens bästa jobb ligger framför en är det väl bara bra med lång erfarenhet..? Lite sköna (men uppriktiga) floskler så här på morgonkvisten;)
Barbara: True, true. Men hur LÅTER det, är frågan?
För mig låter det hoppfullt, men jag brukar sällan använda ordet gammal - föredrar omskrivningar. Den som inte har några cravings är proppmätt!
Visst är det svindlande. Vi är tydligen årsbarn inom branschen. Jag började min karriär 1984 på en byrå som drevs av två bröder med efternamnet Good.
Är den verkligen ung-och-hungrig fixerad? När jag var ung och hungrig var byråer (i Sverige) rentav rädda för mig - TROTS att min lilla färsk från skolan Resumé hade Paul Arden och hans hemtelfonnummer som referens!
Nu är jag gammal cynisk och dyr som fan i drift och bemödar mig inte ens att leta jobb på svenska byråer för vaddå, slöseri med jävla tid.
Har fått NOG av googles ätande av allt som finns och dumma insisterande att jag skall använda gmail konto på blogger - kommentaren ovan kom från mig.
"Nya Blogger kräver ett Google-konto för att du ska kunna komma åt dina bloggar."
Bläääää - om man har haft konto sedan 2000 blir man bara trött på sånt.
Me to! Juni -84. Vilket jävla sammanträffande!?
Dabitch: Jag vet inte om man ska kalla det ung-och-hungrig-fixerad eller helt enkelt bli-äldre-fobi. Båda yttringarna finns, hur som helst. Fast det var nog i och för sig värre för ett antal år sedan när man överhuvudtaget inte låtsades om att det fanns några målgrupper som innefattade människor över fyrtio. Om det inte handlade om inkontinensblöjor eller stödstrumpor. Fast knappt ens då.
Janne och Robrunsthlm: Men grattis till oss gamla inventarier, för tusan! Augusti -84 var min inträdesmånad. När sista sommarlovet efter gymnasiet var slut.
Här har du en till som hållit på en halv evighet. Började också -84.
Jeeeeesus Christ.
Minns vax-and-paste fast jag kom tio år senare in i branchen - vi fick plugga det i skolan (Parsons) på tidiga nittiotalet! Deru - bra betyg i ett ämne som redan var dött ute på byråerna. Mycket onödig kurs kan man tycka.
Skicka en kommentar