Sa jag att Idol var ett fantastiskt program?
Att årets startfält var vassare än någonsin?
I så fall tar jag tillbaka det.
Igår när det var tjejernas kval talade jag om en eufori som kom av sig.
Kvällens avsnitt fortsatte längs den vägen.
Kanske jag har haft för höga förväntningar, men det enda jag satt och tänkte på var att dom måste haft en jättestor kläutlåda full med manssmycken.
Okej, om jag ska sluta vara så grinig så tycker jag att Robin E, som sjöng sist, var bra, trots låten.
Det var överlag trista låtar ikväll igen. Varför en tjuogtvåårig kille som Kevin får för sig att välja How am I supposed to live without you övergår mitt förstånd.
Jag gissar att Jesper åker ut.
Och så är förstås Johan en charmgris som, precis som han själv sa för ett tag sedan: Kommer locka många unga tittare och framförallt tjejer som tycker "Åh, vilken söt kille!".
Dessutom var han den ende som inte kändes som om han haft sin farmor som konsult vid låtvalet.
Men ta det lugnt vid kläutlådan nästa gång, bara.
UPDATE Men va f... Rasmus! Kamma till er nu, va, svenska folket. Det fanns ju så mycket annat menlöst att plocka bort.
Idol, Johan Palm, Robin Eriksson
2 kommentarer:
ifaller ditt blogginlägg i stora delar.
Såg snabbreprisen kl 22:40. Inte mycket att skriva hem om.
Han som sjöng REM fick min kropp att lutas framåt i soffan. I övrigt intog jag barbapappaposé (utflytande och oformligt) i soffan och tänkte mest; "Sån jävla skit"
Nemo - direkt från Åsiktsdepartementet
Det var inte alls lika hög klass på killarna som på tjejerna. Men det kanske bara var nervositet. Men frågan är om inte stylingen har kört i diket. Om det nu är en idol men är ute efter, varför kommer det in den ena utklädningen efter den andra? I år är det mer besynnerligt än tidigare. Fast den mest besynnerliga sitter fortfarande fastbränd på näthinnan och det är Marie Picassos "under bröstenbälte och tyska hårtofs".
Skicka en kommentar