Bloggen som vän

Nu har Mymlan slagit till igen med ett sånt där på-pricken-bra-inlägg som är något av hennes signum.
Det hon resonerar över är vilka av hennes inlägg som uppskattas mest, och kommit fram till att det är de personliga och utlämnande inläggen som är de mest lästa, kommenterade och länkade.
Men att det samtidigt är mixen som är grejen:

"Jag skriver mycket om nätet, om andra bloggare och en del om jobb och allmänna saker om barn. Och ibland även riktiga tråkinlägg om vad jag äter eller att jag sover dåligt.
Och när jag då drämmer i med något riktigt personligt kanske det blir mer intressant än om jag alltid skrev så? Folk får en bild av mymlan, riktigt vad för bild vet jag inte, men när jag sedan plötsligt klär av mig naken blir det mer intressant när ni har en annan mer officiell bild av mig som person. Är det så? Eller borde jag fläka ut mitt inre varenda natt? Skulle ni inte tröttna då?"

Detta fick mej att tänka på att det är med bloggar som med vänner – man uppskattar mångsidighet.
Det blir lätt too much med vänner som bara kan berätta roliga anekdoter, tala om sina barn, sina kläder eller vad det nu kan vara.
Lika väl som det är påfrestande med vänner som gråter ut och ältar sina problem non-stop.
Eller dom som konstant är djupsinniga och aldrig kan skoja till det.
Helst vill man ha vänner som har en bra och fingertoppskänslig mix mellan skoj, allvar, yta, djup och som har ett stort register av samtalsämnen.
Precis som en riktigt bra blogg, som Mymlans, har.
En bra personlig blogg, kanske jag ska tillägga, för jag tror inte man kan jämföra nischade bloggar på samma parametrar.
Dom är mer som specialintressetidningar eller -butiker än som vänner.

I inlägget gör Mymlan också en väldigt bra jämförelse mellan bloggar och nyhetssajter:

"Men så slog det mig att om man översätter min blogg och mina bloggläsare till en större tidning och dess läsare så kanske det är så nyhetssajterna ska fungera också.
Ha en bra mix till vardags, hålla sina läsare ajour, skriva om vad som händer och om inget händer rapportera ändå. Och sedan, någon gång då och då, drämma till med det där riktigt bra välskrivna unika materialet som ingen annan hade kunnat göra. Det egna reportaget som skiljer sig och gör att folk fortsätter komma för att de väntar på nästa höjdpunkt."

Just det, Mymlan, och i ditt fall väntar vi inte förgäves.

bloggar, Mymlan, nyhetssajter