Odd Molly och deras enormt smarta affärsidé är något jag tänkt skriva om länge.
Som jag ser det är OM:s mission att vända sig till alla kvinnor som egentligen inte är så intresserade av kläder och mode.
Kvinnor som ändå, på ett enkelt (men inte för billigt) sätt vill ha en viss trendmässig framtoning.
För att den modeängsliga kvinnan lugnt ska kunna luta sig mot Odd Mollys trygga barm, är alla deras signaturer så övertydliga att de fullkomligt tar överhanden över plagget i sig. Det är broderier, små texter, speciella mönster och rosetter till förbannelse. Ingen ska missa att här kommer ett Odd Molly-plagg.
Mitt i den överbrandade koftan eller klänningen står en kvinna som skiner av lycka för att äntligen känna sig lite rätt och med. Något som hon kanske aldrig gjort förr.
Och lyckas man förmedla den känslan, ja, då blir man så framgångsrik som Odd Molly nu blivit.
Om jag går ut och äter på lokal i överklassuburbia där jag bor räcker händernas tio fingrar knappt till för att räkna alla Odd Molly-tunikor.
Och ändå är det något snobbmärke utan drar snarare åt kulturtanthållet.
Men i modeängsligheten möts kulturtanten och överklasskvinnan och enas om en broderad klänning från Odd Molly.
Detta är, som sagt, en lysande affärsidé, men att det skulle leda till mode- och designpriset Guldknappen är något det måste lyftas ett och annat modekreddigt ögonbryn på ute i landet. Kanske är det Martina Bonnier som vill ta folklighetspoäng?
Inte ens på en sådan här liten bild går det att missa vilket varumärke damerna klätt sig i, kvällen till ära.
UPDATE: Här kan du läsa en annan bloggare som har synpunkter på Odd Molly.
Guldknappen, DV, Odd Molly, mode, designers, Damernas Värld, Martina Bonnier
12 kommentarer:
Jag reflekterade just över det där häromdagen, när jag träffade en kvinnlig vd för ett halvstort företag i Göteborg. Hon hade en rosa kofta på sig, med logotypen i stora snirkliga bokstäver över hela ryggen.
Fast jag insåg inte att det var själva affärsidén jag såg…
Du sätter ord på våra tankar.
Vilket klockrent inlägg!
Visst och absolut. Och visst hänger en OM-klänning även i min garderob. Så att jag kan känna mig lite MED jag också ;-)
Men jag tror också att det är så att vad OM lyckats med är att slå sig in på småbarnsmammorna. Vi som INNAN hade en smula koll på modet. Och sen missat ett antal säsonger när vi
a) varit gravida
b) ammat
c) försökt gå ner gravvo-kilona
d) blivit gravida IGEN och så en loop ända till
ö) Jag kan iallafall köpa mig en OM-klänning som är vänlig mot figuren och som verkar vara ganska inne...
Och sedan är det väl ett antal mer MANLIGA varumärken som har minst lika blaffiga logosignaler som OM... Eller?!
Men visst och absolut. Jag garvade när jag läste ditt inlägg.
Hälsar ängslig kvinna aka kulturtant
Odd Molly är en vattendelare! Läs Belinda Olsson och Malin Wollin också
http://studiobelinda.blogspot.com/2008/06/maln-wollin-ratar-odd-molly.html
Tack för bra blogg!
/Elin en trappa upp
Stellan: Jag kan lova att den där vd:n hade haft en marinblå kavaj från Stefanel om inte Odd Molly funntis. Så det är något bra dom gör. Att få annars väldigt konservativt klädda kvinnor att våga bli väldigt "djärva". Om än kollektivt djärva.
Anonym och Hanna: Tackelitack! You made my day :-).
Masarinmamman: Jag är faktiskt inte ute efter att dissa alla som bär OM. Jag bara ville sätta fingret på ett fenomen. Och det jag hade på mig mellan mina graviditeter är alltihop i princip plagg som skulle vara förolämpningar mot alla städtrasor och målar t-shirts.
Elin: Vad kul att DU är här! Och tack för tipsen om Belinda och Malin. Jag tror jag ska lägga in en länk om det i inlägget.
hahaha du är suverän Ulrika. Börjar bli kusligt många saker vi tycker lika om.
Vad jag mest retar mig på vad gäller Odd Mollys design är att _alla_ toppar har midjan direkt under brösten och är extremt korta.
Jag kan inte riktigt se hur det ska vara "skönt och härligt" som de beskriver sina kläder med att behöva flasha naveln/lovehandles?
eller att bara göra kläder för kvinnor med korta överkroppar?
det enda jag gillar med OM är deras silkiga linnen och underkläder. fast jag har inte förmått mig att pröva eller köpa något än men de ser ju fina ut.
http://oddmolly.com/collections/fall08?type=underwear
Peter och jag tittade lite på OddMollys affärsmodell efter att ha lyssnat på dem på ett Iqube event!
http://disruptive.nu/2008/01/31/odd-mollys-fantastiska-resa/
Christian: Intressant läsning. Hårdfaktedelen av affärsmodellen. Kombinera den med min framanalyserade mjukfaktedel så förstår man succén glasklart :-).
Jag tycker inte alls att Odd Molly enbart har EN STOR LOGGA ÖVERALLT ÅH HERREGUD HÄR KOMMER ETT ODD MOLLY-PLAGG TILL!
Jag är 21 år gammal och är förälskad i kläderna eftersom de är annorlunda. Jag skiter fullständigt i vad som är inne eller ute (och tackar högre makter för att jag vuxit upp i en småländsk håla utan krav på att vara särskilt inne).
Många (men inte alla) plagg är vackra. Själv tycker jag inte om de plagg där det står "Odd Molly" över hela ryggen. Jag drömmer om de vackra klänningarna, de diskreta koftorna och känslan av att äntligen ha råd att köpa något jag suktat efter i flera månader.
Du är alldeles för enkelspårig i din kritik.
/Åsa
Hela Helsingborg ÄR Odd Molly. Trodde länge det berodde på att den lilla staden inte har så stort utbud vad gäller kläder men fick nu en annan vinkel på det hela. Lite lantligt myssnobberi åt alla kvinnor.
Åh så underbart skrivet!
Jag som med en passion alltid hävdat att jag vägrar bli en Odd Molly mamma som till råga på allt låter mina ungar springa omkring i PoP pyjamas mitt på dagen bara för att de ska ha det lite bekvämt och skönt på dagis. Båda företeelserna är ovärdiga i sig, sätter man Odd Molly mammorna och PoP ungarna i stora klungor blir det riktigt patetiskt.
Skicka en kommentar