Gymnasiet.
Hjälp, hur gick det till?
Höstterminen i bloggosfären drar igång med en musikutmaning från Mymlan.
Hon vill veta vilken låt jag tycker är den finaste kärlekslåten.
Gärna med en liten story till.
Låten jag har valt är onekligen fin, men framförallt är den känslosam.
Det finns ingen låt som förmedlar desperation som den här gör.
Desperat panik inför tanken att bli lämnad.
Ne me quittez pas är franska och betyder lämna mig inte.
Han som skrev den heter Jacques Brel och när jag tittar på fotografier på honom kan jag inte låta bli att tänka att han ser ut som om han var pappa till Alex och Calle Schulman.
Hans utseende är verkligen en mix av de båda brödernas.
Calle plus...
...Alex blir...
...Jaques Brel.
Storyn, då? Jo kvällen när Johan och jag träffades (som för övrigt beskrivs lite här av hon som började gymnasiet idag) uppvisade han en veritabel skolbok i ämnet taktisk marknadsföring.
Och det han marknadsförde var förstås sig själv.
En av ingredienserna i marknadsmixen var att på ett lagom i-förbifarten sätt lägga fram att han hade varit och sett Jacques Brel-föreställningen med Tommy Körberg och Evabritt Strandberg.
Det kanske låter mossigt idag, men då gav det honom många fina kulturpoäng i min bok.
"Aha, han är kulturell också. Check!" tänkte mitt undermedvetna och bättrade på hans odds.
Han hade visserligen varit och sett den föreställningen (och tokgillat den) men så himla många fler kulturella evenemang vet jag inte om det blev, vare sig förr eller senare.
Men, Johan. Jag älskar dej ändå.
Du får inte gå.
Den här versionen är med Nina Simone.
Discover Tommy Körberg!
Det här är den svenska versionen med Tommy Körberg, lyssna på den, gör det, snälla!
Tommy K må vara den största pösmunk som sett dagens ljus, men det här är gudomligt bra.
När jag Googlade efter texten hittade jag det här:
Dom är för roliga, dom där ringsignalsföretagen.
Nu skickar jag med varm och kärleksfull hand vidare den här utmaningen till Abbes pappa, Dr Nic, Klaus-Peter, Linda (DVIJDVS) och Ysabell.
utmaning, finaste kärlekslåten, Jacques Brel, kärlek, Nina Simone, fyll bloggosfären med kärlek, Alex Schulman, Calle Schulman
12 kommentarer:
Utmaning antagen! Måste klura en stund på den.
tack för tipset, jag hade aldrig hört låten. Det är ju verkligen det bästa med den här typen av utmaningar - man upptäcker nytt.
Och sen Tommy pösmunk, jag älskar honom tror jag. Sån röst han har!
(vågar du inte utmana mig längre vavava ;)
Hu, så vackert!
Men Tommy K är inte världens största pösmunk. Den titeln innehar ju Jan Guillou!
DVIJDVS: Kul! Som fan.
Rebecca: Nej, jag kände mig som en utmanarterrier som gläfste och hägde dej i byxbenen vart du än gick ;-). Men om du vill så har jag en utmaning om min bokhylla som ligger och väntar på mej och som är perfekt för dej (om du inte har gjort den). Då ska jag med nöje utmana dej!
Och Tommy Pösmunk, jag älskar också hans röst. Men varför lägger Gud de bästa rösterna i sådana jobbiga figurer som Tommy och Carola?
Ascasca: Ja, det är kanske målfoto på det och Gullejanne vinner med en kort, men utsträckt arm.
Strax bakom kommer Tommys framskjutna haka.
Eftersom jag e en sucker för kärlekslåtar så kan jag inte låta bli att bidra:
http://www.youtube.com/watch?v=flQ8XJDIFGc
Vet inte om detta är den bästa kärlekslåten som jag vet. Men den e uppe på pallen i alla fall. Anledningen till att jag bidrar med just denna låt är för att exakt allt han sjunger om hände mig för ett tag sen. Och texten hjälpte mig att inse att jag inte va ensam och att allting blir bättre med tiden.
Jag blev knappast gladare av låten, men den hjälpte ändå på nått sätt. Kärlek är inte alltid som man vill den ska vara. Men som man säger: Bättre att ha älskat och förlorat än inte älskat alls. :o)
Men TACK. :)
Mycket ovanligt, må jag säga! Inte desto mindre är det vackert!
Pontus: Ah, Håkan. Han kan det där med att skriva kärlekstexter som går rakt in i hjärtat.
Sandra: Varsågod, det var så lite så ;-). Och välkommen hit!
Studiopeter: Ovanligt vackert, skulle man kunna säga.
Även om jag helhjärtat håller med om pösmunksepitetet på herr Körberg så var det oerhört vackert.
Vad är en pösmunk? Kan man köpa den? Hur smakar den?
Sådär. Du han ju kommentera före jag han berätta. Men nu ligger de i alla fall där.
Black Jack tar vi på måndag, va?
Tack Ulrika för att du tyckte jag skrev fint. Jag får fortfarande en liten klump i halsen när jag läser det jag skrev, men jag brukar bli klumpig i halsen över saker jag skapar själv. Lite patetiskt, jag vet. Låten var väldigt vacker. Eller säger man stycket när det är så här klassisk musikkonst. Jag spelade den för Åsa och det fungerade ;-)
Skicka en kommentar