Tema Norden

Eftersom det är sällsynt med input som kommer från våra nordiska grannländer känns det anmärkningsvärt att jag igår lyckades se först en dansk och sedan en norsk tv-serie. Båda gjorde dessutom tillräckligt med intryck för att omskrivas här.
Först hamnade jag framför den danska serien Baronessan. Den handlar om en helt osannolik kvinna, som i alla fall jag aldrig hört talas om tidigare, men som jag misstänker är de danska skvallertidningarnas älskling.
Baronessan, som egentligen heter Caroline Fleming, kan checka av det mesta någon kan hitta på att ha på en önskelista.
En otroligt vacker, före detta fotomodell vars hem (ett av dom) är Danmarks största privatbostad, det gigantiska Valdemars slott. Och då snackar vi inte den typen av slott som haltar fram på så gamla pengar att de i princip inte finns längre, nej, här verkar det finnas ett överflöd av nya, fräscha stålars till allt som kan behövas för att hålla ett slott och en slottsfamilj i topptrim.
Caroline är strax över trettio, har två bedårande barn (en pojke och en flicka, förstås) och en snygg engelsk man.
Apsnygga kläder har hon också, vilket absolut inte är någon självklarhet.
Trots detta kunde jag inte känna att hon var ett odrägligt svin (vilket hade varit ett rimligt antagande) utan hon var till och med ganska charmerande.

Så tycker jag efter att ha sett ett avsnitt, du kanske har sett fler och har en annan uppfattning?

Hur som helst, det kan inte hjälpas att det är väldigt fascinerande och underhållande att titta in i ett sådant liv.
Tyvärr är serien snart slut, sista delen sänds i SVT 1 på söndag klockan 21.

Dop hos familjen Fleming.

Från Norge kommer serien Berlinerpopplarna som också sänds i SVT1 och det är väl egentligen ganska meningslöst att tipsa om två tv-serier som snart är slut, men i det här fallet kan jag istället rekommendera boken som serien bygger på.
Eller böckerna, som jag insåg igår, när serien fortsatte där min bok hade tagit slut. Fortsättningen heter Eremitkräftorna (bra namn!) och den ska jag åka och köpa så fort jag bara kan.
Feelgood på grisfarmen löd en rubrik på en artikel jag läste om Berlinerpopplarna, och visst, det finns inslag av lättsam feelgood, men den har betydligt fler bottnar än den gängse feelgoodromanen.
Med tanke på vädret blir det knappast hängmatte- eller stradläsning, men det skulle kunna bli din perfekta sommarlitteratur i läsfåtöljen.

Min egen läsfåtölj är än så länge imaginär och ska stå på det där vackra golvet i rummet som växer fram en trappa upp. Fast vi insåg just att fåtöljerna som vi nästan beställt inte går kommer att gå upp igenom trappans smalaste parti. Så det blir omtänk på dom.

UPDATE: Efter lite mer Baronesse-googling läser jag nu att hon har en liten flaw i den perfekta ytan i form av att hon nu ska skiljas från den engelske snyggningen (som dessutom är typ brorson till James Bond-författaren Ian Fleming). Hon lär få fyra miljarder för besväret. Pund!
Ehh... Siffror är inte min grej. Det blev en nolla för mycket. "Bara" 400 miljoner pund ska det vara.

Berlinerpopplarna, Anne B Ragde, Eremitkräftorna, Baronessa, Caroline Fleming, SVT, tv-serier