Nu har jag sett min nyinköpta DVD med den ultimata sjuttiotalstiteln Blåst på konfekten.
Eller 10 som den heter i original.
Det var en rättsatsning. Det är en fruktansvärt rolig film, jag skrattade halft ihjäl mej, speciellt åt scenen när Dudley Moore är f-a-s-an-s-f-u-l-l-t bakfull och blir väckt av en mexikansk orkester som tutilurar under hans balkong.
Dialogen är lysande, Dudley Moore har aldrig varit bättre och det finns nästan inte en enda dålig scen.
Dimensionen med Dudleys (eller George Webber som hans rollfigur heter) fyrtioårskrisandet var dessutom betydligt enklare att relatera till den här gången än förra...
Men vet du vad som är nästan läskigt? När jag googlade lite på filmen hittade jag det här. Det visade sig att samma dag som min DVD trillade ner i brevlådan så bestämdes det att filmen ska remejkas och man håller som bäst med en worldwide casting hunt efter någon som ska spela Bo Dereks gamla (och enda) paradroll.
Å, å det ligger i luften. Som Tomas Ledin hade sagt.
Undra om den svenska titeln blir Blåst på konfekten – igen.
10, blåst på konfekten, dudley moore, bo derek, julie andrews
Dudley Moore... Min hjälte. :o)
SvaraRaderaHans sätt att springa på het sand är helt fantastiskt!
Min favoritscen är nog när han får Bo Derek i säng och hennes flätor fastnar i hans mun till tonerna av Ravels Bolero. Haha
Och så har hon fjädrar i flätorna som kittlar honom i ansiktet... :-D.
SvaraRaderaDudley Moore är för härlig. Många skratt till honom.
SvaraRadera