Jag är benägen att hålla med.
UPDATE 1 Nu har jag sett den åttiosex gånger. Får nog bli en åttiosjunde.
UPDATE 2 Louise herself har berättat att storyn är alldeles sann. HURRA!
kärlek, återförening, Christian the lion, YouTube, videoklipp
tisdag 24 juni 2008
Sann kärlek
Det här tyckte Louise på mitt jobb var det finaste hon sett. Någonsin.
Jag är benägen att hålla med.
UPDATE 1 Nu har jag sett den åttiosex gånger. Får nog bli en åttiosjunde.
UPDATE 2 Louise herself har berättat att storyn är alldeles sann. HURRA!
kärlek, återförening, Christian the lion, YouTube, videoklipp
Jag är benägen att hålla med.
UPDATE 1 Nu har jag sett den åttiosex gånger. Får nog bli en åttiosjunde.
UPDATE 2 Louise herself har berättat att storyn är alldeles sann. HURRA!
kärlek, återförening, Christian the lion, YouTube, videoklipp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Ojojoj..nu fall jag en tår här...Hoppas det är sant.
Det gick inte att värja tårkanalerna mot den attacken...
Jag har hittat dig via Abbes pappa. Du skriver smart och skönt!
Fint, javisst.
Men att Aerosmith har gått från "Dream On" till det där dravlet som spelades i bakgrunden är läskigt.
Varje gång jag hör den låten så ser jag en gråtande Bruce Willis framför mig. Bruce ska inte gråta, han ska va hård. ;o)
Luckypunk: Ja, jag är NÄSTAN hundra på att det är sant. Det verkar vara klippt ur en inte helt färsk dokumentär. Det MÅSTE vara sant.
Masarinmamman: Välkommen hit! Abbes pappa talar så väl om dej :-).
Pontus: Nu ska jag erkänna att det där dravlet är en guilty pleasure för mej. Jag kan inte hjälpa det, jag vet att det är cheesy.
Den här filmen var alldeles underbar.
Och jag som hade planerat att om tjugofem år gå ut på savannen för att leva som en stenåldersman och bli uppäten av ett lejon. Tänk om man bara får en kram istället...
Världen är en förunderlig plats.
Förstår det där med "guilty pleasure". Själv e jag helt såld på Barry Manilows smöriga låtar.
Ingen idé att kämpa emot längre.
Oj, helt klart finast 2008! Inte ens en ruggighund som jag kunde hålla tårarna tillbaka.
åh men gud vad fint! Ska ha med den i min blogg också, garanterat!
Haha, ja, det är verkligen det finaste jag sett. Någonsin. :-)
Jag har hittat lite info om Christian ikväll. Historien ÄR sann och klippet kommer från Bill Travers dokumentärfilm "Christian the Lion", som belönades med två Oscars. Det finns också en bok "A lion called Christian", skriven av hans pappor Bourke och Rendall. Jag måste ha båda!
Tack, tack, Louise! You made my... night.
Här
kan man köpa både filmen och boken.
Ja, här sitter jag, lönnsnygg i medelåldern och provlipar lite i köket.
Vilken start på dagen...
Den är väldigt, väldigt fin. Men jag tycker illa om greppet med den pålagda musiken och jag föraktar mig själv för att jag inte kan värja mig från det.
Det GÅR inte hålla tillbaka tårarna.
fulllständigt GIFTIGT för kattälskare. Man kan ju inte börja lipa innan lunch gu vad pinsamt. ...nej, det är bara nåt jag fick i ögat.. *snyft*
Oj, vad blött det var här nu då. Fullt med tårar och snor överallt.
Och du Åsk, det går preciiis lika bra att vara hundälskare (om inte bättre). Den där hälsningsceremonin känns som 75% hund och 25% katt.
Fan, jag sitter här och lipar... Åt ett lejon. Fy vad fint
Detta är ett fantastiskt klipp. Tårarna bara kommer, även om man vill det eller inte. Vilken otrolig lycka när lejonet kände igen de......obetalbart!!!
Skicka en kommentar