På många reklambloggar diskuteras just nu filmen som vann Grand Prix i Cannes.
Cadburys trumspelande gorilla får många att undra vart relevansen tog vägen.
Den vassaste apanalysen av hittade jag i en för mig ny bloggbekanting, Sorterade och osorterade tankar och åsikter av Elias Betinakis.
(På Elias blogg får jag dessutom lära mig att det är en och samma person som är CD, AD, copywriter och regissör för bidraget!)
Den nämnda apanalysen säger som sagt det mesta, det enda jag skulle vilja tillägga är: Reklamteori i all ära, men ibland känns det som om man vill göra så här:
Cadbury gorilla, Grand Prix, reklam, reklamfilm, Döda poeters sällskap, YouTube, videoklipp
Silverfisken har också förklarat en del om det idag och väldig bra tycker jag. Många missar texten i början av filmen "A glass and a half full production" som koplar hop med den i slutet av filmen "A glass and a half full of joy". Det gjorde att jag liksom fattade hur det hela hängde ihop utan att det egentligen gör det.
SvaraRaderaJust det, Sonia. Nu har jag länkat till firren också.
SvaraRaderaÄven om hans blogg egentligen inte är en reklamblogg :-).
SvaraRaderaEn intressant sak ang. Juan Cabral, som alltid arbetar ensam på allt han gör. Jag har talat med en del personer som har jobbat med honom. Samtliga säger att han är väldigt bra på att använda personer utanför branschen, som inte bryr sig om att bli omnämnda i en cred-lista. Hans Grand Prix för Tate gallery (utomhus 2006) var ett sånt exempel. Även apan är ett sånt exempel. Snubben är råsmart på det sättet. Han ikoniserar sig själv genom att ta hjälp av genier som inte bryr sig.
SvaraRadera