Min kollega (trist ord), mer känd som Abbes pappa, kom tillbaka till jobbet idag, minst tjugo minuter efter det han ursprungligen sagt hejdå och gett sig av.
Det berodde på att han gått förbi en skivaffär.
Där fick han ett infall och in och stod i kö för att köpa en platta.
Sedan stod han i en ny kö, mest bestående av tjejer i fjortonårsåldern, för att få skivan signerad.
För att till sist gå tillbaka till jobbet för att ge den till mig.
Amandas nya.
Med personlig dedikation.
Hur varm i hjärtat blir man inte av det?
Andra bloggar om Amanda Jenssen, Killing my darlings, signering
Shit, nu blev jag avis. Både på skivan och den omtänksamma kollegan. :)
SvaraRaderaDet förstår jag, Kristina. Det hade jag också blivit ;-).
SvaraRaderaKul att du gillar Amanda. Och tack för den fina bilden.
SvaraRaderaDagens länktips: http://www.amandaism.se/