Då var det maj igen.
Kanske den bästa månaden av alla.
Allt det bästa ligger framför oss och det är vackrare än vackrast ute.
Fåglarna sjunger fortfarande som tokiga.
Maj inleddes med en regnig dag och eftersom mina politiska preferenser inte föranleder några tåganden denna dag, så tittade jag en hel del på teve.
I förmiddags hade jag några Astrid Lindgren-moments.
Först sände TV4 Madicken, som kan tyckas gullig och harmlös vid en snabb anblick, men som har fler bottnar än man kanske tror.
Jag älskar scenen när hembidrädet Alva dansar med sotaren på den fisförnäma höstbalen.
(För att inte tala om huset Junibacken där Madickenfamiljen bor. Det är nog mitt absoluta drömhus. Om det hade legat på västkusten, det vill säga.)
Efter Madicken var det en dokumentär om Astrid Lindgrens Småland.
Astrid går omkring i sin barndoms miljöer och berättar anekdoter.
En av dem gjorde särskilt intryck.
Hon berättade om "Bullerbyn" (det hette förstås något annat på riktigt), som var där hennes pappa växte upp.
När filmen om Bullerbyn skulle spelas in berättade Astrid det för sin faster.
"Åh, då vill jag vara med." säger fastern och Astrid undrar vad i allsin dar hon skulle spela i så fall.
"En liten flicka." svarade fastern.
Som var 105 år gammal.
UPDATE Här kan du läsa om hotellet som kallat sig Villa Villekulla och hur de förlorat en rättslig tvist om rätten till namnet. Deras starkaste argument var att ägaren träffat Astrid herself vid en kiosk på Odenplan: "Vid något tillfälle ska hon ha berättat för Astrid Lindgren att hon köpt ett hotell och att hon skulle kalla det för Hotell Villa Villekulla. Enligt hotellägaren ska Astrid Lindgren då ha sagt att det lät jättekul och önskat lycka till."
Det är nästan rart.
första maj, Madicken, Astrid Lindgren, Bullerbyn, Småland
3 kommentarer:
Nu är egenintervjun uppe - som utlovat
Tack, Nemo. Ska bli rackarns kul att läsa.
Jag är som bekant från Vimmerby och jag tror att bakgrunden är mer nyanserad än vad DN uppger. Namnet på hotellet "hittades på" av den person som en gång var med och startade Sagobyn, som idag heter Astrid Lindgrens Värld. När han sålde sin del i nöjesparken och öppnade hotellet tänkte han väl att det var okej att snylta vidare på Astrids berättelser. Han hade ju trots allt träffat henne vid ett flertal gånger.
Men. Idag är ägaren tydligen någon annan och namnet har hängt med. Och Saltkråkans folk drar likt Tengils män land och rike kring och städar upp i renommésnylteriträsket. Med all rätt.
Skicka en kommentar