Bosses hela

I dagens Resumé har den gamle reklamgurun Bosse Rönnberg en helsida.
En enda rad med negativ text:
www.ronnberg.com

Hahaha, det är humor, Bosse!


Bosse Rönnberg, Resumé, reklam, www.ronnberg.com, reklamgurus,

Ett viktigt inlägg i fildelningsdebatten

Är det så här det kommer se ut i backspegeln?
Förmodligen.

(Klippet är väldigt stor underhållning och Sverige anno 1979 är oavsiktligt vansinnigt komiskt, btw. Jag säger bara: discoavgift! Men Sydney "Big Brother" äger.)

fildelning, dansband, disco, YouTube, videoklipp,

Annat som hör Valborg till

Här skriver GP om vad som görs för att stävja tonårsfylla på Valborg.
Här skriver P något som borde användas i skolundervisningen för att få ungdomarna att förstå varför.


fylla, ungdomsfylla, Valborg, alkoholism

Idag för sjutton år sedan

såg det ut så här i Grinneröds kyrka i Ljungskile:


Ja, jag vet. Klänningen än hemsk.

Idag för tjugotvå år och ett par dagar sedan ringde det hemma hos en kille vid namn Magnus.
Det var Helena, tjejen han var tillsammans med den månaden.
"Vi ska ha middag på Valborg, jag och min bästa kompis, kan inte du tänka ut en bra dejt till henne?" frågade hon.

Han funderade ganska länge och ringde sen sin Handelskompis och tillika granne på Götabergsgatan.
Han fick tjata och ringa flera gånger, men han gav sig inte.
"Klart du ska med, du kan ju inte sitta hemma en Valborg."
"Okej då, jag hänger väl med." svarade den ganska motvilliga personen i andra änden av luren.

Den han ringde och tjatade på var Johan.
Hon som behövde en blinddate var jag.

Tack, Magnus. Det gjorde du bra.

bröllopsdag, blinddate, Valborg, Valborgsmässoafton

Packa bloggens packsäck

Det händer att jag skriver ett inlägg på kvällen.
Som jag sparar och lägger ut först nästa dag.
Då känner jag mig så där nöjd och väl förberedd.
Ungefär som när man lagt fram kläderna och packat packsäcken för morgondagen.

Höger kontra vänster hjärnhalva

Nu har jag lagt in en massa bloggar i Google Reader.
Verkar jättepraktiskt.
Och astrist.

Jag testar vidare.
Men är fortfarande skeptisk.




RSS-läsare, bloggar, RSS, Google Reader

Att RSS-läsa eller inte RSS-läsa

Funderar på att börja läsa bloggar via en sk RSS-läsare.
Om jag har fattat saken rätt så är det är en applikation, t ex Bloglines, som gör att man kan tillgodogöra sig massor av bloggar på kortast möjliga tid.
Ingen layout och tjafs som tar tid att ladda upp och stör ögat.
Ren text och några små bilder.
Snabbt och enkelt

Fast jag hör ju själv hur dumt det låter.
Det låter som om jag talar om att jag ska ge upp Mac bara för att det är så himla praktiskt med PC.
Och det kommer ju aldrig att ske.

Men okej då, jag får väl ge det en chans.
Är det någon som har något tips om vilken jag ska välja?
Viken är minst djävulens påfund?



RSS-läsare, bloggar, RSS, Mac

Små, små chalmerister

Ett irriterande ålderstecken blir synligt så här i Valborgstider.
Chalmeristerna.
De blir aldrig äldre, men det blir tyvärr jag.
En gång i tiden tyckte jag att det var tanter och farbröder som sålde Cortegeprogrammet.
Nu är det av någon märklig anledning väldigt små, pytteknappt vuxna som går där på Kungsgatan i sina före detta vita rockar.

Men idag är väderkartan över Göteborg oraaaaange!
Så det gör inte så mycket.



Valborg, cortegen, chalmerister, sol, värme

Nya tider, nya trafikfaror.

Det var något som slog mig som en... jättestor sten i huvudet när jag var ute och körde bil idag.
Eftersom jag har ett barn mitt i mopedåldern och ett som snart är där, var det förstås deras tänkta trafiksituation som skrämde livet ur mig när jag såg den nya trafikfaran i vitögat.
(Eller, den är egentligen inte så ny, men jag har inte tänkt på den förut.)

Det hela utspelade sig när jag körde bakom en moped på en ganska smal väg. Plötsligt saktade den ned och körde väldigt långsamt, så att jag blev tvungen att köra om.
I backspegeln såg jag varför hon (det var en tjej som körde) hade saktat ned så mycket:
Hon sms:ade samtidigt som hon körde.

Det är då man inser den livsfarliga kombon: tonåring, moped och mobilt kommunikationsmedel.
Allt ska kollas genast, "viktiga" meddelanden måste besvaras omedelbart.
Även om moped körs samtidigt.
Även om annan trafik kommer från alla väderstreck.

När jag kom hem fick jag Frida att svära på allt som är heligt att aldrig, aldrig röra mobilen samtidigt som hon kör sin moppe.

Och om moppekidsen inte sms:ar själva så kanske dom möter någon som gör det.

mopeder, trafik, mobiltelefoner, sms, tonåringar

Förnedringsrisk?

En otäck tanke slog mig just.
Om en dryg vecka ska jag springa Vårruset.
Tänk om dom är där från typ Västnytt och filmar, fångar mig på bild och illustrerar det hela med den här låten:

Baby Elephant Walk, Vårruset, YouTube, videoklipp

Att översätta filmtitlar

Det är ganska sällan filmtitlar översätts till svenska nuförtiden.
Annat var det på sjuttiotalet, när alla Mel Brooks filmer fick heta något med "Det våras för...", allt som Goldie Hawn medverkade i fick titlar som började med "Tjejen som..." och filmen "10" blev "Blåst på konfekten" (för övrigt en film som stått sig förvånansvärt bra och fortfarande är väldigt rolig).

Men sommarens romantiska komedi, vars originaltitel är Made of Honour (en lek med det engelska ordet för tärna, Maid of Honour) har fått den fantastiska svenska titeln Brudens bäste man.
För att få en fiffig svensk titel har man alltså översatt ett engelskt begrepp som på svenska heter marskalk.

Brudens bäste man, Patrick Dempsey, romantiska komedier, Micheller Monaghan, made of honour, YouTube, videoklipp

På fredagkvällen

orkar man ju inte laga något krångligt, det blir bara en simpel räkmacka:

(Det var förstås inte jag jag som gjorde den, det var Johan.)

fredagsmys, räkor, middag

Här i Götet

vet vi banne mej hur man inreder en kåk.


(Det må se ut som en oansenlig länk, men låt dig inte luras. Missa för guds skull inte.)


hemnet, lundins, bostadsannonser, hisingen,

Vikten av att välja rätt människor till reklambilder

Här hade jag tänkt att snacka om hur viktigt det är att casta personer för reklambilder.
Att de ska utstråla rätt saker, yada, yada, yada.
Men du är inte dummare än att du fattar vad jag vill säga när jag visar dig det här spammailet som kom idag:




reklambilder, viagra, reklam, spam,

GOSS-annonser på Ads of the World

Tre av våra annonser för Langley Travel kan du titta på här.

ads of the world, annonser, reklam,

Kris i köket

Först när du försvunnit spårlöst från köket inser jag hur oumbärlig du är:

Slaskuppen, min vän, vad gjorde man egentligen innan du fanns?
Och varför har du lämnat mig?

Läs även andra bloggares åsikter om husgeråd, köksredskap, kök

Skrynkelfritt?

Nu har jag testat Derma Genesis från L´Oreal i nästan två veckor.
Det är ett batteri av cremer som ska "hjälpa till att skapa nya celler och göra huden synligt yngre".
Så skriver L´Oreal i alla fall på sin flashintensiva kampanjsajt.
(Hej! L´Oreal. Jag hittade ett korrfel. Det står "Huden får späns..." på ett ställe.)

Först det positiva:
Produkterna känns lyxigare än sitt relativt blygsamma pris och förpackningarna är kanon.
Dag- och nattcremen doftar milt men väldigt gott. Ögoncremen är... rätt ok.

Serumet är jag däremot tveksam till. Det känns som jag smetar in färglös gelé i ansiktet som inte har någon känn- eller synbar effekt alls.

Men det totala intrycket är nog ändå mest att det här inte är rätt för min torra hy. Den stramar och efter ett par timmar törstar den efter något som ger mer fukt. Och då känns huden som allt annat än synbart yngre.

Därför har jag fått komplettera kladdandet med en avslutande dos av min älsklingscreme Hope in a jar från Philosophy.

Men för dig som inte har så torr hy kanske Derma Genesis känns helt perfekt, vad vet jag.

PS. I kommentarerna hos Mymlan (som också ingår i testpatrullen) läser jag att man utlovar effekt redan efter en dag. Det är ju rent korkat! Då tigger man om stryk och missnöjda användare.


Läs även andra bloggares åsikter om L´Oreal, Derma Genesis, sminkblogg, Philosophy, hope in a jar

Johans syn på saken

Den kan du läsa om här.
(Saken handlar om tidningen Resumés ranking av personer i reklambranchen.)

Kändisar, lär av Kjell Bergqvist

I den senaste reklamfilmen för Eniro dyker Kjell Bergqvist upp som inhoppare för den lilla trolliknande Eniroflickan i den gula klänningen. Hon är sjuk och han ställer upp, i klänning och allt, för, som han säger: "Jag gör vad som helst för pengar."

Genom att ställa upp i den filmen visar han prov på två saker:
En skön självdistans och ett schyst omdöme när det gäller att välja produktioner att ställa upp i.
Kul och välproducerad produktion = cred och respekt (utöver stålarna).
Trist och töntig = hån och förakt (vilket i längden förmodligen leder till mindre stålar).

UPDATE I kommentarerna gjorde någon mig uppmärksam på den här varianten: http://www.youtube.com/watch?v=vN9LPp5ig9w
Det är exakt samma film, fast här vägrar Kjell att bära klänning och säger att dom ska ringa 118 118 för att hitta någon annan. Kan det vara så att det var så här filmen var tänkt att vara? Men så lajade man fram den andra under gång, och kom på att den var sjukt mycket roligare? (Väldigt bra jobbat att sälja in den versionen istället, i så fall.)
Är det någon som vet?
UPDATE 2 Nu visar det sig att det finns TRE versioner av exakt samma film. Hm. Då kanske inte mina teorier håller längre...

Kjell Bergqvist, Eniro, reklam, kändisar, reklamfilm, YouTube, videoklipp

Nu är det jul igen på SVT

På promenaden från jobbet till parkeringen idag hamnade vi mitt i ett film set.
Eller tv-serie set kanske är en bättre (?) ord.
I den sommarprematurt gassande solen framför gamla Televerket stod en klunga människor i fejkfrost klädda i sekelskifteskläder .
Public service in action.

En otroligt feg gissning är att det är julsatsningen Selma Lagerlöf de spelade in.

Men Helena Bergström som Selma? Njää. Jag är skeptisk.



(Som vanligt klickförstorningsbara bilder.)

UPDATE När jag läste GP en dag för sent så hittade jag det här om Selmainspelningen.

Selma Lagerlöf, SVT, Helena Bergström, drama, julsatsning

Popalike

Fredo har gjort en öppen liten utmaning med skivomslag som påminner om varandra.
Fast jag vet inte om mitt exempel kan beskrivas som "påminner om".
Snarare "identiska".

Eller vad säger du om de här?

Hey, Leona, kan du stänga munnen så märker nog ingen att vi plankat Alicia?

(Det var Jonathan som påpekade likheten för mig ursprungligen, så det är han som ska creddas.)

Om du har några andra bra exempel på utseendemässigt närbesläktade skivomslag så är du välkommen att bidra.

Skivomslag förresten, det måste ju vara ett utrotningshotat begrepp.
Vad ska man kalla dem när vi inte har några fysiska skivor längre?
Mp3-grafik?
Musikfilsillustration?


skivomslag, Leona Lewis, Alicia Keys, Spirit, As I am, utmaningar

Fläsket brinner

Ahh! Träningsvärk.
Den enda njutbara smärtan.

(Får man förresten träningsvärk av att sitt träningsverk?)

Det satt långt inne

men idag blev det av:
Jag var ute och sprang efter jobbet.

Men en maklig och ganska kort springtur utefter havet i den sköna kvällssolen, är det verkligen något att malla sig över?
Nej, egentligen absolut inte, men jag gör det ändå.
Jag är stolt för att jag vann den retoriska matchen över den där latmasken som bor och frodas inne i mig. Den som har tusen argument på lager när det gäller att övertyga mig om att det finns bättre saker att göra efter jobbet än att träna.

En av anledningar till att jag kom iväg är förmodligen att jag obegripligt nog är anmäld till Vår-ruset (eller Vår Ruset som dom envisas med att kalla det).
Vete fan hur det gick till men jag och fem andra GOSS-tjejer ska tydligen vara med.

Du kanske är en luttrad Marathonlöpare som tycker att fem kilometer knappt är värt att värma upp för.
Men så är det inte för mig.
Fem kilometer är ungefär max vad jag kan tänkas orka springlunka. Om det inte är för många uppförsbackar det vill säga.

Men det går betydligt lättare när man har svängiga Amarula Tree med Amanda Jenssen (jag vet, jag är värsta fjortisinsnöad på henne just nu) i lurarna.

träning, VårRuset, Amanda Jenssen, Amarula Tree, YouTuve, videoklipp

Vad har Sanna Nielsen genmensamt med Susanna Kallur? (Förutom namnet.)

Nu ska det tjatas Jan Gradvall. Igen.
Och DI Weekend. Igen.

Jan har satt fingret på något mycket sant. Igen.

I veckans nummer av nämnda blaska recenserade han Sanna Nielsens nya skiva Stronger och förklarar varför sånginsatser i tävlingssammanhang påminner om idrott. Svaret är att det är prestationer som uthållighet och styrka som premieras i båda fallen.
Det är därför Daniel Lindström vann över Darin och Marie Picasso besegrade Amanda Jenssen, hävdar han och tillägger:
"Det var också därför Sanna Nielsen fick flest telefonröster av svenska folket i finalen till Melodifestivalen. Att höra henne sjunga Empty Room, där det hörs att hon tar i med varje muskel i kroppen, är tårframkallande på ungefär samma sätt som när Susanna Kallur vinner i häcklöpning."

Vad tycker han om skivan då? Jo, "...misstaget man gör här är att man kombinerar dessa bombastiska låtar med ännu mer bombastiska arrangemang" är domen.
Och så beskriver han den typiska Bobby Ljunggren-kompositionen så här: "...som om den står längst fram i fören på Titanic och väntar på att bli fönad av en ishavsvind".

Sanna Nielsen, Marie Picasso, Susanna Kallur, Darin, Stronger, Empty Room

Idol. På riktigt.

Just nu hände något oväntat.
Jag började längta våldsamt efter en Idoldeltagares kommande skivsläpp.
Det i sin tur beror på en annan väldigt osannolik händelse.
Att Jan Gradvall skriver en artikel i Café som tokhyllar en Idoldeltagare.
Tanken att han skulle hylla Danny, Daniel, Marcus eller Marie Picasso är fullkomligt skrattretande.
Men känns helt naturlig när det handlar om Amanda Jenssen.
Och det är ingen hejd på superlativen:
"Vem hade trott att en tv-sänd talangjakt skulle vaska fram 2000-talets mest originella och begåvade svenska sångerska?"
Titeln på Amandas album är också en av de bästa jag hört på mången god dag:
"Killing my darlings".
Jag blir inte mindre imponerad av Amanda när jag läser att hennes egenskrivna låtar tog över och trängde undan de professionella låtskrivarnas alster ett efter ett.
Tre av albumets låtar har hon skrivit tillsammans med Per Wiksten från gamla The Wannadies och han säger att det är han som ska vara tacksam över att få jobba med henne. Och så ger han ett omdöme som är svårt att toppa:
"Jag har aldrig träffat någon artist som kan förmedla både en sådan sorglöshet och sorgsamhet, ibland i samma ögonblick."

Som om inte det vore nog så är Cafés bilder på Amanda helt magiska.


Släpps den sjunde maj.
UPDATE Jag hittade ett smakprov från plattan. Låten heter Numb och är en underbart lågmäld ballad som hon själv skrivit.

Andra bloggar om Amanda Jenssen, Killing my darlings, Café, Numb, YouTube, Videoklipp, Jan Gradvall, Per Wiksten, Idol

Varför jag aldrig skulle anlita Cederquist advokatbyrå

Den här annonsen i DI Weekend tyder på en av två saker om advokatbyrån Cederquist.

Antingen är de monumentalt kunskapsföraktande och tycker att de utan vidare kan klara av andra människors professioner. Så de gör sina annonser själva.
(Men jag är ganska övertygad om att de skulle protestera om någon skulle fundera på att konsultera sig själv i något juridiskt spörsmål.)

Eller så har de fundamentalt dåligt omdöme och har lyckats anlita den sämsta reklambyrån söder om polcirkeln.

I inget av fallen vill jag anlita dem.

(Om du klickar på bilden så kan du se hela härligheten bättre; sportdrycksadvokaten, killen som spelar ett gigantiskt luffarschack, tidtagaruret och hon som sitter på en trappstege.)

Andra bloggar om advokater, reklam, Cederqvist

Så här i grilltider

kan det vara bra att få ett tips på hur man fixar till sin potatissallad så att den blir riktigt mumsig.

Ett grymt serveringsförslag som jag hittade på Avigsidan.

Andra bloggar om grillning, potatissallad, humor,

De va la rolit

Min nya slogan:
En av de bästa Göteborgsbloggarna enligt Metro 080418.




(Fast bloggar om shopping?! Bara för att jag råkade lägga ut mina nya Converse och den där hårgrejen. Ja, ja. Jag får väl skylla mig själv.)

Läs även andra bloggares åsikter om Metro, bloggar, Göteborgsbloggar, Göteborg, Göteborgs bästa bloggar, as good as it gets

Ungefär som tractor pulling

Det är fredag.
Solen vräker ner.
Om mindre än två veckor är det maj.
I morgon ska utemöblerna fram och grillen ska dammas av.
Snart ska jag åka och byta till sommardäck.
Och i kväll ska jag äta ostbågar.

Kort sagt: De e najs!

PS. Låter inte Måns väldigt lik Viggo Cavling (Resumés chefredaktör)?

Läs även andra bloggar om de e najs, Anders och Måns, YouTube, tractor pulling, videoklipp

Ett märkligt litet inlägg

Det här inlägget väckte inte mindre än två ovanliga reaktioner:
Först hörde Expressen av sig och ville att jag skulle göra en debattartikel av det.
(Vilket jag gjorde.)
Men det bidde inget.
Sedan ringde P1 och skulle prata om ämnet i Studio Ett.
Men det bidde inget heller.

Äntligen hittade jag den

Hela helgen plöjde jag igenom YouTube för att kunna lägga upp när femtonåriga Molly Sandén sjöng Gabriellas sång i Så ska det låta.
Nu först hittade jag den.
Missa på egen risk.
Skrämmande begåvad tjej.

Läs även andra bloggar om Molly Sandén, Så ska det låta, Gabriellas sång, YouTube, videoklipp

Snart blir det ändring på det här

Jag vet att det varit kanske lite väl stort fokus på mode, trender, krämer och fashionistor här på sistone.
För att motverka att du som inte uppskattar sådant ska tröttna på mig lovar jag att jag ska lägga min välinsmorda panna i klädsamma små pytteveck, klia mig med mina elegant lackade naglar i min nyfönade frisyr och fundera ut minst ett par inlägg som är kulturella, håriga, grabbiga, skitiga, rejäla, robusta, lerstänkta, naturmuppiga eller något annat som kan fungera som en motvikt till det fluffigt fåfänga som just nu har ett numerärt överläge.

Men först: En ny hårprodukt som ger mig framtidshopp.

En gång i tiden hade jag rakt hår. Och då trodde jag, som alla andra rakhåriga flickor, att lockigt hår var den största lyckan.
Nu har jag lockigt hår och vet, som alla andra lockhåriga flickor, att det är mest en källa till dåliga hårdagar.
Fukt är vår stora fiende.
Fukt gör din frisyr till en frizzyr med en egen vilja som aldrig överensstämmer med din egen.

Så gissa om jag blev förhoppningsfull när jag var och klippte mig idag och min frisör berättade om den nya produkten Humidity Blocker från Joico?
Gissa om jag köpte den fortare än en gris blinkar?
Gissa om jag vill att den ska fungera?


PS. Även om du inte uppskattar att läsa om hårprodukter så kanske du uppskattar en riktigt dålig ordvits, så därför bjuder jag på en:
Joico. Det måste la änna va utvecklat av samer.


Läs även andra bloggares åsikter om Humidity Blocker, Joico, hårprodukter, lockigt hår, frisyr, frisör, hår

Cynisk

"Det gick ju så himla bra med Paul Potts. Vi måste bara hitta en ny, lite överviktig mobbad loser som sjunger som en gud. Eller varför inte som en ängel? Kan ni hitta någon som är typ tretton år?"
Så tänker jag cyniskt när jag ser det här klippet från Britain´s Got Talent. (Titta bara när tanterna torkar sig i ögonen med näsdukar.)

Men han sjunger otvivelaktigt jättefint. Det är själva inramningen som känns lite väl Paul Potts-riggad.

Läs även andra bloggares åsikter om Britain´s got talent, Andrew Johnston, änglaröst, Pie Jesu, Simon Cowell, YouTube, videoklipp

En titt i min navel

Mymlan har svarat på en bloggenkät. Och skickat den vidare till mig, så därför kör vi:

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan juni –07 när jag åkte till reklamfestivalen i Cannes och var med i juryn för Cannes Lions.
Det var tänkt som en enveckasgrej som kompisar och kollegor skulle kunna läsa. Men efter första inlägget kände jag att det här var min tekopp och att jag inte kunde sluta.

Sedan dess har jag mer eller mindre oavbrutet funderat på nästa inlägg.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Den var ganska diffus, att det fanns några kändisbloggare och att det var en fluga som spred sig väldigt snabbt. Men jag var inte alls speciellt inne i bloggosfären.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Ett tag hade jag (gamla människan) väldigt svårt att hålla mig borta från Ebba von Sydow, men det skulle jag inte vilja kalla för förälskelse.

Den första blogg jag maniskt slukade från början till slut var Ett liv i exil (ursprungsversionen, alltså).

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det är lite snuttigt och jag hade inte hittat formen, men inte jättepinsamt.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Tjugo, tjugofem stycken.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Jag började läsa (bra) modebloggar, som Fashionista, men nu läser jag mest dagboksbloggar (eller reflektionsbloggar, kanske är en bättre benämning) och en och annan reklamblogg, förstås.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Right back at ya, Mymlan.

Och deep.ed. Fast sorgligt nog förstår jag mindre och mindre av det han skriver. Det mesta som handlar om teknik, internet och sociala mediatrender går över mitt huvud. Ibland förstår jag vad hans alter ego Researcher skriver om. När det handlar om reklam.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Jag undrar om det finns någon bloggare som är väldigt lik mig. Jag tänker ganska ofta på att jag nog är väldigt olik genomsnittsbloggaren. Närmast kommer nog Popjunkien.

Och så Abbes pappa, förstås. Inte bara på grund av att vi spenderar våra vardagar ihop och sitter och löser reklamproblem tillsammans, utan även för att vi flabbar åt samma saker. Och det gör vi ofta och mycket.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Ömsom vin, ömsom vatten.
(Fast min mamma är min främsta bloggsupporter.)

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Min bästa kompis brukar säga att jag är mer utåtriktad på nätet.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Eftersom jag skrivit under mitt eget namn från början, har jag hela tiden haft en klar och ganska tajt gräns. Den håller jag på.

Ibland funderar jag om jag skulle starta en anonym blogg där jag skulle kunna skriva precis vad som helst, men jag tror att jag skulle vara alldeles för orolig för att någon trots allt skulle avslöja att det var jag som låg bakom.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Sådant som skulle lämna ut människor i min omgivning alltför mycket.

Eller mig själv, för den delen.

Politik. Jag är för dåligt insatt och det finns redan alldeles för många bloggar som handlar om det.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Förmodligen en hel del. Jag har aldrig känt att jag gjort mig speciellt bra IRL, men när jag fick en blogg att förfoga över kände jag direkt att det här var mitt element, nu kunde jag också komma till min rätt.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Man får väl den bild som bloggaren vill att man ska få. Och så försöker man läsa resten mellan raderna.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, jag har träffat Popjunkien som ett resultat av bloggandet. Och Silverfisken (vilket han skrev om här) och Fredo, fast det var mer å jobbets vägnar.

Till sommaren är det meningen att jag ska träffa Mymlan.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Att drivas att skriva mer och mer spektakulära och elaka saker i jakt på läsare kan uppenbarligen gå över styr ibland. Familjen Schulman är levande bevis på detta.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej, inte speciellt.

Om jag skulle bli allvarligt sårad tror jag att jag skulle sluta blogga. Jag har tunn hud och skulle ta åt mig alldeles för mycket om någon gick in för att vara elak mot mig.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, inget allvarligt.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
De dagar jag tror att min inspiration är slut blir jag lite ledsen.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Vet inte säkert om jag håller på. Tror det kan vara svårt att orka hålla någorlunda hög standard under en lång tid, och vill inte (som man ser en del exempel på) hålla på när det går utför med inspiration och lust.

Om jag fortfarande håller på tror jag att det är i ungefär samma tramsiga banor som idag.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det är en egen sfär som ibland kanske har en överdriven bild av sin egen betydelse, men det är också helt klart en ny, stark kraft som kommer att kunna göra skillnad i många lägen.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Ett nytt, stort intresse (vilket man inte skaffar sig så ofta i min ålder) och något som är ett glädjeämne nästan varje dag.

Och nya sköna bekantskaper

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har fått en annan uppfattning om vad "folk" tänker och tycker om saker. Bloggare tycker väldigt ofta tvärtemot.

Och nya sköna bekantskaper.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Jag brukar utmana Dr Nic, Popjunkien, Mikebike, Fredo, Nemo, Sonia, Kristina af Knusselbo och några till. Men de flesta av dem verkar ha tröttnat på mina propåer, så det är ingen garanti på att de kommer att svara.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggenkät, utmaningar, bloggosfären, bloggare

Martina Bonnier är en provocerande liten kvinna (stl 34)

Det skrivs mycket om Damernas Världs modechef Martina Bonnier just nu.
Hon har släppt en stilbok, Fashionista, och i samband med det gett ett antal intervjuer.
Hon borde nog ha låtit bli.
Förut tyckte jag att MB var en kunnig yrkeskvinna med oklanderlig stil. Efter att ha läst intervjuerna tycker jag att hon är... GAAAHHH!
Ett porträtt av Martina publicerades i den egna tidningen DV, och jag kanske är intrigant, men det känns som om skribenten Karina Ericsson Wärn, hade en liten, liten djävul bakom örat när hon framställde Martina.
(Marie Söderqvist har för övrigt en liknande teori om Hanna Hellquist som intervjuade Martina för familjen Bonniers egen DN.)
Kan det vara så att Martina har en så extremt provocerade effekt på sin omgivning?
Här är några citat ur DV:
"Under klänningarna, som med nöd och näppe passar en midja på 60 centimeter, står rader med matchande skor."
"På ett bord har det dukats upp accessoarer så dyrbara att man undrar varför ingen säkerhetsvakt finns på plats."
"Martina Bonnier är en nätt kvinnlig 34. Kroppen håller hon igång med träning. – Jag tränar alla dagar jag kan. Är jag på resa blir det små övningar på hotellrummet."
Och så avslutas artikeln med en berättelse om när Martina gjorde något riktig crazy.
Hon var i Milano och skulle köpa sig något glamouröst att ha på sig till releasen av Fashionista.
Så här berättar hon själv om den dramatiska händelsen:
"– Jag hade ingen tid på mig. Vart skulle jag gå? Folk förväntar sig kanske att jag är klädd i YSL. Men Versace låg nära."
Så då köpte Martina en Versace-klänning istället. Var inte det för tokigt, så säg?

Och visst, det är roligt för Martina att hon kan köpa alla säsongens signaturplagg och sextiofemtusenkronorsväskor, det skulle jag också gärna vilja kunna göra. Men att slänga upp alltihop: pengarna, plaggen, väskorna, lägenheten, jobbet, midjemåttet, pyttestorleken och you name it, så distanslöst i ansiktet på det svenska Jantefolket, det visar i alla fall inte prov på det bästa av omdömen.

Här är intervjun från DI-Weekend där du bland annat kan läsa om vem som botoxar väskskinn, hur många handväskor varje kvinna som ett absolut minimum bör äga och att det krävs åtta garderober för att rymma alla Martinas designerväskor.
UPDATE Det gick tyvärr inte att länka direkt. Du får klicka på länken DI Weekend längst till vänster och scrolla ned till artikeln Vår tids baglady.

Läs även andra bloggares åsikter om Fashionista, Martina Bonnier, Damernas Värld, Marie Söderqvist, Hanna Hellqvist, YSL,

Inte idag

Jag hade några tramsiga inlägg på lut, men kom av mig.
För idag känns det helt fel att lägga ut något annat än tankarna som går till lilla Engla och hennes familj.

Bli-sittande-kvar-i-bilen-bra låt

Det händer tyvärr inte så där himla ofta nuförtiden att jag hör en låt på radion som är så bra att jag blir sittande kvar i bilen (när jag är framme) för att jag ska höra färdigt.
I dag hände det med den sköna låten Daydreamin´ med Lupe Fiasco featuring Jill Scott.

Andra bloggar om Daydreamin, Lupe Fiasco, Jill Scott, Lupe Fiasco featuring Jill Scott, YouTube, videoklipp

Är det en vanlig dag idag, då?

Nej, det är det inte för idag är det fjorton år sedan det här gossiga lilla knytet kom till världen:

Jonathan Good fick han heta.



På ettårsdagen. (Fast presenten ser mer ut att vara för en tioåring...)


Och idag ser han ut så här.

Grattis på födelsedagen, älskling!

(Den här grymt fina tårtan hade hans goa kompisar gjort till honom igår.)

Kära träningsdagbok

Jag har inte skrivit i dej på alldeles för länge. Ett tag var jag ganska flitig, jag skrev både om mina upplevelser på gymmet och i springrundan, men den här hösten och våren har du legat helt bortglömd med tomma sidor.
Men nu finns det ingen återvändo, de nya löparskorna är påsnörade, podden är fylld med hurtiga up-tempolåtar och hela världen av terräng ligger bara där och väntar på mina spänstiga (nåja) steg.
För att inte tala om Beach 2008. Den kan bli en skrämmande upplevelse om jag inte reser mig upp nu och sätter igång.
Sassabrassa mandelmassa på dej.

Sportiga hälsningar

din Ulrika


PS. Nästa vecka lovar jag att våga mig tillbaka till gymmet igen.


(Jag lovar också att det här ska inte bli någon träningsblogg innehållande mina fjösiga små träningsförsök. Det var bara ett stilistiskt grepp att använda en imaginär träningsdagbok för att berätta den stora nyheten att jag ska ut och springa.)

Läs även andra bloggares åsikter om träning, springa, gym, beach 08,

Superdupertalangen Molly

Även denna vecka levererar Så ska det låta.
Det toppar förstås inte förra veckan med Frida Öhrn, men femtonåriga Molly Sandén var smått fantastisk. Hon sjöng den underbara Gabriellas sång så att pälsen stod i givakt och tårkanalerna retades.
Det är bara att hålla med Bert, hon är en makalöst stor talang.
Däremot var det jobbigt att se Mollys lagkamrat Magnus Bäcklund. Han var irriterande framgångsrik att armbåga sig fram och stjäla låten. Något som bara låg honom i fatet eftersom alla tittare med öron och nervsystem intakta hellre ville höra Molly istället.

Andra bloggar om: Så ska det låta, Frida Öhrn, Molly Sandén, Magnus Bäcklund, Gabriellas sång

Typecastad

I egenskap av att vara en väldigt, väldigt gammal och väldigt, väldigt rynkig bloggare har jag blivit utsedd att testa det här:

Och jag är på intet sett nödbedd, tvärtom, jag ääälskar ju smink, krämer och sånt. Allt som eventuellt kan göra mig en smula mer fördelaktig.
Så här ska testas krämer! Det ska bli kul.
Återkommer med en rapport som förhoppningsvis kommer att berätta att min hy är exakt som den var när jag var tjugo.

Är det här resultatet för högt ställda förväntningar, måntro?


Läs även andra bloggares åsikter om L´Oreal, Derma Genesis, sminkblogg, hudvård

Så himla glad

för mina nya, fina Converse som jag fick  i försenad födelsedagspresent av pappa  idag:

Dessutom är de en del av (red)-projektet, vilket innebär att fem procent går till bland annat Aids-forskningen.
(Ja, det var dom jag var på väg att spana in i det här inlägget.)

Läs även andra bloggares åsikter om Converse, (red), sneakers, skor

Tigerkaka i huvudet

Apropå snötvättade jeans som tydligen dyker upp igen.
Förra gången de var aktuella så hade bäraren inte sällan en så kallad tigerkakefrisyr.
Mörkt hår med klumpigt gjorda, tjocka, gulaktiga slingor.

Andra bloggar om: frisyrer, snötvättade jeans, trender, tigerkaka

Det mest osmakliga löpet

Tänker kvällstidningarnas löpsedelsmakare överhuvudtaget inte på vad som händer när olika rubriker kombineras?

Guld i retorik

"Året vi inte vinner guld måste ju komma någon gång. Som ett lämmelår, vart fjortonde år vinner vi inte guld."

Filip Nilsson, CD på Forsman & Bodenfors om resultatet i årets Guldägg.


Andra bloggar om: reklam , retorik, Guldägg, Forsman & Bodenfors

Andra varvet runt för snötvättat

När jag var inne på Weekday såg jag att sådana här jeans ingår i Cheap Mondays vårkollektion:

För att inte tala om dom här:

Snötvättat.
En åttiotalsrelik som hånats i decennier har nu rest sig ur askan och gjort comeback på trendiga rumpor.

I somras slog de här solglasögonen igenom på allvar. Igen.

Ray Ban Wayfarers.

Och i veckan träffade jag en mycket trendig ung man som hade pösiga kostymbyxor med rejäla framveck och morotsben.

Problemet är att uppstekta trender sällan funkar för oss som varit med förra varvet och inte hämtat oss riktigt än. Sätt ett par pösiga framvecksbrallor på en man som är född före 1960 och det kommer förmodligen se ut som om han aldrig tagit av sig dem. Som om han inte fattat att den smala silhuetten existerat.
Ray Bans kan ha samma effekt om övrig styling inte är väldigt tydlig.

Eller ta de snötvättade jeansen. Att bära ett på sådana har i evigheter som sagt varit detsamma som att säga: "Hej, jag är en allmänt trashig tönt och har total nollkoll på läget. Kort sagt – ett modemässigt skämt."
Då sitter det väldigt långt inne att börja se på dem som något hett som får mig att se trendig ut.

Jag tror jag hoppar dem den här gången.

Men man ska aldrig säga aldrig när det kommer till trender. Snart kanske jag sitter där på min snötvättade bak och tycker att jag är jättefin. Lika fin som Iron Maiden var –88:

Fashion icons?

Andra bloggar om: jeans, mode, snötvättat, Cheap Monday, Ray Ban, trend, Iron Maiden

En användbar människa. Ganska.

Facebook vimlar av olika o-PK och väldigt amerikanska applikationer som går ut på att bedöma och ranka varandra.
Score Me
Most Beautiful Person Contest
Funniest Person Contest
I Describe
Define Me
Allihop är varianter på samma tema.
Och så finns Compare People.
Från den får man uppiggande eller nedslående mail som berättar att man rasat eller klättrat på olika listor i ens nätverk.
Det kan gälla vem som är mest atletisk, vem som är lyckligast eller vem som har snyggast kropp.
Här är en av mina topprankingar på Compare People:

Jag ligger på tredje plats i mitt nätverk som "More useful".

Inte den hetaste kategorin, eller hur?
Om någon skulle säga något riktigt elakt om mig skulle det vara en klen tröst att höra någon skynda till mitt försvar med ett: "Ja, men hon är ju i alla fall användbar."
För att sedan tillägga: "Ganska i alla fall." (Jag var ju inte bättre än trea när allting kom omkring.)
Men det är, som sagt, i den kategorin jag visar framfötterna på Compare People.
Jag har funderat på varför folk i mitt nätverk tycker att jag är användbar.
Är det för att jag är ganska lång, jag kan nå saker på hyllor som sitter högt upp?
Eller för att jag är hyfsat stark, jag hjälpa dig att bära tunga påsar?
Jag kan hjälpa dig med dina julklappsrim eller dina födelsedagstal, är det därför jag är användbar?
Eller var det bara den kategorin som liksom blev över?

Andra bloggar om: Facebook, Compare People, Facebookapplikationer, förödmjukelser, humor

Och så var den dagen förstörd

Jag köpte min på lunch Skafferiet i dag. ("Mixa din egen take-away-sallad.") Sedan skulle jag gå vidare till Karltex på Östra Hamngatan för att spana in ett par vita Converse. Då måste man gå via smala gångar som går mellan stenläggningarbetena som pågår utanför Avalon Hotel.
När jag går där står det någon slags grävmaskin på ena sidan gången och ett upplag med sten på andra. Eftersom grävmaskinen skulle forsla över stenen till den andra sidan stod där en bastant stenläggare och stoppade de gående.
"Vänta lite, tjejen" sa han med handen i vädret som stoppsymbol samtidigt som han granskade grävmaskinen. Så kastade han en hastig blick på mej och ändrade sig: "Eller, jag menar, damen.".

Läs även andra bloggares åsikter om åldersnoja, fyrtioårskris

Roligast just nu

är att scrolla ner en bit, kolla till höger, klicka på Audio Feed, välja inlägget Dagen G och sedan lyssna på när det korrekte uppläsarmannen med myndig röst berättar att han har värmespolar i håret, lackade tånaglar och att han har packat ned svärmors svarta klänning.

Herregud, jag känner att det blir en trigger att skriva vissa saker bara för att få höra honom läsa upp dem.

UPDATE Mymlan skriver om, och Abbes pappa hakar på, AudioFeed-trenden (eller Aaaabes pappa, som uppläsarmannen envisas med att kalla honom).

humor, AudioFeed

Det här kan jag se hur många gånger som helst

Om du missade Frida Öhrn och hennes framträdande i Så ska det låta i lördags (som jag tjatat om tidigare) så MÅSTE du titta på det nu.
Och om du såg det förstår du att du måste titta på det igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Frida Öhrn, Åh Laura, Så ska det låta, Release me, YouTube, videoklipp

Rådd-djuren

När jag vaknar på natten av skärande ljud (trots omsorgsfullt istoppade öronproppar) brukar det handla om snarkningar eller tandgnissel.
Men i natt var det något nytt som trängde igenom proppbarriären.
Ett rådjursväsen utan dess like.
Det måste ha varit ett helt gäng som gapade och skällde på varandra, och dom höll igång precis utanför vårt fönster.
Tyvärr var jag mer intresserad av att sova vidare än av att se efter vad som egentligen stod på, vilket jag kan ångra nu.
Nästa gång ska jag gå ut och fråga vad fanken dom håller på med.


Jag hittade ingen bild på det knappsamlande Rådd-djuret från Mumindalen, men Sniff är hans son.


Andra bloggar om: rådjur, Mumindalen, Rådd-djuret, Sniff

Nu även för synskadade

Om du scrollar ned en bit på sidan ser du den här symbolen till höger.
När du klickar på den kommer du till en helt fantastisk funktion.
En talad upplaga av den här bloggen.
Så nu kan alla synskadade också ta del av alla mina klokskaper ;-).
Men det gäller att ha hjärncellerna i ordning, för det talade språket är svenska, men jag slänger mig som bekant med engelska ord ibland.
Som då läses upp bokstavstroget på svenska.
Om inte annat så ger det oavsiktlig komik på hög nivå.
Testa att lyssna på Linda Rosing-inlägget så förstår du vad jag menar.

(Länkar framgår förstås heller inte på uppläsningen.)


Andra bloggar om: synskadade, hjälpmedel, Audio Feed, talblogg

Lyckosam navigering

Min mammas sambo Allan har varit på kurs för synskadade.
Dom har bland annat fått lära sig hur man hanterar olika hjälpmedel.
Häromdagen handlade det om datorer och vad man kan göra med dem när man är synskadad.
Kursledaren frågade om det var någon speciell sida de ville gå till.
Ingen hade någon åsikt.
Förutom Allan.
"Ulrika Goods blogg" var hans förslag.
Så därför stod han, ledaren och en grupp halvblinda tanter (mammas ord) och försökte titta på det här rara inlägget.
Vilken himla tur att det inte var här dom hamnade.

Andra bloggar om: synskadade, hjälpmedel

Snillen spekulerar

Just i dag lät Linda Rosing meddela via sin blogg att hon funderar på att svanktatuera sig.
Hon måste ha känt att det var den sista lilla pusselbiten som saknades innan hon blev en renrasig white trash.

Also known as White trash license plate.

Andra bloggar om: Linda Rosing, svanktatuering, white trash

Så ska det faktiskt låta

Äntligen rockar det i "Så ska det låta"!
Frida Öhrn från Oh Laura (som gjorde musiken till gårdagens silveräggsvinnande reklamfilm Release me för Saab) gjorde just ett fantastiskt framträdande med underbart munspelsspel.
Annars har jag varit mycket besviken på det som en gång var ett av mina favoritprogram. Johan och jag har alltid bråkat om hur mycket som är spontant och hur mycket som är repeterat. Jag har (velat) tro att att mycket är spontant, medan han cyniskt har förstört hela nöjet genom att alltid tjata om hur inrepeterade alla låtar är.
Nu måste jag (även om det sitter långt inne) ge honom rätt. I princip ALLTING känns jätterepat med fjorton versers text utan att missa ett ord plus avancerad stämsång.
Då försvinner hela charmen med programmet.
Så tack, Frida Öhrn för något som ändå gav feeling.

PS. Nu sjunger Frida Release me så nu måste jag lyssna istället för att blogga. Om du missade det här måste du titta på reprisen. Jag gissar på ett Björn Gustafssonskt genombrott för Frida.

UPDATE Nu har jag sett reprisen också och sitter här tagen och tårögd. Release me-framträdandet är det bästa jag sett på teve på mången, mången god dag. Frida är så COOL och så BRA så det är löjligt.

Andra bloggar om: så ska det låta, Frida Öhrn, Åh Laura, Guldägget, Saab

Silver

blev det.
Och kul var det.
UPDATE: Nu med fler bilder
UPDATE 2 Här är Elisabeth och jag på Resumés vimmelbild.

På restaurang Restaurangen.

En Gunnar kikar fram.

Louise och jag.

Kylskåpspåhejningar.

Jan.

Gunnar och Louise.

Lite arty, sådär.

Skostatement no 1 från Fredrik (plus min tå).

Skostatement no 2 från Robert.

På Forsmans efterfest.

Johan pimpad med hjälp av goodiebagen.
Andra bloggar om: Guldägget, Guldäggsgalan