Årtal: Nittonhundrasjuttiosomething.
Plats: Vid luckan i den lilla kiosken Tennisstugan i Kullavik.
Budget: 1:50.
Syfte: Köpa smågodis.
Typiska repliker (kompletterad med pekande): "En sån, två sånna; dom röda, en sån, tre sånna, men inga gröna. Hur mycket har jag kvar?"
Påsstorlek: 7 x 15 cm.
Vad jag vill säga med det här: Hur oändligt mycket godare en enåfemtiogodispåse var.
När varje skruv, sockerbit, harskit och tefat var noga utvald och uppäten med njutningsoptimering.
Till skillnad från dagens slentrianmässiga självskopande i påsar stora som sopsäckar. Och robotartade grabbnävsmölande med glasarad blick.
Kort sagt: I godispåsen var det var bättre förr.
Glad påsk, för fasen!
Andra bloggar om: Påsk, påskgodis, smågodis
3 kommentarer:
Det var en rätt stor glädje att köpa femöres för en femma - man fick en del.
Godis var mer spännande förr, helt klart.
Du har så rätt. Och det slog mig att våra barn aldrig varit med om det där... Att godis faktiskt var något gott och speciellt...
ja till och med jag född 1975 minns krokodiltårar (droppformade hårda karameller i alla smaker) för 10öre styck.
Skicka en kommentar