Åh, det är underbart när sommartiden börjar.
Ljusa kvällar, hopp om livet, vårkänslor.
Men den här första morgonen när klockradion skräller och vintertidslaggen gör sig påmind...
Då är jag beredd att sälja min själ till snoozeguden.
Eller offra mig på snoozedjävulens altare.
Det beror på hur man ser det.
Tio minuters sömn till är plösligt en ovärderlig skatt, mer oemotståndlig än något annat.
Tvätta håret eller snooza en gång till?
Lätt!
Fuck håret. Jag har väl någon schalett eller nåt. Här ska somnas om!
Andra bloggar om: sommartid, vintertid, trötthet, vakna
måndag 31 mars 2008
söndag 30 mars 2008
Är det en vanlig dag?
Nej, det är faktiskt ingen vanlig dag, för det är på dagen sexton år sedan som ett vackert flickebarn vid namn Frida Good kom till världen.
Grattis älskling!
Inte helt nyfödd, men ganska.
Koncentrerad tevetittning.
Observera den svartsjuka taxblicken.
Samma flickebarn sexton år senare.
Grattis älskling!
Inte helt nyfödd, men ganska.
Koncentrerad tevetittning.
Observera den svartsjuka taxblicken.
Samma flickebarn sexton år senare.
Så här blev det
Kanske någon kommer ihåg att jag skrev om när jag träffade SvD och pratade om kreativitet?
Inte det?
Nähä, men så här blev det i alla fall.
Inte det?
Nähä, men så här blev det i alla fall.
lördag 29 mars 2008
Tacksam
I går fick Jonathan (min trettonårige son) ett brev.
Det var hans dykcertifikat som, sent omsider, dök (!) upp.
Eftersom det var nästan på dagen ett år sedan den där händelsen i Frankrike, blev dykcertet en symbol som framkallade tacksamhet.
Tacksamhet och glädje för att det inte gick så illa som vi befarade.
Förra påsken var vi och åkte skidor i Frankrike. Jonathan körde över kanten i en så kallad Fun park och för att göra en lång historia någorlunda kort så kördes han i ambulans till ett franskt sjukhus där vi fick reda på att hans rygg var av på två ställen. Efter tre dygn fick han åka ambulansplan hem till Sverige och ambulans vidare till Drottning Silvias Barnsjukhus.
Där blev han röntgad igen. Och det visade sig att hans rygg inte alls var bruten, det var "bara" två ihoptryckta kotor.
I dag mår hans rygg hur bra som helst.
Och vi är tacksamma.
För ett år sedan.
Det var hans dykcertifikat som, sent omsider, dök (!) upp.
Eftersom det var nästan på dagen ett år sedan den där händelsen i Frankrike, blev dykcertet en symbol som framkallade tacksamhet.
Tacksamhet och glädje för att det inte gick så illa som vi befarade.
Förra påsken var vi och åkte skidor i Frankrike. Jonathan körde över kanten i en så kallad Fun park och för att göra en lång historia någorlunda kort så kördes han i ambulans till ett franskt sjukhus där vi fick reda på att hans rygg var av på två ställen. Efter tre dygn fick han åka ambulansplan hem till Sverige och ambulans vidare till Drottning Silvias Barnsjukhus.
Där blev han röntgad igen. Och det visade sig att hans rygg inte alls var bruten, det var "bara" två ihoptryckta kotor.
I dag mår hans rygg hur bra som helst.
Och vi är tacksamma.
För ett år sedan.
torsdag 27 mars 2008
Den mest absurda raggningsrepliken
Hur det är i dag har jag ingen aning om, men när jag som skälvande osäker 15–16-åring besökte mina första discon (Good News, No 14 och High School) var detta en ganska vanlig raggningsreplik:
Vad du ser sur ut?
I alla fall till mig som satt i ett hörn och till varje pris försökte få anletsdragen att inte avslöja hur bortkommen och skräckslagen jag var.
Det värsta var att den inte var helt oframgångsrik. För att istället för att svara ett tillbörligt: Stick och brinn din idiot. Kan du inte komma på något trevligt att säga är du fan inte värd att pratas med! så började jag alltid fnissa nervöst, samtidigt som jag försökte se söt, vänlig ut och säga något i stil med: Nää, jag är inte alls sur, varför tror du det?
I dag skulle det förmodligen kallas för härskarteknik, att få den lilla tjejen att börja försvara sig på grund av att något svin sagt något förolämpande som gjort henne ännu mer osäker.
Brukar du ofta utöva härskarteknik här?
UPDATE Idag verkar det vara "Vad du ser smal ut" som gäller i fråga om raggningsrepliker.
Andra bloggar om: raggingsrepliker, ungdomar, härskarteknik, disco
Vad du ser sur ut?
I alla fall till mig som satt i ett hörn och till varje pris försökte få anletsdragen att inte avslöja hur bortkommen och skräckslagen jag var.
Det värsta var att den inte var helt oframgångsrik. För att istället för att svara ett tillbörligt: Stick och brinn din idiot. Kan du inte komma på något trevligt att säga är du fan inte värd att pratas med! så började jag alltid fnissa nervöst, samtidigt som jag försökte se söt, vänlig ut och säga något i stil med: Nää, jag är inte alls sur, varför tror du det?
I dag skulle det förmodligen kallas för härskarteknik, att få den lilla tjejen att börja försvara sig på grund av att något svin sagt något förolämpande som gjort henne ännu mer osäker.
Brukar du ofta utöva härskarteknik här?
UPDATE Idag verkar det vara "Vad du ser smal ut" som gäller i fråga om raggningsrepliker.
Andra bloggar om: raggingsrepliker, ungdomar, härskarteknik, disco
Huset Silfvercronas gåta
När jag klickade mej runt lite hos Stationsvakt så hittade jag ett intro till en gammal teveserie från –74. Med en signaturmelodi som kan dyka upp i skallen när man minst anar det.
Min lilla barnhjärna kunde förstås inte analysera det, men den hade förmodligen något vänstervridet budskap om sviniga herremän och förtyckta torpare, som de flesta andra sjuttiotalsbarnprogram hade.
Det jag kommer ihåg av serien är att den innehöll gående genom speglar, klockor som gick baklänges, slott och allmänt mystiska saker som jag gillade.
Signaturmelodier var förresten något av min specialitet back then. Jag brukade spela in ett potpurri framför teven på min lilla kassettbandspelare och tvinga mina barnkalasgäster att ha frågesport.
Gissa vem som vann...
Jag kommer ihåg att bandet innehöll signaturmelodier från Sveriges Magasin, Raskens, Baretta, TV-nytt och... Vad kan det mer ha varit?
Andra bloggar om: barnprogram, sjuttiotal, signaturmelodier, frågesport
onsdag 26 mars 2008
Ett väldigt spännande inlägg
ligger just nu och puttrar hos YouTube.
Får se om tuben behagar spotta ur sig det inom de närmaste dagarna så att det dyker upp här.
Som en teaser kan jag berätta att det handlade om barnprogram och signaturmelodier.
Andra bloggar om: videoklipp, YouTube
Får se om tuben behagar spotta ur sig det inom de närmaste dagarna så att det dyker upp här.
Som en teaser kan jag berätta att det handlade om barnprogram och signaturmelodier.
Andra bloggar om: videoklipp, YouTube
tisdag 25 mars 2008
Detta inlägg sponsras av SJ
Just nu sitter jag på tåget från Stockholm. Jag har använt min dator och tittat på en film och upptäckte när jag pausade att det trillat in en massa mail.
Uppkopplad, med andra ord.
Bara så där.
Inga lösenord, inga koder, ingenting.
Så därför är jag ju tvungen att passa på att göra ett inlägg, nu när nätverk helt oväntat bjuds.
För att fylla det med någonting vill jag gärna citera Mikebike när han beskriver vad han tycker om castingen av Rolf Lassgård som rocklegend i filmen Angel:
Det är ungefär lika lyckat som att återuppliva den lilla bögiga handdockan Skurt och låta honom och Inga-Maj spela huvudrollen i Der Untergang, filmen om Hitlers sista dagar i bunkern.
Andra bloggar om: SJ, nätverk, bredband, uppkoppling
Uppkopplad, med andra ord.
Bara så där.
Inga lösenord, inga koder, ingenting.
Så därför är jag ju tvungen att passa på att göra ett inlägg, nu när nätverk helt oväntat bjuds.
För att fylla det med någonting vill jag gärna citera Mikebike när han beskriver vad han tycker om castingen av Rolf Lassgård som rocklegend i filmen Angel:
Det är ungefär lika lyckat som att återuppliva den lilla bögiga handdockan Skurt och låta honom och Inga-Maj spela huvudrollen i Der Untergang, filmen om Hitlers sista dagar i bunkern.
Andra bloggar om: SJ, nätverk, bredband, uppkoppling
måndag 24 mars 2008
Nu ryker Lassgård
Den där trailern för Angel som jag la ut häromdagen är ofantligt irriterande när Lassgård sätter igång varje gång man går in här: "Sanningen? Det är ingen som bryr sig om sanningen, den är skittråkig."
Nej, nu tar jag bort honom. Hoppas det är ok.
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Rolf Lassgård
Nej, nu tar jag bort honom. Hoppas det är ok.
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Rolf Lassgård
Jag undrar jag
söndag 23 mars 2008
Ny rapport från väderleksbloggen
Glöm det där jag sa tidigare i dag om att det var en normal vårvinterdag. Just nu ser det ut så här utanför vårt stall.
Andra bloggar om: snöoväder, oväder, västkusten,
Andra bloggar om: snöoväder, oväder, västkusten,
Annbritt vill ha trevligare nyheter
Kenth Andréasson är ställföreträdande chefredaktör på GP och har en spalt kallad "Läsardialog". Där svarar han på frågor från läsekretsen, vanligtvis "varför använder ni det och det ordet" och liknande spörsmål.
Men i dag har han gett sig i kast med den eviga frågan.
Eller "Varför skriver ni så mycket negativt?" som den också kallas.
Han får tampas med signaturen Annbritt S.
Två citat från Annbritt:
"Sluta skriv så mycket om brott, balkongfall, bilolyckor och andra negativa händelser."
och
"Det finns mycket gott i samhället också, men det skrivs aldrig att igår åkte tusentals människor med Göteborgs lokaltrafik utan några störningar."
Med ett imponerande tålamod och en ängels tolerans ställer Kenth vänligt men bestämt en motfråga: "Hur många artiklar om olycksfria bussresor till Kungälv orkar läsarna med?"
Inte en enda gång skriver han: #€%&%€" @£$!
Inte en enda gång.
Andra bloggar om: Göteborgs-Posten, läsardialog, nyheter,
Men i dag har han gett sig i kast med den eviga frågan.
Eller "Varför skriver ni så mycket negativt?" som den också kallas.
Han får tampas med signaturen Annbritt S.
Två citat från Annbritt:
"Sluta skriv så mycket om brott, balkongfall, bilolyckor och andra negativa händelser."
och
"Det finns mycket gott i samhället också, men det skrivs aldrig att igår åkte tusentals människor med Göteborgs lokaltrafik utan några störningar."
Med ett imponerande tålamod och en ängels tolerans ställer Kenth vänligt men bestämt en motfråga: "Hur många artiklar om olycksfria bussresor till Kungälv orkar läsarna med?"
Inte en enda gång skriver han: #€%&%€" @£$!
Inte en enda gång.
Andra bloggar om: Göteborgs-Posten, läsardialog, nyheter,
Vårvinterpromenad
lördag 22 mars 2008
Ägg-inslag i repris
Så här i äggtider, både påsk- och guld-, passar jag på att reprisera ett inlägg om min reklamskadade son:
För några år sedan satt Jonathan och tittade på tv.
Han kan ha varit åtta-nio år gammal.
Plötsligt kom det en reklamfilm som han tyckte var väldigt bra.
"Kom och titta, mamma." sa han "Det här är ett guldägg."
Sen tittade han lite till och la till:
"Eller i alla fall en nominering."
Andra bloggar om: Reklam, Guldägget, påskägg,
För några år sedan satt Jonathan och tittade på tv.
Han kan ha varit åtta-nio år gammal.
Plötsligt kom det en reklamfilm som han tyckte var väldigt bra.
"Kom och titta, mamma." sa han "Det här är ett guldägg."
Sen tittade han lite till och la till:
"Eller i alla fall en nominering."
Andra bloggar om: Reklam, Guldägget, påskägg,
fredag 21 mars 2008
Påskgodisevangeliet enligt Fru bakåtsträvare
Årtal: Nittonhundrasjuttiosomething.
Plats: Vid luckan i den lilla kiosken Tennisstugan i Kullavik.
Budget: 1:50.
Syfte: Köpa smågodis.
Typiska repliker (kompletterad med pekande): "En sån, två sånna; dom röda, en sån, tre sånna, men inga gröna. Hur mycket har jag kvar?"
Påsstorlek: 7 x 15 cm.
Vad jag vill säga med det här: Hur oändligt mycket godare en enåfemtiogodispåse var.
När varje skruv, sockerbit, harskit och tefat var noga utvald och uppäten med njutningsoptimering.
Till skillnad från dagens slentrianmässiga självskopande i påsar stora som sopsäckar. Och robotartade grabbnävsmölande med glasarad blick.
Kort sagt: I godispåsen var det var bättre förr.
Glad påsk, för fasen!
Andra bloggar om: Påsk, påskgodis, smågodis
Plats: Vid luckan i den lilla kiosken Tennisstugan i Kullavik.
Budget: 1:50.
Syfte: Köpa smågodis.
Typiska repliker (kompletterad med pekande): "En sån, två sånna; dom röda, en sån, tre sånna, men inga gröna. Hur mycket har jag kvar?"
Påsstorlek: 7 x 15 cm.
Vad jag vill säga med det här: Hur oändligt mycket godare en enåfemtiogodispåse var.
När varje skruv, sockerbit, harskit och tefat var noga utvald och uppäten med njutningsoptimering.
Till skillnad från dagens slentrianmässiga självskopande i påsar stora som sopsäckar. Och robotartade grabbnävsmölande med glasarad blick.
Kort sagt: I godispåsen var det var bättre förr.
Glad påsk, för fasen!
Andra bloggar om: Påsk, påskgodis, smågodis
torsdag 20 mars 2008
"Det är rock'n'roll för faaan"
Redan igår blev jag sugen på att skriva något om Helena Lindblads recension i DN av Colin Nutleys nya film "Angel".
Och så blev jag ännu mer sugen på att se filmen.
Det verkar vara en outsinlig källa till olika... moments.
Hör bara:
"Solglasögon inomhus. Svarta skinnpajar. Svängande hårgardiner och svettiga gitarrposer på scen. Rikard Wolff med kajal. En bira mitt på eftermiddan, så där lite galet. Det är ju rock'n'roll. Eller?"
Och:
"Han (Colin Nutley) visar dessutom upp en generande övertro på att hans älsklingsskådespelare, den väl beprövade trion Bergström-Lassgård-Wolff, utan problem kan flyttas omkring som pappgubbar i vilket filmmanus som helst."
Samt inte minst:
"Han låter filmens motor, den avdankade, cyniske och svårt medelålders före detta rockhjälten Rick (Rolf Lassgård) gång på gång väsa: Det är rock'n'roll för faaan."
Det som fick mig att göra slag i saken och skriva det här inlägget var när jag läste Popjunkien som har radat upp en veritabel festival av olika Angel-sågningar.
Andres Lokko inleder sin så här:
"Varför står det en vidöppen dörr här? Är det alltså bara att slå in den utan att ens ta av sig skorna? Jamen, vad trevligt. Är den här abnormt stora släggan till mig? Tack."
(Här låg det förut en trailer, men den var så irriterande så jag tog bort den. Se den här istället om du vill: http://www.filmtrailer.se/trailer/925)
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Andres Lokko, Rolf Lassgård
Och så blev jag ännu mer sugen på att se filmen.
Det verkar vara en outsinlig källa till olika... moments.
Hör bara:
"Solglasögon inomhus. Svarta skinnpajar. Svängande hårgardiner och svettiga gitarrposer på scen. Rikard Wolff med kajal. En bira mitt på eftermiddan, så där lite galet. Det är ju rock'n'roll. Eller?"
Och:
"Han (Colin Nutley) visar dessutom upp en generande övertro på att hans älsklingsskådespelare, den väl beprövade trion Bergström-Lassgård-Wolff, utan problem kan flyttas omkring som pappgubbar i vilket filmmanus som helst."
Samt inte minst:
"Han låter filmens motor, den avdankade, cyniske och svårt medelålders före detta rockhjälten Rick (Rolf Lassgård) gång på gång väsa: Det är rock'n'roll för faaan."
Det som fick mig att göra slag i saken och skriva det här inlägget var när jag läste Popjunkien som har radat upp en veritabel festival av olika Angel-sågningar.
Andres Lokko inleder sin så här:
"Varför står det en vidöppen dörr här? Är det alltså bara att slå in den utan att ens ta av sig skorna? Jamen, vad trevligt. Är den här abnormt stora släggan till mig? Tack."
(Här låg det förut en trailer, men den var så irriterande så jag tog bort den. Se den här istället om du vill: http://www.filmtrailer.se/trailer/925)
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Andres Lokko, Rolf Lassgård
Familjen Jajamensson
När man blivit uppmärksam på vissa saker hör man dem precis heeela tiden.
Det slår liksom aldrig fel.
Att studioreportrarna säger ett knipslugt "Mmmm" när ett tänkvärt reportage är färdigt. Ungefär som "Sug på den, du!".
Eller att sportstjärnor inleder alla meningar med "Nä" eller möjligen "Nä, men att..." oavsett om det som följer innebär ett rungande ja.
"Ska du byta klubb nästa säsong?"
"Nä, men att det kommer jag absolut att göra."
Det här är gamla exempel, men jag har hittat ett till som aldrig slår fel.
Alla som ringer in till olika radioprogram överanvänder på ett närmast groteskt sätt det klämkäcka uttrycket "Jajamen!" eller dess lika forcerade kusin "Jajamensan!".
Lyssna nästa gång du hör en radioprograminringare får du höra.
Det slår aldrig fel.
Jajamensan! Det är en radiostudio.
Bilden har jag hittat hos Lotten.
Förresten, apropå rubriken. Är det någon mer som kommer ihåg Gunnel Lindes tv-serie (och bok) Löjliga familjerna? Med bland andra familjerna Jajamensson och Ingalunda (som hade barnen Nenne och Näppeligen) på Rad-i-Radhusgatan?
Andra bloggar om: radio, sport, Löjliga familjerna, Gunnel Linde, reportage
Det slår liksom aldrig fel.
Att studioreportrarna säger ett knipslugt "Mmmm" när ett tänkvärt reportage är färdigt. Ungefär som "Sug på den, du!".
Eller att sportstjärnor inleder alla meningar med "Nä" eller möjligen "Nä, men att..." oavsett om det som följer innebär ett rungande ja.
"Ska du byta klubb nästa säsong?"
"Nä, men att det kommer jag absolut att göra."
Det här är gamla exempel, men jag har hittat ett till som aldrig slår fel.
Alla som ringer in till olika radioprogram överanvänder på ett närmast groteskt sätt det klämkäcka uttrycket "Jajamen!" eller dess lika forcerade kusin "Jajamensan!".
Lyssna nästa gång du hör en radioprograminringare får du höra.
Det slår aldrig fel.
Jajamensan! Det är en radiostudio.
Bilden har jag hittat hos Lotten.
Förresten, apropå rubriken. Är det någon mer som kommer ihåg Gunnel Lindes tv-serie (och bok) Löjliga familjerna? Med bland andra familjerna Jajamensson och Ingalunda (som hade barnen Nenne och Näppeligen) på Rad-i-Radhusgatan?
Andra bloggar om: radio, sport, Löjliga familjerna, Gunnel Linde, reportage
Plötslig Morrison-insikt
När jag läste bioannonserna i GP såg jag plötsligt bildreferensen som den nya filmen Walk Hard använt sig av.
Är jag sist och trögast av alla, eller?
Andra bloggar om: Walk hard, Jim Morrison, John C Reilly
tisdag 18 mars 2008
Schulmans fick stänga ner
för att Cicci suurna till.
Jag förstår henne mycket väl.
Foto: Stureplan.se
Andra bloggar om: Alex Schulman, Calle Schulman, Cicci Renström Suurna
Jag förstår henne mycket väl.
Foto: Stureplan.se
Andra bloggar om: Alex Schulman, Calle Schulman, Cicci Renström Suurna
Public service inehåller för mycket transfett
Jag har så smått gått och funderat på att skriva något om public service och SVT. Som tur var har det inte blivit av, för i nya numret av Café finns en artikel där världens bästa Jan Gradvall skriver allt jag någonsin tänkt om saken.
Fast klokare och miljarder gånger bättre.
Artikeln finns (ännu) inte på nätet, men han tar upp det som SVT inte behöver befatta sig med, eftersom det finns en hoper kommersiella kanaler som gladeligen skulle ta hand om.
Saker som Melodifestivalen, tv-kockar, serier och stora sportevenemang.
SVT:s tidigare argument; att man hoppas att de mer svårtuggade och fiberrika smalprogrammen ska slinka ner med hjälp av de transflottiga, bredarslade programmen, håller inte längre. Detta på grund av att begrepp som "tablå" och "kanal" snart är historia. Den som ser SVT via webben har ingen aning om vad som sänds före eller efter det man tittar på. Man blir alltså inte sittande kvar och ser Kobra bara för att det ligger placerat efter Brottskod: Försvunnen, eller eller någon annan lättsmält publikfriare.
Vad SVT borde spendera våra skattemiljarder på, uteslutande, är förstås att producera det vi inte kan se någon annanstans.
Fem argument för att skrota SVT enligt Jan:
Andra avenyn
TV-stjärnan
Så ska det låta
Robins
Packat & klart
Fem argument för att behålla SVT enligt Jan:
K Special (har inte Kellog´s hört av sig, förresten? Apropå Teflonminne och DuPont.)
Musikbyrån
Bolibompa
Mia & Klara
Allt av Mikael Marcimain
I dagarna ger dessutom tankesmedjan (detta ord som är ett ovanligt lyckat nytillskott till det svenska språket) Timbro ut en antologi om public service, där tolv skribenter (bland annat Jan Gradvall) ger sin syn på saken. Detta gör man för att skapa opinion och debatt kring den enmansutredning (!) som just nu ser över public service och hur framtiden ska se ut. Här kan du läsa om antologin och se ett videoklipp med några av skribenterna.
Andra bloggar om: public service, svt, Timbro, jan gradvall, café
Fast klokare och miljarder gånger bättre.
Artikeln finns (ännu) inte på nätet, men han tar upp det som SVT inte behöver befatta sig med, eftersom det finns en hoper kommersiella kanaler som gladeligen skulle ta hand om.
Saker som Melodifestivalen, tv-kockar, serier och stora sportevenemang.
SVT:s tidigare argument; att man hoppas att de mer svårtuggade och fiberrika smalprogrammen ska slinka ner med hjälp av de transflottiga, bredarslade programmen, håller inte längre. Detta på grund av att begrepp som "tablå" och "kanal" snart är historia. Den som ser SVT via webben har ingen aning om vad som sänds före eller efter det man tittar på. Man blir alltså inte sittande kvar och ser Kobra bara för att det ligger placerat efter Brottskod: Försvunnen, eller eller någon annan lättsmält publikfriare.
Vad SVT borde spendera våra skattemiljarder på, uteslutande, är förstås att producera det vi inte kan se någon annanstans.
Fem argument för att skrota SVT enligt Jan:
Andra avenyn
TV-stjärnan
Så ska det låta
Robins
Packat & klart
Fem argument för att behålla SVT enligt Jan:
K Special (har inte Kellog´s hört av sig, förresten? Apropå Teflonminne och DuPont.)
Musikbyrån
Bolibompa
Mia & Klara
Allt av Mikael Marcimain
I dagarna ger dessutom tankesmedjan (detta ord som är ett ovanligt lyckat nytillskott till det svenska språket) Timbro ut en antologi om public service, där tolv skribenter (bland annat Jan Gradvall) ger sin syn på saken. Detta gör man för att skapa opinion och debatt kring den enmansutredning (!) som just nu ser över public service och hur framtiden ska se ut. Här kan du läsa om antologin och se ett videoklipp med några av skribenterna.
Andra bloggar om: public service, svt, Timbro, jan gradvall, café
måndag 17 mars 2008
I dag tänkte jag helt enkelt
söndag 16 mars 2008
Helt i "onödan"
Ibland måste man bara älska väldigt nischade bloggar.
Hos Polliver hittar jag The "Blog" of "Unnecessay" Quotation Marks.
Onödiga citationstecken, alltså.
(Eller situationstecken som det brukar heta i folkmun.)
Här är några väldigt onödiga exempel:
Andra bloggar om: onödiga citationstecken, språk, nischbloggar
Hos Polliver hittar jag The "Blog" of "Unnecessay" Quotation Marks.
Onödiga citationstecken, alltså.
(Eller situationstecken som det brukar heta i folkmun.)
Här är några väldigt onödiga exempel:
Andra bloggar om: onödiga citationstecken, språk, nischbloggar
Charlotte Perelli i TV4-nyheterna:
"Jag tog inte ut något i förskott förrän det var klart."
"Äntligen kan jag ta ut segern i förskott."
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Charlotte Perelli, Nyhetsmorgon
"Äntligen kan jag ta ut segern i förskott."
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Charlotte Perelli, Nyhetsmorgon
En alien till Belgrad?
Det blev förstås så som jag inte hoppades, men .
Att Pirelli vann.
Hon ÄR jätteproffsig, och låten ÄR jätteklistrig.
Men det är ändå inget kul.
Här är mina spontankänningar:
A. Jag trodde jag höll på Rongedal (Göteborg gav enda 12:an), men jag upptäckte att jag satt och hejade mest på Sanna N.
B. Fick ståpäls av Sibels bidrag.
C. Olle, fem år, grät bittra tårar för att inte BWO vann, men det gjorde inte jag. Heller.
D. Skrattade hejdlöst åt Morgan Pålsson när när han berättade att han varit stand-in för Martin Stenmark i Ladies Night när han (Martin) hade kräksjukan.
E. Skrattade lika mycket åt klippet från förra året när Kristian Luuk och Ola Salo promenerade förbi Carola när hon förgäves viftade med Sångfågeln som hon försökte lämna över.
F. Att bli konfronterad av riktigt bra musik när man minst anade det (Maia Hirasawa med The Worrying Kind) tog en stund att hämta sig från.
G. Det är ganska skönt att det är över.
Charlotte i värsta schlagermejken?
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Kristian Luuk, Charlotte Pirelli, Rongedal, Sibel
Att Pirelli vann.
Hon ÄR jätteproffsig, och låten ÄR jätteklistrig.
Men det är ändå inget kul.
Här är mina spontankänningar:
A. Jag trodde jag höll på Rongedal (Göteborg gav enda 12:an), men jag upptäckte att jag satt och hejade mest på Sanna N.
B. Fick ståpäls av Sibels bidrag.
C. Olle, fem år, grät bittra tårar för att inte BWO vann, men det gjorde inte jag. Heller.
D. Skrattade hejdlöst åt Morgan Pålsson när när han berättade att han varit stand-in för Martin Stenmark i Ladies Night när han (Martin) hade kräksjukan.
E. Skrattade lika mycket åt klippet från förra året när Kristian Luuk och Ola Salo promenerade förbi Carola när hon förgäves viftade med Sångfågeln som hon försökte lämna över.
F. Att bli konfronterad av riktigt bra musik när man minst anade det (Maia Hirasawa med The Worrying Kind) tog en stund att hämta sig från.
G. Det är ganska skönt att det är över.
Charlotte i värsta schlagermejken?
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Kristian Luuk, Charlotte Pirelli, Rongedal, Sibel
lördag 15 mars 2008
Sannas lugna favoritslott
Även om Sanna Nielsen inte vinner i kväll kommer hon att kunna bygga ett slott av alla Stim-stålar hon kommer att dra in via Lugna Favoriter.
Hennes bidrag är ett lapptäcke av små bitar från varenda powerballad som slagit de senaste tio åren. Och hon sjunger den fantastiskt bra.
Annars hoppas jag (till skillnad från många andra, verkar det som) att Charlotte Perrelli inte vinner. Men med tanke på att hennes enerverande låt gått på repeat i mitt huvud de tre senaste dagarna känns oddsen för det inget vidare.
Jag tror jag hoppas på Rongedal.
Sannas framtida crib?
PS. Här står det jag misstänkt hela tiden. Att det är den upptajtande klänningen som gör att Charlotte ser så stel ut. Fast den förklarar förstås inte transvestitmejken.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Charlotte Perelli, Rongedal, Lugna Favoriter
Hennes bidrag är ett lapptäcke av små bitar från varenda powerballad som slagit de senaste tio åren. Och hon sjunger den fantastiskt bra.
Annars hoppas jag (till skillnad från många andra, verkar det som) att Charlotte Perrelli inte vinner. Men med tanke på att hennes enerverande låt gått på repeat i mitt huvud de tre senaste dagarna känns oddsen för det inget vidare.
Jag tror jag hoppas på Rongedal.
Sannas framtida crib?
PS. Här står det jag misstänkt hela tiden. Att det är den upptajtande klänningen som gör att Charlotte ser så stel ut. Fast den förklarar förstås inte transvestitmejken.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Charlotte Perelli, Rongedal, Lugna Favoriter
fredag 14 mars 2008
Just nu är synd om Abbes pappa
Den här veckan åkte Abbes pappa, och tillika min AD-kollega på en välbehövlig semester med familj, svärföräldrar och svägerskefamilj.
Han skulle iväg på en skön semester i de norska fjällen.
Skidåkning, avkoppling och familjeumgänge stod på att-göra-listan.
Det skulle uppväga det faktum att han missade att åka på prisutdelningar och roliga galor.
Så blev det inte.
I stället blev veckan en avskyvärd kombination av dåligt väder, löpeldsmagsjuka och tio-personer-i-en-stuga-med-en-toalett.
Han skulle iväg på en skön semester i de norska fjällen.
Skidåkning, avkoppling och familjeumgänge stod på att-göra-listan.
Det skulle uppväga det faktum att han missade att åka på prisutdelningar och roliga galor.
Så blev det inte.
I stället blev veckan en avskyvärd kombination av dåligt väder, löpeldsmagsjuka och tio-personer-i-en-stuga-med-en-toalett.
Hemvändarna
Centralen i Stockholm klockan 9.05.
Tre Gossar; Jan, Mattias och Elisabeth, på väg till tåget som ska ta oss hem till Gbg.
torsdag 13 mars 2008
Så här gick det i kväll
yI Guldnyckeln: Guld i kategorin "Ideella organisationer".
Jag fick dessutom äran att skriva formuleringen till Årets copy: Jenny Åberg Hüttner på Pool som gjorde det suveräna fax-utskicket för Gröna Lund.
Här skriver Dagens Media.
Och här Resumé.
Nya Uppslag (silver). Och Mattias.
Här kan du se vad Resumé skrev om tävlingen.
Och här är Dagens Medias version.
Några fler bilder från Guldnyckelgalan:
Allas vår Guldstansvinnare Fredo gör stora ögon.
www.christertillbelgrad.nu... Eller var det Bagdad?
Fångad av ett sms.
Så här glad var Elisabeth när hon kom ner från scenen.
Andra bloggar om: Nya uppslag, reklam, Guldnyckeln
Nycklar, ägg och uppslag.
I dag har jag blivit intervjuad av SvD. De ska göra en grej inför Guldägget under vinjetten "På jobbet". Vet inte hur många rader det blir, men jag pratade med den trevliga reportern Hanna Dunér om kreativitet, vad man gör om den sinar, hur man skapar ett kreativt klimat och liknande ämnen.
Fotografen hade förhinder och skulle komma lite senare, så jag gick upp på hotellrummet och väntade. Väl där fick jag så småningom ett spel på att jag var så ful i håret. Eftersom jag inte vill se ut som rävskabb i nationell press tänkte jag: "Äsch, jag tar en dusch och tvättar håret. Det hinner jag."
Naturligtvis händer då följande: Just när jag står i badrummet med rinnande smink och dyblött hår ringer fotografen och säger att hon är på plats om tio minuter.
Söndagen den trettionde kan den som vill se hur det blev.
Nu ska jag och min copykollega Elisabeth snart gå till Guldnyckelgalan.
(Först ska jag bara bestämma mig för vad jag ska ha på mig.)
Två av mina AD-kollegor, Jan och Mattias, går på Nya uppslag.
Rapporterar senare om hur det gick.
Andra bloggar om: Guldägget, Svenska Dagbladet, Nya uppslag, reklam, Guldnyckeln
Fotografen hade förhinder och skulle komma lite senare, så jag gick upp på hotellrummet och väntade. Väl där fick jag så småningom ett spel på att jag var så ful i håret. Eftersom jag inte vill se ut som rävskabb i nationell press tänkte jag: "Äsch, jag tar en dusch och tvättar håret. Det hinner jag."
Naturligtvis händer då följande: Just när jag står i badrummet med rinnande smink och dyblött hår ringer fotografen och säger att hon är på plats om tio minuter.
Söndagen den trettionde kan den som vill se hur det blev.
Nu ska jag och min copykollega Elisabeth snart gå till Guldnyckelgalan.
(Först ska jag bara bestämma mig för vad jag ska ha på mig.)
Två av mina AD-kollegor, Jan och Mattias, går på Nya uppslag.
Rapporterar senare om hur det gick.
Andra bloggar om: Guldägget, Svenska Dagbladet, Nya uppslag, reklam, Guldnyckeln
onsdag 12 mars 2008
YouTube – var god dröj
I lördags satt jag och försökte förgäves få YouTube att gå med på att lägga upp det smakprov jag hittat från BBC:s rockumentär "Seven ages of rock".
För fem minuter sedan dök typ tio inlägg upp här på bloggen med just det klippet.
Det tog alltså YouTube fyra dagar att komma till skott.
Hela den här veckan har förresten verkat vara teknikstrulig.
I ett par dagar har min blogg inte gått att öppna i Firefox på Mac.
Och i dag var det någon som inte kunde öppna den i Safari på Mac.
Men nu verkar det funka, thank god.
Här är i alla fall klippet som snurrat runt i cyberspace sedan i lördags:
För fem minuter sedan dök typ tio inlägg upp här på bloggen med just det klippet.
Det tog alltså YouTube fyra dagar att komma till skott.
Hela den här veckan har förresten verkat vara teknikstrulig.
I ett par dagar har min blogg inte gått att öppna i Firefox på Mac.
Och i dag var det någon som inte kunde öppna den i Safari på Mac.
Men nu verkar det funka, thank god.
Här är i alla fall klippet som snurrat runt i cyberspace sedan i lördags:
Rökt makrill
ANR fick ju en hel drös guldäggsnomineringar för sina jobb för IFK Göteborg.
Tydligen har det här årets jury bättre koll på Göteborgs fotbollslag än förra årets.
Jag kommer ihåg när vi i huvudjuryn diskuterade något som hade med Gais Bonito att göra och en av nollåttorna frågade:
"Gais? E´re ett annat ord för IFK, eller?"
Andra bloggar om: Guldägget, Gais, IFK Göteborg, reklam
Tydligen har det här årets jury bättre koll på Göteborgs fotbollslag än förra årets.
Jag kommer ihåg när vi i huvudjuryn diskuterade något som hade med Gais Bonito att göra och en av nollåttorna frågade:
"Gais? E´re ett annat ord för IFK, eller?"
Andra bloggar om: Guldägget, Gais, IFK Göteborg, reklam
Guldäggsnomineringarna ute!
Nu är nomineringarna till Guldägget offentliga.
Vi på Goss står för fem av dem i kategorierna DR, Internet, Media och Radio (x2).
Det är jobb vi gjort för Göteborgs Räddningsmission, Langley Travel (x2), Colorama och Vägverket.
Om jag har räknat rätt ser topp-tio-lista ut så här:
1. F&B: 14 (ett rejält tapp från fjolårets 26)
1. Brindfors: 14
3. DDB: 9 (imponerande, jag tror dom hade tre förra året)
3. Storåkers: 9
5. ANR: 8 (vilket lyft från förra årets enda)
5. Åkestam: 8
7. Saatchi & Saatchi 6.
7. Garbergs 6
7. King: 6
10 Goss: 5 (mot förra årets två)
Vi på Goss står för fem av dem i kategorierna DR, Internet, Media och Radio (x2).
Det är jobb vi gjort för Göteborgs Räddningsmission, Langley Travel (x2), Colorama och Vägverket.
Om jag har räknat rätt ser topp-tio-lista ut så här:
1. F&B: 14 (ett rejält tapp från fjolårets 26)
1. Brindfors: 14
3. DDB: 9 (imponerande, jag tror dom hade tre förra året)
3. Storåkers: 9
5. ANR: 8 (vilket lyft från förra årets enda)
5. Åkestam: 8
7. Saatchi & Saatchi 6.
7. Garbergs 6
7. King: 6
10 Goss: 5 (mot förra årets två)
Här kan du se alla nomineringar.
UPDATE Resumé skriver: Brindfors ikapp F&B. Jag skulle vilja säga att F&B har dalat ned till Brindfors nivå.
Men jag vill också passa på att säga att F&B ligger bakom två av mina absoluta favoritbidrag: Unicef och IQ.
UPDATE 2 Dagens Media har också lagt ut listan.
Andra bloggar om: Guldägget, nomineringar, Guldäggsnomineringar, reklam
UPDATE Resumé skriver: Brindfors ikapp F&B. Jag skulle vilja säga att F&B har dalat ned till Brindfors nivå.
Men jag vill också passa på att säga att F&B ligger bakom två av mina absoluta favoritbidrag: Unicef och IQ.
UPDATE 2 Dagens Media har också lagt ut listan.
Andra bloggar om: Guldägget, nomineringar, Guldäggsnomineringar, reklam
Mor Matilda är könsstympad
I förrgår skrev jag om annonsen för Mor Matildas skinka och hur dom personifierat skinkan så att copyn lydde: ...kokas hon långsamt...
I går blev en notis i Dagens Media om skinkannonsen den mest kommenterade just nu.
I dagens GP ser jag att det finns en ny version på annonsen där man skurit bort de äckligaste bitarna och förvandlat Mor Matilda till ett neutrum.
Andra bloggar om: copy, annonser, Mor Matilda, reklam
I går blev en notis i Dagens Media om skinkannonsen den mest kommenterade just nu.
I dagens GP ser jag att det finns en ny version på annonsen där man skurit bort de äckligaste bitarna och förvandlat Mor Matilda till ett neutrum.
Andra bloggar om: copy, annonser, Mor Matilda, reklam
tisdag 11 mars 2008
Jag är en kriminellt belastad språkpolis
Ibland kallar jag mig själv för språkpolis, men när jag tittar närmare på Språkrådets och TT-språkets skrivråd inser jag att jag är en ganska släpphänt sådan som ofta ser mellan fingrarna och låter buset härja fritt i mina texter.
Ibland tror jag till och med jag skulle kunna uppvigla till brott.
Att följa alla Språkrådets och TT:s rekommendationer tror jag faktiskt inte är helt lyckat. Du som läsare skulle förmodligen bli störd och snarare fundera på varför jag valt så många flänga ord än ta till dig vad jag egentligen ville säga.
Kanske främst när det gäller väldigt vedertagna och inarbetade engelska ord som vi inte ens ser som främmande längre.
Nog känns T-shirt mindre främmande än T-tröja?
Deadline mer stringent än sista lämningsdag?
Om jag pratade om en dimmer skulle du veta vad jag menade, men inte nödvändigtvis om jag yrade om en ljusregulator, eller hur?
Hon hade en vällagd make-up låter mer stilfullt än Hon hade snyggt smink, n´est-ce pas?
Han avslutade meningen med en smiley låter mindre fjantigt än Han avslutade meningen med en smilis?
Men ändå rekommenderar Språkrådet och TT i samtliga fall de svenska varianterna av orden och avråder från de engelska.
Nja, jag är skeptisk.
Och även när det kommer till vissa särskrivningar.
Varför rekommenderas i dag och i går när det ska vara itu och ibland? De uttalas ju osärskrivet allihop.
Och varför ska man skriva var sin men tvärtom?
Normaliseringsstavningar av vissa företags- och produktnamn kan också bli knepigt.
iPod är ett sådant exempel; det bär emot att skriva Ipod.
Reklambranschen, som jag jobbar i, är tungt kriminellt belastad av anglosaxiska termer, inarbetade sedan något halvsekel tillbaka. Jag tror att mina kollegor skulle titta konstigt på mig om jag hävdade (som Språkrådet rekommenderar) att kunden lämnat en kort information (istället för en brief). Om jag skulle påstå att jag jobbar som reklamskribent (inte som copywriter) och om jag skulle fråga en reklamformgivare (inte en art director) om h*n kunde göra en grafiskt formgivning (istället för en layout).
Detta betyder dock inte att jag applåderar alla engelska ord som väller in. Men jag vill helst behålla dem som haft en lång och trogen tjänst.
Av samma anledning som att det känns avigt när din goda vän Eva plötsligt vill bli kallad Ninni.
Ett exempel på en relativt ny företeelse som har fått en bra svensk benämning är tankesmedja. Det är idag, så vitt jag vet, vedertaget istället för det engelska think tank.
Ska man värna om att behålla det svenska språket svenskt får man vara snabb som en mindre gnagare av något slag. Det gäller att se till att ett svenskt uttryck är först på plats i hjärnbarken så att det är i vägen när det ursprungliga utrikiska försöker nästla sig in.
Försten vinner, liksom.
Sorry, herr t-tröja. I min hjärna finns redan en t-shirt. Och i mitt hjärta med.
Andra bloggar om: språkvård, språkregler, Språkrådet, svengelska,
Ibland tror jag till och med jag skulle kunna uppvigla till brott.
Att följa alla Språkrådets och TT:s rekommendationer tror jag faktiskt inte är helt lyckat. Du som läsare skulle förmodligen bli störd och snarare fundera på varför jag valt så många flänga ord än ta till dig vad jag egentligen ville säga.
Kanske främst när det gäller väldigt vedertagna och inarbetade engelska ord som vi inte ens ser som främmande längre.
Nog känns T-shirt mindre främmande än T-tröja?
Deadline mer stringent än sista lämningsdag?
Om jag pratade om en dimmer skulle du veta vad jag menade, men inte nödvändigtvis om jag yrade om en ljusregulator, eller hur?
Hon hade en vällagd make-up låter mer stilfullt än Hon hade snyggt smink, n´est-ce pas?
Han avslutade meningen med en smiley låter mindre fjantigt än Han avslutade meningen med en smilis?
Men ändå rekommenderar Språkrådet och TT i samtliga fall de svenska varianterna av orden och avråder från de engelska.
Nja, jag är skeptisk.
Och även när det kommer till vissa särskrivningar.
Varför rekommenderas i dag och i går när det ska vara itu och ibland? De uttalas ju osärskrivet allihop.
Och varför ska man skriva var sin men tvärtom?
Normaliseringsstavningar av vissa företags- och produktnamn kan också bli knepigt.
iPod är ett sådant exempel; det bär emot att skriva Ipod.
Reklambranschen, som jag jobbar i, är tungt kriminellt belastad av anglosaxiska termer, inarbetade sedan något halvsekel tillbaka. Jag tror att mina kollegor skulle titta konstigt på mig om jag hävdade (som Språkrådet rekommenderar) att kunden lämnat en kort information (istället för en brief). Om jag skulle påstå att jag jobbar som reklamskribent (inte som copywriter) och om jag skulle fråga en reklamformgivare (inte en art director) om h*n kunde göra en grafiskt formgivning (istället för en layout).
Detta betyder dock inte att jag applåderar alla engelska ord som väller in. Men jag vill helst behålla dem som haft en lång och trogen tjänst.
Av samma anledning som att det känns avigt när din goda vän Eva plötsligt vill bli kallad Ninni.
Ett exempel på en relativt ny företeelse som har fått en bra svensk benämning är tankesmedja. Det är idag, så vitt jag vet, vedertaget istället för det engelska think tank.
Ska man värna om att behålla det svenska språket svenskt får man vara snabb som en mindre gnagare av något slag. Det gäller att se till att ett svenskt uttryck är först på plats i hjärnbarken så att det är i vägen när det ursprungliga utrikiska försöker nästla sig in.
Försten vinner, liksom.
Sorry, herr t-tröja. I min hjärna finns redan en t-shirt. Och i mitt hjärta med.
Andra bloggar om: språkvård, språkregler, Språkrådet, svengelska,
måndag 10 mars 2008
Koka henne långsamt
Det finns mycket att säga om den här annonsen för Mor Matilda.
Men jag ska nöja mig med att göra en liten copyanalys.
Det är bra när man gör texten personlig.
Nästan alltid.
Men när man gör produkten personlig så till den milda grad att formuleringen blir: "Därefter kokas hon långsamt med försiktig kryddning och mycket tålamod." har någonting gått snett.
Väldigt snett.
UPDATE Se här vad Dagens Media skriver om saken.
Klickbar copy.
Andra bloggar om: copy, annonser, Mor Matilda, reklam
Men jag ska nöja mig med att göra en liten copyanalys.
Det är bra när man gör texten personlig.
Nästan alltid.
Men när man gör produkten personlig så till den milda grad att formuleringen blir: "Därefter kokas hon långsamt med försiktig kryddning och mycket tålamod." har någonting gått snett.
Väldigt snett.
UPDATE Se här vad Dagens Media skriver om saken.
Klickbar copy.
Andra bloggar om: copy, annonser, Mor Matilda, reklam
Åttioåtta – en bildodyssé
När jag gjorde minnesutmaningen illustrerade jag den med lite bilder från de årtal som behandlades.
Men när det handlade om 1988, dvs tjugo år sedan, dvs långt pre digitalbilder, hade jag ingen bra dokumentation att ladda upp.
Därför grävde jag djupt i fotolådan i dag och hittade tjugo år gamla alster som jag plåtade av. Till slut hade jag gjort tillräckligt många fynd för att de skulle få utgöra ett helt eget inlägg istället.
Så här kommer det; en liten del av mitt åttiotal i bilder.
Med andalusiska berg som fond.
Johan och fiske. En kombo som bestått.
Ett ovanligt motiv: Jag som fjällvandrare.
Jeansskjortor, cigaretter och hår var stort detta år.
Den här tröjan är intressant för alla som jobbade i Göteborgs reklambransch under denna tid. Någon som kommer ihåg varför?
Tidstypiska solglajjor.
Det var svårt att hitta lite mer uppklädda bilder som inte var supertantiga. Jättekavajer, glansiga strumpbyxor, trista blusar och rosetter i håret.
Det här var ett av de få utan alltför kärringaktig outfit. (Ett grönt linne som mamma stickat.)
Dock med tandköttsleende.
Andra bloggar om: bilder, åttiotal, reklam, Göteborg, minnen, nostalgi
Men när det handlade om 1988, dvs tjugo år sedan, dvs långt pre digitalbilder, hade jag ingen bra dokumentation att ladda upp.
Därför grävde jag djupt i fotolådan i dag och hittade tjugo år gamla alster som jag plåtade av. Till slut hade jag gjort tillräckligt många fynd för att de skulle få utgöra ett helt eget inlägg istället.
Så här kommer det; en liten del av mitt åttiotal i bilder.
Med andalusiska berg som fond.
Johan och fiske. En kombo som bestått.
Ett ovanligt motiv: Jag som fjällvandrare.
Jeansskjortor, cigaretter och hår var stort detta år.
Den här tröjan är intressant för alla som jobbade i Göteborgs reklambransch under denna tid. Någon som kommer ihåg varför?
Tidstypiska solglajjor.
Det var svårt att hitta lite mer uppklädda bilder som inte var supertantiga. Jättekavajer, glansiga strumpbyxor, trista blusar och rosetter i håret.
Det här var ett av de få utan alltför kärringaktig outfit. (Ett grönt linne som mamma stickat.)
Dock med tandköttsleende.
Andra bloggar om: bilder, åttiotal, reklam, Göteborg, minnen, nostalgi
söndag 9 mars 2008
Om du inte tittar på Seven ages of rock
har du just missat när Keith Richards berättade om hur han drömde fram riffet till Satisfaction, vaknade, spelade in och somnade om.
"När jag vaknade igen såg jag att bandet tagit slut. Jag hade inget minne av att ha spelat in något men lyssnade på det. Där fanns en långsam bluesversion av Satisfaction och sedan fyrtio minuter av mitt snarkande."
"När jag vaknade igen såg jag att bandet tagit slut. Jag hade inget minne av att ha spelat in något men lyssnade på det. Där fanns en långsam bluesversion av Satisfaction och sedan fyrtio minuter av mitt snarkande."
Reprisintervju med Globen-Sibel
Jag kör intervjun med Sibel i repris eftersom den känns mer aktuell nu än när jag la ut den ursprungligen, i slutet av januari.
En liten intervjuserie med Melodifestivaldeltagare 2008.
Del två: Sibel Redzep
Jag börjar med att placera Sibel i fel TV-talangtävling. Det var ju Idol hon var med i (inte Fame Factory som satt och yrade om).
Sibel berättar väldigt rörande om när hon sjöng Niklas Strömstedts "Sista morgonen" i Idol och hur mycket det hade betytt för henne när upphovsmannen själv hört av sig till jurymannen Clabbe för att berömma hennes tolkning av låten.
(Niklas Strömstedt är för övrigt joker i årets Melodifestival.)
Men själv kan jag inte låta bli att tänka: Sibel – du sjöng den låten jättefint. Men varför valde du en låt med en text som kryllar av klassiska kalkoner?
"Vi körde på en fågel och begravde den någonstans vid en sjö."
eller
"Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung."?
Men nu var det varken Strömstedt eller Idol vi skulle prata om utan att Sibel ska ställa upp i Melodifestivalen.
"Jag ska sjunga en ballad; det är en vacker och lite sorglig låt som går från stilla till väldigt pampig. Det blir mycket stråkar."
Hon berättar att den heter "That Is Where I’ll Go" och att den handlar om kärlek. Förstås.
"Fast inte nödvändigtvis kärlek mellan man och kvinna."
Sibels bruna Bambiögon gnistrar till lite extra när hon berättar om klänningen som Lars Wallin har gjort.
"Den är jättefin. Jag kommer se ut lite som en alvprinsessa från Sagan om Ringen."
Det blir dock ingen enkel match för prinsessan Sibel i Karlskrona.
Den delfinalen hon tävlar benämns som årets upplaga av Dödens grupp. Detta på grund av att de slipade schlagerrävarna Charlotte Perelli, Linda Bengtzing (orkar vi verkligen höra en version till av Den Typiska Linda B-Låten?) och Nordman (orkar vi verkligen höra en version till av Den Typiska Nordman-låten?) deltar i samma heat.
Hur smart är det egentligen att plåta sig bredvid någon som är så ung och söt som Sibel?
Andra bloggar om: Melodifestival, Sibel, Sibel Redzep, That is where I´ll go, Melodifestival 2008, Niklas Strömstedt
En liten intervjuserie med Melodifestivaldeltagare 2008.
Del två: Sibel Redzep
Jag börjar med att placera Sibel i fel TV-talangtävling. Det var ju Idol hon var med i (inte Fame Factory som satt och yrade om).
Sibel berättar väldigt rörande om när hon sjöng Niklas Strömstedts "Sista morgonen" i Idol och hur mycket det hade betytt för henne när upphovsmannen själv hört av sig till jurymannen Clabbe för att berömma hennes tolkning av låten.
(Niklas Strömstedt är för övrigt joker i årets Melodifestival.)
Men själv kan jag inte låta bli att tänka: Sibel – du sjöng den låten jättefint. Men varför valde du en låt med en text som kryllar av klassiska kalkoner?
"Vi körde på en fågel och begravde den någonstans vid en sjö."
eller
"Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung."?
Men nu var det varken Strömstedt eller Idol vi skulle prata om utan att Sibel ska ställa upp i Melodifestivalen.
"Jag ska sjunga en ballad; det är en vacker och lite sorglig låt som går från stilla till väldigt pampig. Det blir mycket stråkar."
Hon berättar att den heter "That Is Where I’ll Go" och att den handlar om kärlek. Förstås.
"Fast inte nödvändigtvis kärlek mellan man och kvinna."
Sibels bruna Bambiögon gnistrar till lite extra när hon berättar om klänningen som Lars Wallin har gjort.
"Den är jättefin. Jag kommer se ut lite som en alvprinsessa från Sagan om Ringen."
Det blir dock ingen enkel match för prinsessan Sibel i Karlskrona.
Den delfinalen hon tävlar benämns som årets upplaga av Dödens grupp. Detta på grund av att de slipade schlagerrävarna Charlotte Perelli, Linda Bengtzing (orkar vi verkligen höra en version till av Den Typiska Linda B-Låten?) och Nordman (orkar vi verkligen höra en version till av Den Typiska Nordman-låten?) deltar i samma heat.
Hur smart är det egentligen att plåta sig bredvid någon som är så ung och söt som Sibel?
Andra bloggar om: Melodifestival, Sibel, Sibel Redzep, That is where I´ll go, Melodifestival 2008, Niklas Strömstedt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)