Mina moraliska dilemman

Då var det dags för mig att ta ett fast grepp om pinnen i Bloggstafetten.
Den som skötte överlämnandet var Thomas Hartman och det han flåsade i mitt öra innan han lämnade banan var "Berätta för oss läsare om ett självupplevt moraliskt dilemma."
Man skulle kunna säga att det ämnet är självuppfyllande för mig.
Det finns nämligen ett moraliskt dilemma som skulle vara väldigt intressant att skriva om, och höra andras reaktioner på, men som skulle innebära att jag skulle lämna ut ett antal människor som inte har bett om att bli uthängda.
Med andra ord ger mig tanken på mitt moraliska dilemma ett moraliskt dilemma. Blogga eller inte om saken.
Inte, blir svaret, främst på grund av att jag inte bloggar under någon pseudonym, utan alldeles som mig själv.
Så därför får jag, som ersättning för något mer substantiellt bjussa på några mer lättviktiga moraliska dilemman, självupplevda dock.
Exempel ett: när en glädjestrålande kompis visar upp sin nya frisyr/klänning/sambo och ber om ett "helt ärligt utlåtande".
Eller varje gång det dyker upp ett kuvert från Rädda Barnen i posten och jag tycker att jag har en massa "jätteviktiga inköp" att göra.
Eller när jag tycker jag är "värd att unna mig något" och det ofelbart har någon negativ inverkan på miljön. Oavsett om det är att ta en riktigt lång och skön dusch, sukta efter en snygg bil eller resa till Grekland.
Dessvärre har egoversionen av de två senare exemplen ett ointagligt försprång i fråga om antal gånger de vunnit över den mer moraliska aspekten av saken.
I tabellen står det tyvärr något i stil med: Moral-Ulrika/Ego-Ulrika, 12–698.

Där var min sträcka avklarad (ganska okey tid, eller hur?), och nu spurtar jag upp bakom Anders och ger honom en pinne med ämnet "Då blir jag som mest klichéartad" ingraverat i sirliga bokstäver.


Andra bloggar om: Bloggstafetten, Bloggstafett, moral, dilemman,