Nu börjar det kännas som om man ätit ostbågar i tre veckors tid.
Jättegott i början.
Innan illamåendet kickar in.
Och det har det gjort på allvar vid det här laget.
Det har helt enkelt blivit alldeles för mycket nu.
(Johan gick upp och målade istället.)
Fast på något märkligt sätt jobbar sig festivalen långsamt fram till en arbetsseger.
Det som är gäspigt, ointressant och nästan olyssningsbart i början blir jättecharmigt och medryckande när Fridas Peps- och Timbuktusvängade reagge går direkt till Globen.
Vilken tur för Festivalen att (nästan) alla förhandstips kommer på skam.
Och vilken tur för Festivalen att dom sajnade Björn Gustafsson.
Som också vinner en fenomenal arbetsseger.
Denna veckan, liksom förra, går han ut svagt och man tänker: "Näe, det här håller inte."
Men så lägger han in en överväxel, kallad Carina Berg, och slutar som totalsegrare.
Som svärmor, 85, uttryckte det: "Det här var det bästa av alltihop."
Snacka om att "tränga igenom generationsbarriärerna".
Några andra reflektioner:
Patrik Isaksson. Du borde gått vidare till andra chansen istället för den där hemska operalåten, men vad tänkte du på när du snajdade upp westernkostymen med en jeanskedja modell 2004 i byxhällan? (Vad heter sådana kedjor förresten?)
BWO. Det måste kännas fett att ni gick direkt till Globen, något som Carola inte lyckades med.
Och Christer Björkman. Apropå Mickey Huskic (liksom The Nicole och Andra Generationen). Varför måste de svenska uttagningarna simulera Eurovision Song Contest varje vecka?
Måste vi genomlida östeuropas värsta bidrag redan i Linköping och Västerås?
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Frida, Kristian Luuk, Carina Berg, Upp och hoppa, BWO, Carola, Andra Generationen, Patrik Isaksson, Melodifestivalen 2008, Björn Gustafsson
8 kommentarer:
Johan gjorde rätt och jag önskar att jag också hade något att måla. Men jag fixade te och kex och lite annat för att komma ifrån de mest pinsamma takterna i kvällens tävling.
Nu ska jag skriva en fond av upplevelser från M2. Och då menar jag upplevelser, på flera plan.
M2? Me not förstå.
Ja, de kallar sig visst så - Magnus & Magnus.
Det är klart.
Hjärnsläpp vulgaris.
Fan, det blir en lång text. Men så bara måste jag beskriva sällskapet bredvid oss. Det är det konstigaste jag sett.
SJälv så tittade jag på tomten istället. Med ett halvt öga på teven. Patrik Isaksson - vad har han nånsin lyckats med?
Sonen som var sällskap gillade BWO, framförallt älskade han Bards kostym... *hosthost*
Och så var även vi rörande överens om att Björn var bäst. Hans låt var fan bättre än alla de tävlande tillsammans. :)
Sån däringa töntkedja satte jag fast i jeansen 2003. Den sitter kvar än. Kommer ursprungligen från MC-kretsar tror jag. Och blev streetmode. Nu ruskigt ute. Jag har kvar min. Bär den med stolthet. Funderar inte så mycket över namnet. Jag kan känna mig lite som en fångvaktare då jag halar upp kedjan och låser ytterdörren då mina döttrar är på inne i våningen...
Björn Gustafssons låt var överlägset bäst igår, det säger en del om kvallan på deltävlingen. Gäsp...
Skicka en kommentar