För några dagar sedan skrev jag om Pugh-låten med Patrik Isaksson och Joey Tempest, som jag trodde var ny (och inte ens utgiven än), men som visade sig vara från 2004.
Förutom att jag trodde att den var ny, trodde jag att den skulle vara riktigt bra.
Det var den inte heller, faktiskt.
Den börjar bra, men sedan blir den alldeles för svulstig.
Men det är roligt att höra Joey på svenska, han borde göra mer sånt.
Lyssna själv, vettja:
share your files at box.net
(Nu har till och med jag lärt mig hur man lägger ut låtar.)
Apropå titeln, just nu är det Här kommer vargtimmen som gäller.
Till skillnad från många andra bloggare är jag ingen nattuggla, så det här är ingen normal vakentid för mig.
Men just i natt vaknade jag med massivt ont i halsen och var tvungen att gå upp och dricka te med honung.
Och ladda upp Här kommer natten.
Pulirockare.
Andra bloggar om: Patrik Isaksson, Pugh Rogefeldt, Här kommer natten
6 kommentarer:
En ond version... men kul att du laddar upp. Tips: www.box.net/lite ger dig en flashplayerkod - så musiken som du lägger ut bara blir lyssningsbar - inte nedladdningsbar.
Tack Nemo för tipset! Nu är det åtgärdat.
(Och jag som mallade mej för att jag kunde ladda upp låtar...)
Jag tycker att både du och jag kan malla oss för en IT-kompetens som går utanpå den större meningheten i landet. Då ser jag till det biologiska åldersspannet 40-70 år.
Dom där med kalsongarslen och truckerkeps verkar vara födda av ett moderkort...så det räknas inte. Det är en annan division
Jag tyckte det var en riktigt good version!
Men jag har förstås ett lite speciellt förhållande till Joey: när Europe slog igenom var jag 15 och rockstjärnedrömmen bultade i hela kroppen.
Intressant kommentar från nemo där, särskilt om man - som jag - precis halkat över 4.0-strecket.
Nemo: "...födda av ett moderkort" hahaha!
Men. Innebär det att jag nu ingår i samma kluster som 70-åringar?!
Det kan ju inte vara möjligt.
Stellan: Kul att du gillade låten. Och visst är Joey för bra för att höras av så sällan?
Vad roligt att våra intryck av låten var så lika, som jag skrev i samband med ditt första inlägg.
Jag tycker nog dessutom att Joeys första soloplatta (som iofs inte är på svenska men ändå) från 1995, A Place To Call Home, är riktigt skön västkustrockpop. Lyssnade på den häromdan i samband med mitt som det känns ändlösa projekt att föra över cd-samlingen till hårddisk. Kan rekommendera det (både att lyssna på Joeyplattan och att föra över cd-samlingen) om man har tid över (vilket jag egentligen inte har) för många minnen väcks till liv när man går igenom skivsamlingen skiva för skiva.
Skicka en kommentar