måndag 25 februari 2008

Efternamnsrelaterade festligheter del ett.

I kommentarerna ett par inlägg ned, så undrade Tyskungen om jag kände Inge Good.
Han som är sjukt ond.
Nej, det gör jag inte, men jag kom att tänka på en annan anekdot med anknytning till min familjs efternamn (som alltså uttalas som svenskans God).

Våra goda vänner, den danska familjen Jul, har en skönlockig son som är några år äldre än vår dotter Frida.
En gång började vi spekulera i hur det skulle bli om dom skulle gifta sig och Frida skulle ta hans efternamn och behålla sitt flicknamn...



, ,

4 kommentarer:

Ms Garbo sa...

Med såna namnkombinationsmöjligheter - har flickebarnet ens något val?

*s*

Jag har funderat över Ola Salo.
Jag undrar om det helt enkelt är så att mamma och pappa såg chansen till ett riktigt coolt namn, eller om han själv ordnat saken?

Det är poäng på att ha ett namn som samtidigt är ett palindrom...

Ms Garbo sa...

Ser du. Fler än jag har reflekterat över saken. Nu vet vi!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ola_Salo

*s*

Ulrika Good sa...

Jag förstår att en kille som Ola inte nöjde sig med ett vanligt Svensson-namn.

Anonym sa...

Det skulle väl vara ungefär hur kul som helst att ha ett sånt efternamn.

I alla fall ett tag.

Eller tills man tvingats upprepa sig för sjuttielfte gången och på allvar mena att man faktiskt heter så...

Hursomhelst - det var kul läsning!