Nu hade jag tänkt att jag skulle skrivit två Melodifestivalartistintervjuer till.
En med en 18-åring från Färöarna, kallad Brandur.
Och en med en tokcharmig kille vid namn Daniel Mitsogiannis som garanterat blir småtjejernas nye älskling.
Men efter att ha bedömt ett par hundra reklamkampanjer idag så är min hjärna mosig som ett gammalt päron.
Jag vet inte riktigt varför jag ville skriva dem heller. Lite fånigt känns det och de passar ju inte riktigt in här heller.
Men på något sätt levde jag mig in i rollen som nöjesjournalist och ville inte bara kasta bort tillfället när jag fick chansen att intervjua några personer som många vill läsa om.
(Även om du som brukar läsa här förmodligen är mer intresserad av annat.)
Det blir kanske en annan dag när min hjärna har blivit mer spänstig igen och Aftonbladetmurveln har tagit min kropp i besittning igen.
Andra bloggar om: Melodifestival, Brandur, Daniel Mitsogiannis, Guldnyckeln, Melodifestival 2008, Reklamtävlingar
Ja, det verkar vara ett hårt pass och uttrycket tunnelseende kommer att ersättas av pannåseende. Ett ord som vid första anblicken är minst lika anskrämligt som kvarskatt.
SvaraRaderaSorry Ulrika, men du är inte tillräckligt äcklig och elak för att platsa på Aftonbladet.
SvaraRaderaFredo: kvarskatt... *brrrrr*
Hej, såg din kommentar om Daniel M och skickade över länken till hans skivbolag. De blev JÄTTEGLADA och skulle skicka vidare till Daniel. The readers just keep on coming - från alla håll ;-) LG
SvaraRadera