Jaha

Då var man hemma igen.
Hemma som i mörkret, kylan och det svartvita.
Hemma i det påbyltade, frysande och kurande.
Hemma i plikter, måsten och ansvar.
Men också hemma i skön säng med ännu skönare täcke.
Hemma som i riktig julstämning (utan stressdelen).
Hemma som i hemmalagad mat.
Hemma med sina vänner.
Hemma med sina egna grejer.
I den sköna sängen som jag sov en ljuvligt lång sömn i inatt drömde jag en surrealistisk dröm om att jag skulle intervjua Ulf Lundell.
I drömmen enades vi, Uffe och jag, om att stroferna:
Men ändå såpass nära
Att en tyst och stilla natt
När man sitter under stjärnorna
Kan höra festens skratt
ur Öppna Landskap var väldigt vackra.
Så vackra att jag fick tårar i ögonen.
Det fick han också (fast jag kunde inte riktigt avgöra om det var rörelsetårar eller bara gammelmansvattninga ögon).
Sedan stack jag av någon anledning från intervjun.
Och när jag kom tillbaka satt Christina Jutterström där och fullföljde det hela i mitt ställe.

Uffe gråter?

PS. Jag fick en sådandär hårfluffare i julklapp.
Så om du ser någon som ger självaste Annika Falkengrens en match i ämnet fluffigt hår, så är det jag.

En frisyr. Och Annika.

Andra bloggar om: Ulf Lundell,
Öppna landskap, Annika Falkengren, Christina Jutterström,