Nästa termin ska Frida börja gymnasiet (hjälp!) och i kväll har hon och jag varit på öppet hus på en gymnasieskola.
Och det var inte vilket gymnasium som helst, utan min gamla skola, Rudebecks.
När jag kom in i aulan sköljde en nästan skrämmande stark flodvåg av nostalgiska minnen över mig.
Jag var ytterst nära att skämma ut Frida för all framtid genom att börja grina.
Jag vill också börja gymnasiet!
Jag vill också göra revy!
Jag vill också dansa folkdans!
Jag vill också gå runt i den labyrintliknande byggnaden!
Jag vill också hänga på innergården!
Jag vill också få en massa nya kompisar!
Hur kan det vara möjligt att det nu är min bebis Frida som nu funderar på att börja där?
Vad säger du, Dr Nic?
Andra bloggar om: gymnasieval, Sigrid Rudebecks Gymnasium, gymnasium, skola, Arn
1 kommentar:
Ja du Ulrika. När jag tänker på gymnasietiden känner jag hur alla roliga minnen trillar över mig. Alla sköna kompisar man har kvar från den tiden. Revyn var ju en riktigt höjdare. Eftersom jag läste latin så ingick en resa till Rom på en vecka med Evert Rehnberg. Vi gick dagarna i ända i stan och tittade på historiska platser mm och reste till och med till Pompeji. Jag har varit i Rom flera gånger därefter och känner varje gång hur Everts ande svävar över mig. Min äldsta lilla bebis Tonåringen skall ju söka gymnasie nästa år. Allt verkar så komplicerat idag. Det var enklare (och roligare) förr, eller hur?? Hoppas han tänker med hjärtat också och inte endast med "karriären" i siktet.
Skicka en kommentar