Alla Jans hjältar är Jan på Guldbaggegalan

Säga vad man vill, men Guldbaggegalan är allt en halv julkärve vassare än de andra galorna.
Den är mer välproducerad, underhållande, den har en proffsigare och roligare programledare än de flesta andra galor (Sissela Kyle) och manuset är betydligt bättre skrivet (av Calle Norlén och Sissela).
Allting är förstås inte perfekt, men det går liksom inte att komma ifrån att skådisar gör sig bättre på den här typen av tillställningar än musikstjärnor och, framför allt, idrottshjältar.
Två anledningar så goda som några att se Guldbaggegalan var Freddie Wadlings version av "The winner takes it all".
Och låten om "Arn" på melodin "Det gåtfulla folket".
Åt den skrattade jag så jag grät.
Den handlade (så klart) om att alla Guillous hjältar egentligen är han själv.
"Alla är Jan, när Guillou är den magiska tolken."
Lysande.
Och så gillade jag Per Morbergs insats som birollsbaggeutdelare. Det mesta är gjort på prisutdelarfronten, men att dressa om till smoking på scen har jag aldrig sett förut.
Minus till några gaggiga tal och en riktigt usel spoof på "Irene Huss" – "Irene Snusk". Näe.

Roligt att Michael Segerström vann baggen för bästa manliga huvudroll. Känns som det blir lite mindre jobbigt att se "Darling" nästa gång på grund av det.


Andra bloggar om: Guldbaggegalan, Calle Norlén, Sissela Kyle, Jan Guillou, Arn