Helt plötsligt när jag surfar runt här i godan ro, på mitt hotellrum på Luntmakargatan, börjar datorn snacka om att H&M vill ha lösenord för att jag ska komma vidare.
Då drar jag mig till minnes att jag i morse tittade in i något som såg ut som ett H&M-kontor, precis vägg i vägg med mitt hotell.
Hade jag varit bättre på att hacka så kanske jag hade kunnat klura ut vem som ska designa nästa års prestigekollektion.
torsdag 31 januari 2008
Ett internt meddelande
Här följer ett internt meddelande till Fredo:
Pranket om ostbågszeppelinaren levererades idag klockan 19.08 på Sturehof.
Jag hann faktiskt tappa hakan de två och en halv sekunder som förlöpte innan meddelandeleverantören bröt ihop och avslöjade hela grejen.
Slut på internt meddelande.
För övrigt sitter jag på mitt ensamma hotellrum och börjar redan bli gonattdagstrött.
En lång juryarbetesdag börjar ta ut sin rätt.
Undra om hotellpersonalen väcker mig med tårta och "Ja må hon leva..." imorgon?
Knappast, va?
Pranket om ostbågszeppelinaren levererades idag klockan 19.08 på Sturehof.
Jag hann faktiskt tappa hakan de två och en halv sekunder som förlöpte innan meddelandeleverantören bröt ihop och avslöjade hela grejen.
Slut på internt meddelande.
För övrigt sitter jag på mitt ensamma hotellrum och börjar redan bli gonattdagstrött.
En lång juryarbetesdag börjar ta ut sin rätt.
Undra om hotellpersonalen väcker mig med tårta och "Ja må hon leva..." imorgon?
Knappast, va?
onsdag 30 januari 2008
Vad håller jag på med och varför?
Nu hade jag tänkt att jag skulle skrivit två Melodifestivalartistintervjuer till.
En med en 18-åring från Färöarna, kallad Brandur.
Och en med en tokcharmig kille vid namn Daniel Mitsogiannis som garanterat blir småtjejernas nye älskling.
Men efter att ha bedömt ett par hundra reklamkampanjer idag så är min hjärna mosig som ett gammalt päron.
Jag vet inte riktigt varför jag ville skriva dem heller. Lite fånigt känns det och de passar ju inte riktigt in här heller.
Men på något sätt levde jag mig in i rollen som nöjesjournalist och ville inte bara kasta bort tillfället när jag fick chansen att intervjua några personer som många vill läsa om.
(Även om du som brukar läsa här förmodligen är mer intresserad av annat.)
Det blir kanske en annan dag när min hjärna har blivit mer spänstig igen och Aftonbladetmurveln har tagit min kropp i besittning igen.
Andra bloggar om: Melodifestival, Brandur, Daniel Mitsogiannis, Guldnyckeln, Melodifestival 2008, Reklamtävlingar
En med en 18-åring från Färöarna, kallad Brandur.
Och en med en tokcharmig kille vid namn Daniel Mitsogiannis som garanterat blir småtjejernas nye älskling.
Men efter att ha bedömt ett par hundra reklamkampanjer idag så är min hjärna mosig som ett gammalt päron.
Jag vet inte riktigt varför jag ville skriva dem heller. Lite fånigt känns det och de passar ju inte riktigt in här heller.
Men på något sätt levde jag mig in i rollen som nöjesjournalist och ville inte bara kasta bort tillfället när jag fick chansen att intervjua några personer som många vill läsa om.
(Även om du som brukar läsa här förmodligen är mer intresserad av annat.)
Det blir kanske en annan dag när min hjärna har blivit mer spänstig igen och Aftonbladetmurveln har tagit min kropp i besittning igen.
Andra bloggar om: Melodifestival, Brandur, Daniel Mitsogiannis, Guldnyckeln, Melodifestival 2008, Reklamtävlingar
Utvecklade konspirationsteorier
Igår vaknade jag rödögd efter ett olyckligt ögondroppsval.
Jag hade på känn att det hade att göra med mitt raljanta inlägg som handlade om deltagarna i Melodifestivalens Göteborgsomgång.
(I kommentarerna hade Abbes pappa en liten utvecklad konspirationsteori.)
Vem det än var som kokat ihop denna subtila hämndsoppa var personen/anden/organisationen inte nöjd med detta.
När jag öppnade min resväska visade de sig att flaskan med nagellacksbortagningsmedel inte varit helt stängd.
Så nu ska jag delta i jurymöten i dagarna tre.
Plus spendera en huvudstadshelg med familjen.
Stinkandes av lösningsmedel.
Och för en liten stund sedan stod jag i duschen och tvättade håret.
Med bodylotion.
Jag hade på känn att det hade att göra med mitt raljanta inlägg som handlade om deltagarna i Melodifestivalens Göteborgsomgång.
(I kommentarerna hade Abbes pappa en liten utvecklad konspirationsteori.)
Vem det än var som kokat ihop denna subtila hämndsoppa var personen/anden/organisationen inte nöjd med detta.
När jag öppnade min resväska visade de sig att flaskan med nagellacksbortagningsmedel inte varit helt stängd.
Så nu ska jag delta i jurymöten i dagarna tre.
Plus spendera en huvudstadshelg med familjen.
Stinkandes av lösningsmedel.
Och för en liten stund sedan stod jag i duschen och tvättade håret.
Med bodylotion.
tisdag 29 januari 2008
"Dom ringde från SvD när Anna Lindh mördats."
En liten intervjuserie med Melodifestivaldeltagare 2008.
Del ett: Michael Michailoff
Eftersom jag tittat troget på Fame Factory känner jag förstås igen Michael. Och kommer också ihåg att han hoppade av innan finalen. Som svar på varför han gjorde det så levererar Michael något av ett scoop (jag hade aldrig hört det förut, i alla fall) om sin tid i Berts berömmelsefabrik:
"Det gick bra för mig. Jag ledde tävlingen när det började hända konstiga saker med röstningen. Ena veckan fick jag tolvor och andra veckan nollor. Sedan tolvor igen. På omvägar fick jag reda på att juryn och Strix fick direktiv från Bert hur de skulle rösta. Då kändes det meningslöst att fortsätta och jag hoppade av."
Sedan dess har Michael släppt två plattor och nu är det dags för honom att utsätta sig för jurybedömning igen.
Han ska alltså tävla i Melodifestivalens delfinal i Göteborg med en låt som han har skrivit själv tillsammans med Joakim Övrenius och Patric Jonsson.
Den heter "That´s Love" och Michael beskriver den som "åt britpop-hållet" samtidigt som han säger att den kanske låter lite Robbie Williams.
Jag frågar hur det är att ha ett namn som plötsligt är förvillande likt namnet på en hatad mördare (Mijailo Mijailovic heter mannen som mördade Anna Lindh) .
"Det har varit lite märkligt ibland, faktiskt. Samma dag som han (Mijailovic) åkte fast ringde dom från Svenska Dagbladet och frågade om det var jag."
Till skillnad från en riktig kvällstidningsreporter ser jag till att själv vara med på bild tillsammans med den jag intervjuat.
Andra bloggar om: Melodifestival, Michael Michailoff, That´s Love, Fame Factory, Melodifestival 2008, Anna Lindh
Del ett: Michael Michailoff
Eftersom jag tittat troget på Fame Factory känner jag förstås igen Michael. Och kommer också ihåg att han hoppade av innan finalen. Som svar på varför han gjorde det så levererar Michael något av ett scoop (jag hade aldrig hört det förut, i alla fall) om sin tid i Berts berömmelsefabrik:
"Det gick bra för mig. Jag ledde tävlingen när det började hända konstiga saker med röstningen. Ena veckan fick jag tolvor och andra veckan nollor. Sedan tolvor igen. På omvägar fick jag reda på att juryn och Strix fick direktiv från Bert hur de skulle rösta. Då kändes det meningslöst att fortsätta och jag hoppade av."
Sedan dess har Michael släppt två plattor och nu är det dags för honom att utsätta sig för jurybedömning igen.
Han ska alltså tävla i Melodifestivalens delfinal i Göteborg med en låt som han har skrivit själv tillsammans med Joakim Övrenius och Patric Jonsson.
Den heter "That´s Love" och Michael beskriver den som "åt britpop-hållet" samtidigt som han säger att den kanske låter lite Robbie Williams.
Jag frågar hur det är att ha ett namn som plötsligt är förvillande likt namnet på en hatad mördare (Mijailo Mijailovic heter mannen som mördade Anna Lindh) .
"Det har varit lite märkligt ibland, faktiskt. Samma dag som han (Mijailovic) åkte fast ringde dom från Svenska Dagbladet och frågade om det var jag."
Till skillnad från en riktig kvällstidningsreporter ser jag till att själv vara med på bild tillsammans med den jag intervjuat.
Andra bloggar om: Melodifestival, Michael Michailoff, That´s Love, Fame Factory, Melodifestival 2008, Anna Lindh
På listan över "krystade promotionproduker"
går Teliaceratet direkt in på förstaplatsen.
"Fort, fort! Jag är supertorr om läpparna, var är mitt cerat?
Phu, vilken TUR. Jag hade det ju om halsen."
"Fort, fort! Jag är supertorr om läpparna, var är mitt cerat?
Phu, vilken TUR. Jag hade det ju om halsen."
Ibland är livet faktiskt en schlager
För ett tag sedan var det någon som kommenterade att min blogg började likna Vecko-Revyn.
Därför tänkte jag nu köra tema kvällstidning ett tag.
Idag har jag nämligen varit och intervjuat ett antal artister som ska vara med i årets upplaga av Melodifestivalen.
"Hur hamnade DU där?" undrar du kanske, om du har koll på vad jag brukar jobba med på dagarna.
Jo, genom att bli bjuden på en bloggträff som anordnades av Telia Sonera – årets huvudsponsor av schlagerspektaklet.
(Där fick jag för övrigt lära mig att ordet "schlager" är bannlyst från officiella Melodifestival-sammanhang, så det tänker jag använda ofta, från och med nu.)
Jag ska ge Telia att det är framsynt och modigt av dem att bjuda upp ett gäng på femton egensinniga, kritiska och tyckmyckna bloggare till dans.
Så framsynt att det inte riktigt kändes som om de själva visste hur de skulle hantera situationen ibland.
Men, hursomhelst, på denna bloggträff fick vi alltså träffa några av festivalartisterna och det var väldigt roligt att få chansen att leka kvällstidningsreporter för en dag.
Två av dem jag intervjuat började jag småhäckla redan igår när jag gick igenom vilka som ska tävla i Göteborg i den första delfinalen.
Så om du är nyfiken på att höra vad några av Melodifestivaldeltagarna har på hjärtat ska du hänga med i de kommande inläggen.
Och noga undvika dem om du tycker motsatsen.
Från Telia Soneras huvudkontor. Mer Stureplan än så här blir det liksom inte.
Andra bloggar om: Melodifestival, Göteborg, Deltävling, bloggosfären
Därför tänkte jag nu köra tema kvällstidning ett tag.
Idag har jag nämligen varit och intervjuat ett antal artister som ska vara med i årets upplaga av Melodifestivalen.
"Hur hamnade DU där?" undrar du kanske, om du har koll på vad jag brukar jobba med på dagarna.
Jo, genom att bli bjuden på en bloggträff som anordnades av Telia Sonera – årets huvudsponsor av schlagerspektaklet.
(Där fick jag för övrigt lära mig att ordet "schlager" är bannlyst från officiella Melodifestival-sammanhang, så det tänker jag använda ofta, från och med nu.)
Jag ska ge Telia att det är framsynt och modigt av dem att bjuda upp ett gäng på femton egensinniga, kritiska och tyckmyckna bloggare till dans.
Så framsynt att det inte riktigt kändes som om de själva visste hur de skulle hantera situationen ibland.
Men, hursomhelst, på denna bloggträff fick vi alltså träffa några av festivalartisterna och det var väldigt roligt att få chansen att leka kvällstidningsreporter för en dag.
Två av dem jag intervjuat började jag småhäckla redan igår när jag gick igenom vilka som ska tävla i Göteborg i den första delfinalen.
Så om du är nyfiken på att höra vad några av Melodifestivaldeltagarna har på hjärtat ska du hänga med i de kommande inläggen.
Och noga undvika dem om du tycker motsatsen.
Från Telia Soneras huvudkontor. Mer Stureplan än så här blir det liksom inte.
Andra bloggar om: Melodifestival, Göteborg, Deltävling, bloggosfären
Jag tror Gud håller på Christer Sjögren
Tycker du att jag var taskig mot Melodifestivaldeltagarna som ska tävla i Göteborg nästa lördag?
Det tyckte nog Gud med.
För när jag skrivit klart inlägget så gick jag upp, borstade tänderna och tog ögondroppar mot torra ögon.
Och lyckades få tag på en ögondroppspip som säkert var två veckor gammal.
Det är ungefär som att droppa ögoninflammation direkt i ögonen.
Så idag ser jag ut som en gris.
Det tyckte nog Gud med.
För när jag skrivit klart inlägget så gick jag upp, borstade tänderna och tog ögondroppar mot torra ögon.
Och lyckades få tag på en ögondroppspip som säkert var två veckor gammal.
Det är ungefär som att droppa ögoninflammation direkt i ögonen.
Så idag ser jag ut som en gris.
måndag 28 januari 2008
Dököttets grupp?
"Dödens grupp" är ett begrepp som sedan länge varit ett populärt sätt att beskriva grupper i diverse idrottsmästerskap där många starka lag samlats.
Sedan Melodifestivalen började med deltävlingar har det varje år varit någon som tjatat om "Dödens grupp" inför någon extra konkurrensintensiv deltävling.
I år ska det enligt Expressen vara Karlskrona som fått detta epitet.
När jag ser startfältet i Göteborg börjar jag också att tänka i termer som påminner om "Dödens grupp".
Men av helt andra anledningar.
Vad sägs om det här gänget:
Artist: Face-84
Bidragets titel: Alla gamla x
Både årtalet "–84" och ordet "gamla" i ett och samma bidrag. Kan det bli fräschare?
Artist: Velvet
Bidragets titel: Deja vû
Och som alla vet betyder Deja vû "redan sett".
"Redan hört" kanske den skulle hetat?
Deja... nåntingannat.
Artist: Christer Sjögren
Bidragets titel: I Love Europe
Här ska jag citera någon jag diskuterade detta bidrag med idag: "Jag tror stenhårt på Sjögren. Med en låttitel som "I Love Europe" kan det inte slå fel. Ett aktuellt och spännande ämne i symbios med storslagenhet och integrering." sa han. Och menade inte ett ord.
Artist: E-type & the Poodles
Bidragets titel: Line Of Fire
Men grabbar; tänk nu på att hårspray är brandfarligt.
Artist: Brandur
Bidragets titel: Lullaby
Om man vill väcka svenska folkets kärlek kanske man inte ska välja en vaggvisa.
Artist: Michael Michailoff
Bidragets titel: That's Love
"Inte visste jag att Anna Lindhs mördare kunde sjunga."
"Joho, han har varit med i Fame Factory."
Så hade det kunnat låta.
Om två oinvigda personer diskuterat Michael M.
För du och jag vet ju att det handlar om ett olyckligt snarlikt namn.
Artist: Suzzie Tapper
Bidragets titel: Visst finns mirakel
På åttiotalet brukade jag också blanda ihop Suzzies orkester och Millas Mirakel.
Artist: Amy Diamond.
Bidragets titel: Thank you.
Göteborgs joker. Tack för den.
(Fast nu fick jag lite dåligt samvete över att jag raljerade över titeln. Amy Dimond är duktig.)
Cliffhanger: Varför bloggar jag om det här redan idag? Imorgon får du svaret.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Göteborg, E-Type, Amy Diamond, Christer Sjögren, Deltävling, reklam
Sedan Melodifestivalen började med deltävlingar har det varje år varit någon som tjatat om "Dödens grupp" inför någon extra konkurrensintensiv deltävling.
I år ska det enligt Expressen vara Karlskrona som fått detta epitet.
När jag ser startfältet i Göteborg börjar jag också att tänka i termer som påminner om "Dödens grupp".
Men av helt andra anledningar.
Vad sägs om det här gänget:
Artist: Face-84
Bidragets titel: Alla gamla x
Både årtalet "–84" och ordet "gamla" i ett och samma bidrag. Kan det bli fräschare?
Artist: Velvet
Bidragets titel: Deja vû
Och som alla vet betyder Deja vû "redan sett".
"Redan hört" kanske den skulle hetat?
Deja... nåntingannat.
Artist: Christer Sjögren
Bidragets titel: I Love Europe
Här ska jag citera någon jag diskuterade detta bidrag med idag: "Jag tror stenhårt på Sjögren. Med en låttitel som "I Love Europe" kan det inte slå fel. Ett aktuellt och spännande ämne i symbios med storslagenhet och integrering." sa han. Och menade inte ett ord.
Artist: E-type & the Poodles
Bidragets titel: Line Of Fire
Men grabbar; tänk nu på att hårspray är brandfarligt.
Artist: Brandur
Bidragets titel: Lullaby
Om man vill väcka svenska folkets kärlek kanske man inte ska välja en vaggvisa.
Artist: Michael Michailoff
Bidragets titel: That's Love
"Inte visste jag att Anna Lindhs mördare kunde sjunga."
"Joho, han har varit med i Fame Factory."
Så hade det kunnat låta.
Om två oinvigda personer diskuterat Michael M.
För du och jag vet ju att det handlar om ett olyckligt snarlikt namn.
Artist: Suzzie Tapper
Bidragets titel: Visst finns mirakel
På åttiotalet brukade jag också blanda ihop Suzzies orkester och Millas Mirakel.
Artist: Amy Diamond.
Bidragets titel: Thank you.
Göteborgs joker. Tack för den.
(Fast nu fick jag lite dåligt samvete över att jag raljerade över titeln. Amy Dimond är duktig.)
Cliffhanger: Varför bloggar jag om det här redan idag? Imorgon får du svaret.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Göteborg, E-Type, Amy Diamond, Christer Sjögren, Deltävling, reklam
...och lite längre ner på gatan
satt den här.
Snacka om att lyckas haussa en tävling innan den ens ägt rum.
Andra bloggar om: Ute, reklamtävlingar, JC Decaux, reklam
Snacka om att lyckas haussa en tävling innan den ens ägt rum.
Andra bloggar om: Ute, reklamtävlingar, JC Decaux, reklam
lördag 26 januari 2008
Banta med Enirometoden
Det händer ju att man Googlar på sig själv.
Då visar det sig att Eniro väldigt subtlit försöker säga att jag nog inte ska ta den där extra rostade frukostmackan och att jag definitivt borde masa mig iväg till gymmet idag.
Någon som behöver vägbeskrivning?
–Vi måste få upp kärran ett par tusen meter till så att vi får med hela.
Andra bloggar om: Eniro, sökmotorer, gym, fett, bantning
Då visar det sig att Eniro väldigt subtlit försöker säga att jag nog inte ska ta den där extra rostade frukostmackan och att jag definitivt borde masa mig iväg till gymmet idag.
Någon som behöver vägbeskrivning?
–Vi måste få upp kärran ett par tusen meter till så att vi får med hela.
Andra bloggar om: Eniro, sökmotorer, gym, fett, bantning
Hur stänger man av Martin Luther?
Jag har två olika väckarklockor.
Den ena är en ful, svart gammal klockradio som låter: "skval, skval, P3, P3".
Den andra är en småfet gubbe som levde på 1500-talet och låter: "Här kan du inte ligga och tryna hela dagen Det är ju massor av saker du ska hinna med. Och du vet hur illa du tycker om att sova bort halva förmiddagen."
Martin Luther.
Han sätter igång varje helgmorgon vid halv åttasnåret.
Jag brukar lyckas snooza bort honom i någon timme, max.
Men sen är det kört.
Andra bloggar om: Martin Luther, Luther, P3, vakna, sova
Den ena är en ful, svart gammal klockradio som låter: "skval, skval, P3, P3".
Den andra är en småfet gubbe som levde på 1500-talet och låter: "Här kan du inte ligga och tryna hela dagen Det är ju massor av saker du ska hinna med. Och du vet hur illa du tycker om att sova bort halva förmiddagen."
Martin Luther.
Han sätter igång varje helgmorgon vid halv åttasnåret.
Jag brukar lyckas snooza bort honom i någon timme, max.
Men sen är det kört.
Andra bloggar om: Martin Luther, Luther, P3, vakna, sova
fredag 25 januari 2008
Köp en sån här vinkaraff
och vips har din fredagsflaska med vin förvandlats till en liten bottenskyla.
Andra bloggar om: smink, vin, fredagsmys, karaff, glas
torsdag 24 januari 2008
Varning! Sminkblogg-inlägg.
Idag åt jag lunch med min bästa kompis Tootsie.
Vid reklamkaffet ringde hennes mobil. När hon lagt på (säger man det fortfarande?) frågade jag vad det samtalet handlat om.
"Det var X. Hon tackade för det livsförändrande tipset jag gett henne."
Om det var några underförstådda smileygubbar inblandade i detta uttalande lyckades jag inte utröna, men tipset handlade om en produkt som får nagellacket att torka fortare.
Opi Drip Dry, närmare bestämt.
Eftersom jag är svag för kosmetikrelaterade tips, så gick jag givetvis och köpte Drip Dry efter jobbet.
Så det här inlägget skrivs med ovanligt vällackade naglar.
Fyra lager.
Snustorra.
Och i en snygg leverlila färg, Ginza från Mavala.
En annan sak vi pratade om denna lunch (förutom alla seriösa och kloka saker) var den så kallade "Mirakelcremen".
Så den beställde jag lite snabbt och lätt på nätet. Jag tänkte att detta är nog något speciellt och exklusivt som är lite svårt att få tag på.
Inte då.
Den finns i alla kosmetikbutiker i stan.
Billigare dessutom.
(Hey, jag var faktiskt bortrest när det här var en "nyhet".)
UPDATE: Cremen är avbeställd.
Andra bloggar om: smink, nagellack, Opi drip dry, mirakelcreme, No7 Protect & Perfect Beauty Serum
Vid reklamkaffet ringde hennes mobil. När hon lagt på (säger man det fortfarande?) frågade jag vad det samtalet handlat om.
"Det var X. Hon tackade för det livsförändrande tipset jag gett henne."
Om det var några underförstådda smileygubbar inblandade i detta uttalande lyckades jag inte utröna, men tipset handlade om en produkt som får nagellacket att torka fortare.
Opi Drip Dry, närmare bestämt.
Eftersom jag är svag för kosmetikrelaterade tips, så gick jag givetvis och köpte Drip Dry efter jobbet.
Så det här inlägget skrivs med ovanligt vällackade naglar.
Fyra lager.
Snustorra.
Och i en snygg leverlila färg, Ginza från Mavala.
En annan sak vi pratade om denna lunch (förutom alla seriösa och kloka saker) var den så kallade "Mirakelcremen".
Så den beställde jag lite snabbt och lätt på nätet. Jag tänkte att detta är nog något speciellt och exklusivt som är lite svårt att få tag på.
Inte då.
Den finns i alla kosmetikbutiker i stan.
Billigare dessutom.
(Hey, jag var faktiskt bortrest när det här var en "nyhet".)
UPDATE: Cremen är avbeställd.
Andra bloggar om: smink, nagellack, Opi drip dry, mirakelcreme, No7 Protect & Perfect Beauty Serum
onsdag 23 januari 2008
The Good truth
Typ sist av alla får jag också en utmaning (av Fredo).
Att delge sju någorlunda okända sanningar om mej själv.
Okey, jag vill ju inte vara en surmupp så jag gör väl ett försök.
1. Just nu är mitt självförtroende helt… normalt. Men det är ett skört tillstånd. Till och från i mitt liv har det legat på daggmasknivå (om nu daggmaskar har dåligt självförtroende).
2. Jag är jättefåfäng (knappast en hemlis för dej som brukar hänga här) och mår dåligt av att känna mej ful.
3. Jag har åldersnoja. Tycker inte alls att det känns kul att bli en tant.
4. Jag är skrämmande usel på allt som har med siffror och räkna att göra. Kan lätt räkna fel med sexsiffrig marginal och säger du ett nummer till mej har jag glömt det två sekunder senare.
5. Jag tar åt mej. Säger någon det minsta lilla elakt eller ifrågasättande om eller till mej så blir jag jätteledsen.
6. En gång var jag med i en frågetävling i radio och vann en bil. Nästan.
Ämne: Phil Collins.
Jag var med fyra omgångar, åkte ut, överklagade, var med tre till och åkte ut precis före målsnöret. Naturligtvis var det när vi var i desperat behov av en ny bil. Och jag menar verkligen desperat.
7. I likhet med många andra som antagit den här utmaningen är jag kass på socialt småprat. Om kemin inte stämmer och/eller jag känner press att säga något kan jag bli låst, stum och verka dum i huvudet.
Om du, utmärkta bloggare, inte redan drunknat i identiska utmaningar skulle jag vara väldigt nyfiken på att höra just dina sju hemlisar: Dr Nic, Nemo, Vilda bebin (x2) och Popjunkien.
UPDATE: Det fanns några regler som jag glömde:
Andra bloggar om: utmaningar, hemligheter, sju hemligheter, sju sanningar
Att delge sju någorlunda okända sanningar om mej själv.
Okey, jag vill ju inte vara en surmupp så jag gör väl ett försök.
1. Just nu är mitt självförtroende helt… normalt. Men det är ett skört tillstånd. Till och från i mitt liv har det legat på daggmasknivå (om nu daggmaskar har dåligt självförtroende).
2. Jag är jättefåfäng (knappast en hemlis för dej som brukar hänga här) och mår dåligt av att känna mej ful.
3. Jag har åldersnoja. Tycker inte alls att det känns kul att bli en tant.
4. Jag är skrämmande usel på allt som har med siffror och räkna att göra. Kan lätt räkna fel med sexsiffrig marginal och säger du ett nummer till mej har jag glömt det två sekunder senare.
5. Jag tar åt mej. Säger någon det minsta lilla elakt eller ifrågasättande om eller till mej så blir jag jätteledsen.
6. En gång var jag med i en frågetävling i radio och vann en bil. Nästan.
Ämne: Phil Collins.
Jag var med fyra omgångar, åkte ut, överklagade, var med tre till och åkte ut precis före målsnöret. Naturligtvis var det när vi var i desperat behov av en ny bil. Och jag menar verkligen desperat.
7. I likhet med många andra som antagit den här utmaningen är jag kass på socialt småprat. Om kemin inte stämmer och/eller jag känner press att säga något kan jag bli låst, stum och verka dum i huvudet.
Om du, utmärkta bloggare, inte redan drunknat i identiska utmaningar skulle jag vara väldigt nyfiken på att höra just dina sju hemlisar: Dr Nic, Nemo, Vilda bebin (x2) och Popjunkien.
UPDATE: Det fanns några regler som jag glömde:
- Länka till den som utmanat dig.
- Berätta sju sanningar om dig själv.
- Utmana sju personer.
- Lämna ett meddelande till dem du utmanar.
Andra bloggar om: utmaningar, hemligheter, sju hemligheter, sju sanningar
Mirakelfrida
I över ett halvår har vårt sovrum varit en krigszon. Och då menar jag inte verbalt, utan helt enkelt att det stått ungefär 38 papperskassar med böcker på golvet.
(Vad någon som pysslar med feng shui skulle säga om vårt sovrum vågar jag inte ens tänka på.)
Varenda gång jag försökt smyga in/ut ur sovrummet i mörkret har jag sparkat med full kraft i någon av dessa påsar som lyckats gömma sig precis framför mina fötter.
Förutom papperspåsar har det varit otaliga travar med annat skit.
På varje plan yta.
Anledningen till detta kaos är att vi håller på med en renovering som så småningom kommer innebära bland annat ofantligt läckra inbyggda bokhyllor med jättesnygga snickerier.
Men du vet förmodligen också hur det går med renoveringar när man har mycket att göra på jobbet.
Det tar tid.
Efter maten idag skulle jag gå upp med en trave tvätt, och öppnade dörren till sovrummet.
Där hade det skett ett mirakel.
Inte en påse.
Inte en trave.
Ett helt vanligt sovrum.
När jag såsmåningom stängt munnen och (i falsett) ropat på Frida visade det sig att det var hon som helt resolut organiserat om i garderober, skrymslen och vrår och lyckats placera in all "tillfälligt" placerad renoveringsjunk på ställen där den varken syns eller eller behöver bli sparkad på i mörkret.
Äntligen börjar barnen bli så stora att man har någon verklig glädje av dem.
Andra bloggar om: feng shui, renovering,
(Vad någon som pysslar med feng shui skulle säga om vårt sovrum vågar jag inte ens tänka på.)
Varenda gång jag försökt smyga in/ut ur sovrummet i mörkret har jag sparkat med full kraft i någon av dessa påsar som lyckats gömma sig precis framför mina fötter.
Förutom papperspåsar har det varit otaliga travar med annat skit.
På varje plan yta.
Anledningen till detta kaos är att vi håller på med en renovering som så småningom kommer innebära bland annat ofantligt läckra inbyggda bokhyllor med jättesnygga snickerier.
Men du vet förmodligen också hur det går med renoveringar när man har mycket att göra på jobbet.
Det tar tid.
Efter maten idag skulle jag gå upp med en trave tvätt, och öppnade dörren till sovrummet.
Där hade det skett ett mirakel.
Inte en påse.
Inte en trave.
Ett helt vanligt sovrum.
När jag såsmåningom stängt munnen och (i falsett) ropat på Frida visade det sig att det var hon som helt resolut organiserat om i garderober, skrymslen och vrår och lyckats placera in all "tillfälligt" placerad renoveringsjunk på ställen där den varken syns eller eller behöver bli sparkad på i mörkret.
Äntligen börjar barnen bli så stora att man har någon verklig glädje av dem.
Andra bloggar om: feng shui, renovering,
tisdag 22 januari 2008
Övriga tankar en dag som denna:
Kan inte någon förklara för mej varför i herrans namn man lägger ner så inihelvete mycket energi för att råna Posten?
Känns inte det lite 1800-tal och bröderna Dalton?
Ser du som jag ett gäng björnbusar framför dig, ett gäng som sitter med en jättehög med brev och sorterar:
"Räkning, räkning, Kronofogdebesked, semesterhälsning, räkning... Åh, en hundralapp från faster Agda till Lisa på födelsedagen!".
Hur många procent av all post kan innehålla något som är, eller går att omsätta till något av värde?
Undrar en förvirrad och förundrad Göteborgscopy som numera verkar arbeta i en gangsterstad.
Andra bloggar om: Göteborg, rån, bombdåd, Posten
Känns inte det lite 1800-tal och bröderna Dalton?
Ser du som jag ett gäng björnbusar framför dig, ett gäng som sitter med en jättehög med brev och sorterar:
"Räkning, räkning, Kronofogdebesked, semesterhälsning, räkning... Åh, en hundralapp från faster Agda till Lisa på födelsedagen!".
Hur många procent av all post kan innehålla något som är, eller går att omsätta till något av värde?
Undrar en förvirrad och förundrad Göteborgscopy som numera verkar arbeta i en gangsterstad.
Andra bloggar om: Göteborg, rån, bombdåd, Posten
En lavaflod av nostalgi
Nästa termin ska Frida börja gymnasiet (hjälp!) och i kväll har hon och jag varit på öppet hus på en gymnasieskola.
Och det var inte vilket gymnasium som helst, utan min gamla skola, Rudebecks.
När jag kom in i aulan sköljde en nästan skrämmande stark flodvåg av nostalgiska minnen över mig.
Jag var ytterst nära att skämma ut Frida för all framtid genom att börja grina.
Jag vill också börja gymnasiet!
Jag vill också göra revy!
Jag vill också dansa folkdans!
Jag vill också gå runt i den labyrintliknande byggnaden!
Jag vill också hänga på innergården!
Jag vill också få en massa nya kompisar!
Hur kan det vara möjligt att det nu är min bebis Frida som nu funderar på att börja där?
Vad säger du, Dr Nic?
Andra bloggar om: gymnasieval, Sigrid Rudebecks Gymnasium, gymnasium, skola, Arn
Och det var inte vilket gymnasium som helst, utan min gamla skola, Rudebecks.
När jag kom in i aulan sköljde en nästan skrämmande stark flodvåg av nostalgiska minnen över mig.
Jag var ytterst nära att skämma ut Frida för all framtid genom att börja grina.
Jag vill också börja gymnasiet!
Jag vill också göra revy!
Jag vill också dansa folkdans!
Jag vill också gå runt i den labyrintliknande byggnaden!
Jag vill också hänga på innergården!
Jag vill också få en massa nya kompisar!
Hur kan det vara möjligt att det nu är min bebis Frida som nu funderar på att börja där?
Vad säger du, Dr Nic?
Andra bloggar om: gymnasieval, Sigrid Rudebecks Gymnasium, gymnasium, skola, Arn
måndag 21 januari 2008
Alla Jans hjältar är Jan på Guldbaggegalan
Säga vad man vill, men Guldbaggegalan är allt en halv julkärve vassare än de andra galorna.
Den är mer välproducerad, underhållande, den har en proffsigare och roligare programledare än de flesta andra galor (Sissela Kyle) och manuset är betydligt bättre skrivet (av Calle Norlén och Sissela).
Allting är förstås inte perfekt, men det går liksom inte att komma ifrån att skådisar gör sig bättre på den här typen av tillställningar än musikstjärnor och, framför allt, idrottshjältar.
Två anledningar så goda som några att se Guldbaggegalan var Freddie Wadlings version av "The winner takes it all".
Och låten om "Arn" på melodin "Det gåtfulla folket".
Åt den skrattade jag så jag grät.
Den handlade (så klart) om att alla Guillous hjältar egentligen är han själv.
"Alla är Jan, när Guillou är den magiska tolken."
Lysande.
Och så gillade jag Per Morbergs insats som birollsbaggeutdelare. Det mesta är gjort på prisutdelarfronten, men att dressa om till smoking på scen har jag aldrig sett förut.
Minus till några gaggiga tal och en riktigt usel spoof på "Irene Huss" – "Irene Snusk". Näe.
Roligt att Michael Segerström vann baggen för bästa manliga huvudroll. Känns som det blir lite mindre jobbigt att se "Darling" nästa gång på grund av det.
Andra bloggar om: Guldbaggegalan, Calle Norlén, Sissela Kyle, Jan Guillou, Arn
Den är mer välproducerad, underhållande, den har en proffsigare och roligare programledare än de flesta andra galor (Sissela Kyle) och manuset är betydligt bättre skrivet (av Calle Norlén och Sissela).
Allting är förstås inte perfekt, men det går liksom inte att komma ifrån att skådisar gör sig bättre på den här typen av tillställningar än musikstjärnor och, framför allt, idrottshjältar.
Två anledningar så goda som några att se Guldbaggegalan var Freddie Wadlings version av "The winner takes it all".
Och låten om "Arn" på melodin "Det gåtfulla folket".
Åt den skrattade jag så jag grät.
Den handlade (så klart) om att alla Guillous hjältar egentligen är han själv.
"Alla är Jan, när Guillou är den magiska tolken."
Lysande.
Och så gillade jag Per Morbergs insats som birollsbaggeutdelare. Det mesta är gjort på prisutdelarfronten, men att dressa om till smoking på scen har jag aldrig sett förut.
Minus till några gaggiga tal och en riktigt usel spoof på "Irene Huss" – "Irene Snusk". Näe.
Roligt att Michael Segerström vann baggen för bästa manliga huvudroll. Känns som det blir lite mindre jobbigt att se "Darling" nästa gång på grund av det.
Andra bloggar om: Guldbaggegalan, Calle Norlén, Sissela Kyle, Jan Guillou, Arn
söndag 20 januari 2008
Musik jag minns?
När jag åkte hem från jobbet i fredags så var det en introtävling på radion. Alla låtarna var "moderna hits" och jag var jättenöjd, för jag kände igen allihop.
Samtliga hade jag laddat ner och lagt på en ut-och-springa-spellista som jag gjorde i somras.
Men det läskiga var att jag hade behövt minst fem minuters betänketid för att komma på vad de hette. Och nästan lika lång tid för att komma på vem artisten var.
Och det funkar ju inte i en introtävling där man kanske har 10 sekunder på sig.
Om det hade istället hade varit låtar från sjuttio- eller åttiotalet så hade jag varit snabb som en räka.
Det måste vara så att olika musik hamnar i olika minnen. De gamla låtarna sitter i långtidsminnet och poppar upp med hjälp av ryggmärgen.
De nyare sitter i (det allt segare) korttidsminnet och behöver en massa eftertänksamhet och resonemang för att komma fram.
Om ens då.
Eller beror det på att jag engagerade mig så mycket mer i musik jag lyssnade på när jag var yngre? Sparade pengar, gick och handlade, satt och glodde på omslaget och spelade om och om igen?
Och om jag inte köpte skivan så spelade jag in låtarna från "Rakt över disc" och la på ett blandband (där jag förgäves försökte undvika att få med Clabbes prat).
Nu laddar jag ner lite slentrianmässigt.
Det är makalöst underbart att den tekniken och möjligheten finns, men det gör förmodligen att mitt minnesklister för musiken blir betydligt svagare.
Andra bloggar om: introtävling, hits, blandband, minne, rakt över disc
Samtliga hade jag laddat ner och lagt på en ut-och-springa-spellista som jag gjorde i somras.
Men det läskiga var att jag hade behövt minst fem minuters betänketid för att komma på vad de hette. Och nästan lika lång tid för att komma på vem artisten var.
Och det funkar ju inte i en introtävling där man kanske har 10 sekunder på sig.
Om det hade istället hade varit låtar från sjuttio- eller åttiotalet så hade jag varit snabb som en räka.
Det måste vara så att olika musik hamnar i olika minnen. De gamla låtarna sitter i långtidsminnet och poppar upp med hjälp av ryggmärgen.
De nyare sitter i (det allt segare) korttidsminnet och behöver en massa eftertänksamhet och resonemang för att komma fram.
Om ens då.
Eller beror det på att jag engagerade mig så mycket mer i musik jag lyssnade på när jag var yngre? Sparade pengar, gick och handlade, satt och glodde på omslaget och spelade om och om igen?
Och om jag inte köpte skivan så spelade jag in låtarna från "Rakt över disc" och la på ett blandband (där jag förgäves försökte undvika att få med Clabbes prat).
Nu laddar jag ner lite slentrianmässigt.
Det är makalöst underbart att den tekniken och möjligheten finns, men det gör förmodligen att mitt minnesklister för musiken blir betydligt svagare.
Andra bloggar om: introtävling, hits, blandband, minne, rakt över disc
lördag 19 januari 2008
Vidrighetsindex på reklamfilm, tack!
Den här dagen har jag ägnat åt städning. För att göra det hela mer uthärdligt har jag haft på MTV.
Men efter ett antal timmar med MTV nonstop håller jag på att få tuppjuck totalt.
Inte på grund av musiken, den är helt ok, men på grund av reklamen. Jag har nog hört "Jambas" imbecilla filmer 52 gånger om. Utan överdrift.
Imbecilla, som sagt, gapiga och fullkomligt vidriga. De förstör verkligen hela upplevelsen med att titta (lyssna) på MTV.
Därför har jag ett förslag till alla reklamkanaler på tv: Inför ett vidrighetsindex som styr priset på reklamfilmer. Så att det inte bara är längd och frekvens avgör hur mycket det kostar, utan även hur högt den hamnar på vidrighetsindex.
Jamba borde scora i topp och med andra ord inte ha råd att förpesta en kanal genom att annonsera med sådan frekvens som dom gör idag.
Det Jamba kränger är bland annat sådan här "rolig" grafik till din mobil.
Andra bloggar om: MTV, reklam, ringsignaler, reklamfilm
Men efter ett antal timmar med MTV nonstop håller jag på att få tuppjuck totalt.
Inte på grund av musiken, den är helt ok, men på grund av reklamen. Jag har nog hört "Jambas" imbecilla filmer 52 gånger om. Utan överdrift.
Imbecilla, som sagt, gapiga och fullkomligt vidriga. De förstör verkligen hela upplevelsen med att titta (lyssna) på MTV.
Därför har jag ett förslag till alla reklamkanaler på tv: Inför ett vidrighetsindex som styr priset på reklamfilmer. Så att det inte bara är längd och frekvens avgör hur mycket det kostar, utan även hur högt den hamnar på vidrighetsindex.
Jamba borde scora i topp och med andra ord inte ha råd att förpesta en kanal genom att annonsera med sådan frekvens som dom gör idag.
Det Jamba kränger är bland annat sådan här "rolig" grafik till din mobil.
Andra bloggar om: MTV, reklam, ringsignaler, reklamfilm
Jag har fått ett nytt huvud
Fullt medveten om att det här är en större nyhet för mej än för dej kan kan inte låta bli att visa en spontan glädjeyttring över att jag äntligen har en anständig header på min blogg. Anständigt, förresten, jag tycker den är jättesfin! Det kan jag säga, för det är inte jag som gjort det, utan det är Abbes pappa som varit så ofantligt snäll att han tagit sig tid och knåpat ihop den åt mej.
Andra bloggar om: Blogheaders, As good as it gets, design, glad
Andra bloggar om: Blogheaders, As good as it gets, design, glad
fredag 18 januari 2008
Så här efter "På spåret"
funderar man över vad Jan Guillou såg i Anne-Marie Skarp när han föll för henne.
Svaret?
Sig själv.
Andra bloggar om: På spåret, Jan Guillou, Anne-Marie Skarp, ego
Svaret?
Sig själv.
Andra bloggar om: På spåret, Jan Guillou, Anne-Marie Skarp, ego
torsdag 17 januari 2008
Reklamgeografi
Fråga:
Var ligger den lilla Werthersbyn?
Svar:
Ta till höger därborta vid Vitamininstiutet i Schweiz.
Andra bloggar om: Werthers original, Reklam, Reklamfilm, VItamininstitutet i Schweiz,
Var ligger den lilla Werthersbyn?
Svar:
Ta till höger därborta vid Vitamininstiutet i Schweiz.
Andra bloggar om: Werthers original, Reklam, Reklamfilm, VItamininstitutet i Schweiz,
Är det sådana vi är?
Frida läser läxa och söker info om Grekland på datorn. Hon drar följande slutsats:
"Det här måste vara en blogg, för det står "Snygt jobat"...
"Det här måste vara en blogg, för det står "Snygt jobat"...
Popjunkiens finest
Nu har även Popjunkien hoppat på best-of-tåget.
Läs, så inser du varför hon var min första blogg-crush.
Andra bloggar om: Bloggosfären, Utmaningar, Best of,
Läs, så inser du varför hon var min första blogg-crush.
Andra bloggar om: Bloggosfären, Utmaningar, Best of,
Jag behöver inte vara mallig
över GOSS/Månadens Webb idag.
Robert gör det så bra så det blir överflödigt. Det är bara att masa dej över till honom och ta dej ett provåk i vår skidåkarbanner.
Andra bloggar om: Månadens Webb, Resumé, reklamtävlingar, reklam
Robert gör det så bra så det blir överflödigt. Det är bara att masa dej över till honom och ta dej ett provåk i vår skidåkarbanner.
Andra bloggar om: Månadens Webb, Resumé, reklamtävlingar, reklam
Då var det gjort
Nu har jag blundat, hållit för näsan och kastat mig ut i det okända.
Mitt i filmjölksslafsandet vid frukostbordet (vanlig A-fil och svartvinbärs-A-fil med All Brans och bärmüsli – min frukostkombi speciale) gjorde jag det:
Bytte ut det uslaste bloggnamnet i världshistorien mot ett som förhoppningsvis är lite bättre *pekar upp mot blogghuvudet*.
"Det kan du inte döpa den till, mamma!" säger Frida och tycker att jag valt ett odrägligt malligt namn.
"Johodå, när man heter Good* i efternamn kan man det." säger jag, och tillägger att uttrycket "As good as it gets", så vitt jag vet, inte alls behöver betyda att någonting är speciellt bra, utan även kan innebära "det blev inte bättre än så här". Eller hur?
(Dessutom är det en väldigt bra film med Jack Nicholson och Helen Hunt.)
Men ganska läskigt känns det. Nu kommer säkert ingen någonsin att hitta hit längre *darrar med underläppen och tigger patetiskt om protester*.
Det var i alla fall nummer ett på att-göra-listan. Någon annan gång ska jag byta till en bättre url, bloggplattform och få till en egen layout. Men det får bli senare.
Vad tycker du om det nya namnet?
*Fast mitt efternamn uttalas faktiskt inte som engelskans "Good" utan som svenskans "God".
Andra bloggar om: Bloggnamn, As good as it gets, bloggplattformar, vånda
Mitt i filmjölksslafsandet vid frukostbordet (vanlig A-fil och svartvinbärs-A-fil med All Brans och bärmüsli – min frukostkombi speciale) gjorde jag det:
Bytte ut det uslaste bloggnamnet i världshistorien mot ett som förhoppningsvis är lite bättre *pekar upp mot blogghuvudet*.
"Det kan du inte döpa den till, mamma!" säger Frida och tycker att jag valt ett odrägligt malligt namn.
"Johodå, när man heter Good* i efternamn kan man det." säger jag, och tillägger att uttrycket "As good as it gets", så vitt jag vet, inte alls behöver betyda att någonting är speciellt bra, utan även kan innebära "det blev inte bättre än så här". Eller hur?
(Dessutom är det en väldigt bra film med Jack Nicholson och Helen Hunt.)
Men ganska läskigt känns det. Nu kommer säkert ingen någonsin att hitta hit längre *darrar med underläppen och tigger patetiskt om protester*.
Det var i alla fall nummer ett på att-göra-listan. Någon annan gång ska jag byta till en bättre url, bloggplattform och få till en egen layout. Men det får bli senare.
Vad tycker du om det nya namnet?
*Fast mitt efternamn uttalas faktiskt inte som engelskans "Good" utan som svenskans "God".
Andra bloggar om: Bloggnamn, As good as it gets, bloggplattformar, vånda
onsdag 16 januari 2008
En läskig grej
Har du sett reklamfilmen för munvattnet SB12?
Den är ganska töntig, med en gubbe som dansar med en tant och hon säger att han luktar så gott. (Hon syftar på hans andedräkt.)
Tanten måste vara den übersnygga Malin från Saltkråkan. Eller rättare sagt Louise Edlind som spelade Malin.
Alltås, hon är fortfarande jättesnygg, men det är ändå ett läskigt exempel på hur... jävla mycket tid som gått sen Saltkråkans dagar.
Malin/Louise. Innan hon dansade med en andedräktsgubbe.
Andra bloggar om: Saltkråkan, Louise Edlind, SB12, reklam,
Den är ganska töntig, med en gubbe som dansar med en tant och hon säger att han luktar så gott. (Hon syftar på hans andedräkt.)
Tanten måste vara den übersnygga Malin från Saltkråkan. Eller rättare sagt Louise Edlind som spelade Malin.
Alltås, hon är fortfarande jättesnygg, men det är ändå ett läskigt exempel på hur... jävla mycket tid som gått sen Saltkråkans dagar.
Malin/Louise. Innan hon dansade med en andedräktsgubbe.
Andra bloggar om: Saltkråkan, Louise Edlind, SB12, reklam,
tisdag 15 januari 2008
Klassisk novis
Ibland tänker jag att det är väldigt vackert med klassisk musik.
Och att jag gärna skulle lyssna mer på det.
Det tänkte jag igår när jag såg filmen Lavendelflickorna där det i slutet var ett underbart klassiskt stycke (som "Andrea" spelade på konserten).
I eftertexterna tyckte jag mig uppfatta att det var något av Bach.
Så idag försökte jag ladda ned något med Bach.
Vad fick jag? Jo, två signaturmelodier.
Försök nummer ett: "Beppes Godnattstund".
Försök nummer två: "Det var en gång".
Sen gav jag upp.
Som du förstår är jag sorgligt okunnig i ämnet, men jag skulle gärna bli lite bättre.
Är det någon som har några tips bra klassisk musik?
Lättillgängligt, men inte uttjatat à la Vivaldis "De fyra årstiderna" (eller som signaturmelodi för något sjuttiotalsprogram).
Klassiskt barnprogram featuring Johann Sebastian i signaturen.
Andra bloggar om: Klassisk musik, Johann Sebastian Bach, Lavendelflickorna,
Och att jag gärna skulle lyssna mer på det.
Det tänkte jag igår när jag såg filmen Lavendelflickorna där det i slutet var ett underbart klassiskt stycke (som "Andrea" spelade på konserten).
I eftertexterna tyckte jag mig uppfatta att det var något av Bach.
Så idag försökte jag ladda ned något med Bach.
Vad fick jag? Jo, två signaturmelodier.
Försök nummer ett: "Beppes Godnattstund".
Försök nummer två: "Det var en gång".
Sen gav jag upp.
Som du förstår är jag sorgligt okunnig i ämnet, men jag skulle gärna bli lite bättre.
Är det någon som har några tips bra klassisk musik?
Lättillgängligt, men inte uttjatat à la Vivaldis "De fyra årstiderna" (eller som signaturmelodi för något sjuttiotalsprogram).
Klassiskt barnprogram featuring Johann Sebastian i signaturen.
Andra bloggar om: Klassisk musik, Johann Sebastian Bach, Lavendelflickorna,
måndag 14 januari 2008
Koncentrerad kvalitet
Det gick så där med min utmaning jag gjorde för ett litet tag sedan.
I alla fall om man tänker kvantitativt.
Bara två av de fem utmanade bloggarna nappade på min förfrågan om en lista med "fem i topp-inlägg".
Men kvalitativt kunde det inte blivit mycket bättre.
Genom att läsa Mikebikes och Abbes pappas best of-sammanställningar får du dig till livs tio extremt varierande inlägg som nog hör till det bästa som bloggosfären kan erbjuda.
Andra bloggar om: Bloggosfären, Utmaningar, Best of,
I alla fall om man tänker kvantitativt.
Bara två av de fem utmanade bloggarna nappade på min förfrågan om en lista med "fem i topp-inlägg".
Men kvalitativt kunde det inte blivit mycket bättre.
Genom att läsa Mikebikes och Abbes pappas best of-sammanställningar får du dig till livs tio extremt varierande inlägg som nog hör till det bästa som bloggosfären kan erbjuda.
Andra bloggar om: Bloggosfären, Utmaningar, Best of,
söndag 13 januari 2008
429 43
Äntligen har fingrarna tinat upp tillräckligt för att jag ska kunna skriva det här inlägget.
Som jag berättat tidigare är Postkodlotteriets Grannyra här i Särö där jag bor och fullkomligen öser ut miljoner.
Till alla med lotter som bor på postnummer 429 42.
Jag har ingen lott.
Och bor på 429 43.
Men i alla fall.
För en liten stund sedan kom jag hem från inspelningen av programmet där miljonärerna ska rulla. Det hela ägde rum på parkeringen utanför restaurang Blomstermåla som ligger några hundra meter från där jag bor.
Promenaden hem därifrån var en av de längsta jag gått.
Det blåste minst 18 sekundmeter eller meter per sekund som det ska heta (rak motvind) och spöregnade. Lägg till att det bara är ett par plusgrader och att min klädsel inte var så värst friluftsmässig (klänning, kalasyxor, snyggjacka och tunna skinnhandskar. Jag kom direkt från en släktis).
Jag misstänker att någon som är ansvarig för produktionen av den här omgången av Grannyran fattat ett beslut som inte är jättepopulärt idag:
"Äsch, vi behöver inte hyra någon stor lokal, vi kör utomhus."
Jag kanske ska nämna att ösregnet blåste rakt in på scenen...
Den lilla stund som jag stod ut i väderinfernot hann dom spela in några publikscener. Så det är inte helt omöjligt att Frida, Jonathan och jag skymtar förbi när avsnittet sänds.
Trots att jag inte stannade och såg hur det gick när pengarna delades ut; precis när Rickard Sjöberg äntrade scenen gav jag upp och gick hem.
Men innan dess hann jag höra när Patrik Isaksson bajsade på sin publik.
Så här sa han:
"Det var jag som drog nitlotten idag; Sofia sa till mej att "Ta det du den här gången, så är jag hemma med barnen. Tack för den!""
Med det menade han att Sofia Rågenklint, som brukar dela ut pengar i det här programmet, och tillika är Patriks sambo, såg till att han fick stå i pissregnet och ökengigga medan hon fick vara hemma i värmen med barnen.
Sannerligen en lyckad uppvärmning av en extremt frusen publik.
Ett par bilder från location av inspelningen av "Grannyran" i Postkodlotteriet. I bakgrunden skymtar en av jordbruksbygdens maffigare kåkar.
Andra bloggar om: Särö, Postkodlotteriet, Patrik Isaksson, Rickard Sjöberg,
Som jag berättat tidigare är Postkodlotteriets Grannyra här i Särö där jag bor och fullkomligen öser ut miljoner.
Till alla med lotter som bor på postnummer 429 42.
Jag har ingen lott.
Och bor på 429 43.
Men i alla fall.
För en liten stund sedan kom jag hem från inspelningen av programmet där miljonärerna ska rulla. Det hela ägde rum på parkeringen utanför restaurang Blomstermåla som ligger några hundra meter från där jag bor.
Promenaden hem därifrån var en av de längsta jag gått.
Det blåste minst 18 sekundmeter eller meter per sekund som det ska heta (rak motvind) och spöregnade. Lägg till att det bara är ett par plusgrader och att min klädsel inte var så värst friluftsmässig (klänning, kalasyxor, snyggjacka och tunna skinnhandskar. Jag kom direkt från en släktis).
Jag misstänker att någon som är ansvarig för produktionen av den här omgången av Grannyran fattat ett beslut som inte är jättepopulärt idag:
"Äsch, vi behöver inte hyra någon stor lokal, vi kör utomhus."
Jag kanske ska nämna att ösregnet blåste rakt in på scenen...
Den lilla stund som jag stod ut i väderinfernot hann dom spela in några publikscener. Så det är inte helt omöjligt att Frida, Jonathan och jag skymtar förbi när avsnittet sänds.
Trots att jag inte stannade och såg hur det gick när pengarna delades ut; precis när Rickard Sjöberg äntrade scenen gav jag upp och gick hem.
Men innan dess hann jag höra när Patrik Isaksson bajsade på sin publik.
Så här sa han:
"Det var jag som drog nitlotten idag; Sofia sa till mej att "Ta det du den här gången, så är jag hemma med barnen. Tack för den!""
Med det menade han att Sofia Rågenklint, som brukar dela ut pengar i det här programmet, och tillika är Patriks sambo, såg till att han fick stå i pissregnet och ökengigga medan hon fick vara hemma i värmen med barnen.
Sannerligen en lyckad uppvärmning av en extremt frusen publik.
Ett par bilder från location av inspelningen av "Grannyran" i Postkodlotteriet. I bakgrunden skymtar en av jordbruksbygdens maffigare kåkar.
Andra bloggar om: Särö, Postkodlotteriet, Patrik Isaksson, Rickard Sjöberg,
lördag 12 januari 2008
Ge den här 10 sekunder
Jag hinner själv sällan klicka och titta på alla filmer som läggs ut på oika bloggar.
Men via Robert hittad jag det här ofantligt roliga lilla barnklippet.
Missa inte det.
Andra bloggar om: Barn, barnspråk, You Tube, Videoklipp,
Men via Robert hittad jag det här ofantligt roliga lilla barnklippet.
Missa inte det.
Andra bloggar om: Barn, barnspråk, You Tube, Videoklipp,
Sånt som händer
- Det var Grammis, det var fest, jag var full. Någon bjöd på en lina, jag fick kissa i en kopp, säger journalisten till Dagens Media.
En knarkpåkommen journalists beskrivning av förloppet. Låter lite som en dikt. Någon som blir sugen på att tonsätta?
Det var Grammis.
Det var fest.
Jag var full.
Någon bjöd på en lina.
Jag fick kissa i en kopp.
Shanna, na, na, na, nanna.
Jag fick kissa i en kopp.
I en kopp.
*scratching på ordet "kopp"'*
Andra bloggar om: Grammisgalan, knarkbrott, korgkommission,
En knarkpåkommen journalists beskrivning av förloppet. Låter lite som en dikt. Någon som blir sugen på att tonsätta?
Det var Grammis.
Det var fest.
Jag var full.
Någon bjöd på en lina.
Jag fick kissa i en kopp.
Shanna, na, na, na, nanna.
Jag fick kissa i en kopp.
I en kopp.
*scratching på ordet "kopp"'*
Andra bloggar om: Grammisgalan, knarkbrott, korgkommission,
Byxångest
Tidigare idag drabbade Luther mig extra hårt.
Eller om det var Susanne Lanefeldt, jag vet inte så noga.
Hursomhelst, för att botgöra för mitt syndiga leverne på semestern var jag vid niosnåret ute och sprang runt hela jordbruksbygden.
Trots att det ÖSregnade ett ISkallt jävla skitregn.
När jag kom hem fick jag duscha extra varmt.
(Du vet att du har sprungit för dåligt när du får duscha för att bli varm när du kommer hem från joggingrundan.)
Under joggandet (lufsandet, lunkandet) hade jag på mig ett par byxor som jag inte använt på något år.
Dom höll på att ramla av mig.
Tyvärr inte på grund av att jag blivit smalare, utan på grund av att de satt så korvtajt att jag fick ha dom uppknäppta.
Andra bloggar om: Nyårslöften, Jogging, Träna,
Eller om det var Susanne Lanefeldt, jag vet inte så noga.
Hursomhelst, för att botgöra för mitt syndiga leverne på semestern var jag vid niosnåret ute och sprang runt hela jordbruksbygden.
Trots att det ÖSregnade ett ISkallt jävla skitregn.
När jag kom hem fick jag duscha extra varmt.
(Du vet att du har sprungit för dåligt när du får duscha för att bli varm när du kommer hem från joggingrundan.)
Under joggandet (lufsandet, lunkandet) hade jag på mig ett par byxor som jag inte använt på något år.
Dom höll på att ramla av mig.
Tyvärr inte på grund av att jag blivit smalare, utan på grund av att de satt så korvtajt att jag fick ha dom uppknäppta.
Andra bloggar om: Nyårslöften, Jogging, Träna,
Danny lockar ur det bästa ur Mikebike
Det här är obligatorisk läsning.
"Supergruppen" EMD, och i synnerhet Danny Saucedo, har triggat Bloggfrossebloggaren Mikebikes vrede till den milda grad att han åstadkommit ett av sina bästa inlägg genom tiderna.
Och det vill inte säga lite.
(Även om jag håller med Mikebike i 180 om DS och EMD, så tycker jag i smyg inte att låten är så jävla pissdålig. Den är vääääldigt bra att skråla med i.)
Andra bloggar om: EMD, Bloggfrossa, Danny Saucedo,
"Supergruppen" EMD, och i synnerhet Danny Saucedo, har triggat Bloggfrossebloggaren Mikebikes vrede till den milda grad att han åstadkommit ett av sina bästa inlägg genom tiderna.
Och det vill inte säga lite.
(Även om jag håller med Mikebike i 180 om DS och EMD, så tycker jag i smyg inte att låten är så jävla pissdålig. Den är vääääldigt bra att skråla med i.)
Andra bloggar om: EMD, Bloggfrossa, Danny Saucedo,
fredag 11 januari 2008
Särö – en jordbruksbygd
Vilken tur att jag inte slösat mina pengar på att vara med i Postkodlotteriet!
För jag har postnummer 429 43.
På söndag ska det delas ut 74,5 miljoner.
Till 429 42.
Så därför läser jag i GT/Expressen om den glade bonden Bertil Jonsson, 61, som är en av dem som kan få vara med och dela på stålarna när Särö drar vinstlotten. Där står det:
"Här mitt i jordbruksbygden hamnade årets första miljoner i Postkodlotteriet."
Sedan beskrivs Bertil som en spannmålsbonde som gillar att spela. Och så frågar reportern Bertil:
Vad ska du göra med pengarna?
– Det blir väl att betala av nåt lån, säger han. Jag har ju massor med maskiner.
Sen blir det smörgåstårta hemma i huset med syster Kerstin och mamma Hellny.
Visst låter det jordnära och bonnigt?
Visst är det underbart när pengarna hamnar i ett grannskap där det vimlar av äktsvenska behövande som Bertil?
Som firar med smörgåstårta och har en morsa som heter Hellny?
Som står med de leriga gummistövlarna fast förankrade i den välplöjda jordbruksmyllan?
Istället för hos ett gäng övergödda och blaserade rikingar?
Men om du någon gång har varit i Särö så vet du att du får leta länge för att hitta någon som Bertil.
Sanningen är att han är Särös enda bonde.
Så här skriver Wikipedia om Särö:
"Den äldre delen av tätorten Särö ligger på halvön med samma namn och är ett välbärgat villasamhälle med ett flertal praktfulla sekelskiftesvillor på stora tomter.
Villapriserna på Särö är de högsta på hela västkusten då halvön lockar många framgångsrika företagare etc.
Särö är ett av de ställen som har högst dragningskraft på den Göteborgska överklassen men även till viss del Stockholmare som har sina sommarvillor där.
Moderaterna var det parti som fick mest röster vid valet 2006 i området."
Av det kan man inte göra annat än att dra slutsatsen att GT/Expressen går Postkodlotteriets ärenden.
Varför skulle man annars förvanska bilden så att det blir bönderna i jordbruksbygdens Sverige som vinner miljonerna?
Skulle man kanske till och med kunna säga att GT/Expressen ägnar sig åt desinformation?
Vad tycker du?
Faksimil från GT:
Här är GP:s version.
Andra bloggar om: Särö, Postkodlotteriet, Jordbruk, bönder, journalistik,
För jag har postnummer 429 43.
På söndag ska det delas ut 74,5 miljoner.
Till 429 42.
Så därför läser jag i GT/Expressen om den glade bonden Bertil Jonsson, 61, som är en av dem som kan få vara med och dela på stålarna när Särö drar vinstlotten. Där står det:
"Här mitt i jordbruksbygden hamnade årets första miljoner i Postkodlotteriet."
Sedan beskrivs Bertil som en spannmålsbonde som gillar att spela. Och så frågar reportern Bertil:
Vad ska du göra med pengarna?
– Det blir väl att betala av nåt lån, säger han. Jag har ju massor med maskiner.
Sen blir det smörgåstårta hemma i huset med syster Kerstin och mamma Hellny.
Visst låter det jordnära och bonnigt?
Visst är det underbart när pengarna hamnar i ett grannskap där det vimlar av äktsvenska behövande som Bertil?
Som firar med smörgåstårta och har en morsa som heter Hellny?
Som står med de leriga gummistövlarna fast förankrade i den välplöjda jordbruksmyllan?
Istället för hos ett gäng övergödda och blaserade rikingar?
Men om du någon gång har varit i Särö så vet du att du får leta länge för att hitta någon som Bertil.
Sanningen är att han är Särös enda bonde.
Så här skriver Wikipedia om Särö:
"Den äldre delen av tätorten Särö ligger på halvön med samma namn och är ett välbärgat villasamhälle med ett flertal praktfulla sekelskiftesvillor på stora tomter.
Villapriserna på Särö är de högsta på hela västkusten då halvön lockar många framgångsrika företagare etc.
Särö är ett av de ställen som har högst dragningskraft på den Göteborgska överklassen men även till viss del Stockholmare som har sina sommarvillor där.
Moderaterna var det parti som fick mest röster vid valet 2006 i området."
Av det kan man inte göra annat än att dra slutsatsen att GT/Expressen går Postkodlotteriets ärenden.
Varför skulle man annars förvanska bilden så att det blir bönderna i jordbruksbygdens Sverige som vinner miljonerna?
Skulle man kanske till och med kunna säga att GT/Expressen ägnar sig åt desinformation?
Vad tycker du?
Faksimil från GT:
Här är GP:s version.
Andra bloggar om: Särö, Postkodlotteriet, Jordbruk, bönder, journalistik,
torsdag 10 januari 2008
Mikkey Dee – Hagge Geigert?
Igår satt jag, i likhet med stora delar av svenska folket, och glodde på Grammisgalan.
Jag konstaterade ett antal saker:
* Det hade varit roligare om Sahara Hotnights vunnit Årets Grupp.
* Gry Forsell var rejält nedbantad, men fult stylad och ännu fulare sminkad.
* Kul att Winnerbäck vann årets låt – TROTS att det var folket som ringde och röstade.
* Mustasch var jättesöta när de grät av glädje.
* (Carl Bildts kavaj är redan uttjatad.)
Men.
Det som var den största upplevelsen var ändå när Motörheads trummis, Mikkey Dee, var prisutdelare.
Eller rättare sagt, när han öppnade munnen.
Vem hade kunnat ana att rösten som bodde därinne lät som en blandning mellan Ingvar Oldsberg och Hagge Geigert? Med en doft av PG Gyllenhammar?
En äkta gammelmansröst som talade med en nyrik Örgryte- eller Långedragsgöteborgska.
Tydligen är det ägaren till en sådan som hamrar på trummorna bakom ett av världens främsta hårdrockband.
Man upphör aldrig att förvånas.
Mikkey/Hagge/Ingvar/PG?
Andra bloggar om: mode, Grammisgalan, Mikkey Dee, Gry Forsell, Sahara Hotnights, Lars Winnerbäck, Ingvar Oldsberg,
Jag konstaterade ett antal saker:
* Det hade varit roligare om Sahara Hotnights vunnit Årets Grupp.
* Gry Forsell var rejält nedbantad, men fult stylad och ännu fulare sminkad.
* Kul att Winnerbäck vann årets låt – TROTS att det var folket som ringde och röstade.
* Mustasch var jättesöta när de grät av glädje.
* (Carl Bildts kavaj är redan uttjatad.)
Men.
Det som var den största upplevelsen var ändå när Motörheads trummis, Mikkey Dee, var prisutdelare.
Eller rättare sagt, när han öppnade munnen.
Vem hade kunnat ana att rösten som bodde därinne lät som en blandning mellan Ingvar Oldsberg och Hagge Geigert? Med en doft av PG Gyllenhammar?
En äkta gammelmansröst som talade med en nyrik Örgryte- eller Långedragsgöteborgska.
Tydligen är det ägaren till en sådan som hamrar på trummorna bakom ett av världens främsta hårdrockband.
Man upphör aldrig att förvånas.
Mikkey/Hagge/Ingvar/PG?
Andra bloggar om: mode, Grammisgalan, Mikkey Dee, Gry Forsell, Sahara Hotnights, Lars Winnerbäck, Ingvar Oldsberg,
Jag tror jag ska ta och modeblogga lite
En ådra som jag inte låtit blomma ut här på bloggen är mitt modeintresse. Trots att det faktiskt var det som initierade mina tidigaste kontakter med bloggvärlden.
De första bloggarna jag följde var Fashionista
Det som fick mig att känna för att modeblogga var dagens lyckosamma reaköp.
För ett par dagar sedan gick jag in på Mouche och spanade in ett par underbara, högklackade svarta stövlar.
Precis sådana som skulle boosta min partygarderob med typ femhundra procent.
Men eftersom jag lät min praktiska sida bestämma, köpte jag istället ett par mer bikerinspirerade stövlar som man både kan använda en hel dag på jobbet (med fötterna intakta) OCH klafsa runt i Göteborgsslasket med.
Och ändå se hyfsat cool ut.
Men jag kunde inte glömma de högklackade.
Så idag hade beslutet mognat, och jag gick tillbaka. Eftersom det var rea hade det naturliga varit att mötas av: "Nej, tyvärr. De är slut."
Istället blev det: "Ja, dom finns kvar. Ett enda par i 39. Och nu har vi sänkt priset ytterligare 20%. Det var nyss en tjej här och skulle köpa just det paret, men hon kunde inte bestämma sig. Synd om henne."
Det är ju sånt som bara inte händer.
Så därför är det här (om jag får säga det själv) apsnygga paret från "L´Autre Chose" numera i min stolta och lyckliga ägo:
Dom här mer fotvänliga Ashstövlarna är inte dumma heller. Också inköpta för halva priset.
Andra bloggar om: mode, stövlar, Mouche, Fashionista, Ebba von Sydow, Ash, L´Autre Chose,
De första bloggarna jag följde var Fashionista
Det som fick mig att känna för att modeblogga var dagens lyckosamma reaköp.
För ett par dagar sedan gick jag in på Mouche och spanade in ett par underbara, högklackade svarta stövlar.
Precis sådana som skulle boosta min partygarderob med typ femhundra procent.
Men eftersom jag lät min praktiska sida bestämma, köpte jag istället ett par mer bikerinspirerade stövlar som man både kan använda en hel dag på jobbet (med fötterna intakta) OCH klafsa runt i Göteborgsslasket med.
Och ändå se hyfsat cool ut.
Men jag kunde inte glömma de högklackade.
Så idag hade beslutet mognat, och jag gick tillbaka. Eftersom det var rea hade det naturliga varit att mötas av: "Nej, tyvärr. De är slut."
Istället blev det: "Ja, dom finns kvar. Ett enda par i 39. Och nu har vi sänkt priset ytterligare 20%. Det var nyss en tjej här och skulle köpa just det paret, men hon kunde inte bestämma sig. Synd om henne."
Det är ju sånt som bara inte händer.
Så därför är det här (om jag får säga det själv) apsnygga paret från "L´Autre Chose" numera i min stolta och lyckliga ägo:
Dom här mer fotvänliga Ashstövlarna är inte dumma heller. Också inköpta för halva priset.
Andra bloggar om: mode, stövlar, Mouche, Fashionista, Ebba von Sydow, Ash, L´Autre Chose,
onsdag 9 januari 2008
måndag 7 januari 2008
söndag 6 januari 2008
Katter är djurvärldens tonåringar
För ett tag sedan diskuterade jag skillnaden mellan hundar och katter med någon.
Vi är båda utpräglade hundmänniskor och kom fram till följande:
Att komma hem till en hund är lite som att hämta din treåring på dagis under optimala omständigheter.
Din treåring kommer då glädjestrålande rusande mot dig, kastar sig om din hals och överöser dig med blöta pussar.
Så glad, och gladare ändå, blir en hund. Varje gång du kommer hem.
Även om du bara har varit ute med soporna.
Att komma hem till en katt, däremot, är mer som att komma hem till ett tonårsbarn.
Du bevärdigas på din höjd med en trött blick som säger: ”Och?”.
Sedan kanske vederbörande undrar när det blir något att äta.
”Men det är det jag gillar med katter” hävdar en del, ”Att de inte fjäskar.”.
Saken är bara att hundar inte alls fjäskar.
Dom blir precis så där glada, det finns inget spelat eller beräknande i det.
Inget, typ ”Om jag ylar och kastar mig på rygg kanske hon orkar gå en extra lång promenad med mig sen.”.
Eller ”Om jag springer runt med en toffel i munnen och viftar på svansen så att jag ser ut som en svajande ostbåge kanske hon öppnar en ny påse med grisöron.”.
Inte då.
Hunden är en genuin och äkta glädjespridare. Och vem blir inte glad i hjärtat av det?
(Därmed inte sagt att jag inte tycker om katter. Och framförallt inte att jag inte uppskattar tonåringar. Jag ville bara framhäva en typisk hund/katt-skillnad och ta död på ett ihåligt pro-katt-argument.)
Andra bloggar om: hundar, katter, musikutmaning, tonåringar, barn,
Vi är båda utpräglade hundmänniskor och kom fram till följande:
Att komma hem till en hund är lite som att hämta din treåring på dagis under optimala omständigheter.
Din treåring kommer då glädjestrålande rusande mot dig, kastar sig om din hals och överöser dig med blöta pussar.
Så glad, och gladare ändå, blir en hund. Varje gång du kommer hem.
Även om du bara har varit ute med soporna.
Att komma hem till en katt, däremot, är mer som att komma hem till ett tonårsbarn.
Du bevärdigas på din höjd med en trött blick som säger: ”Och?”.
Sedan kanske vederbörande undrar när det blir något att äta.
”Men det är det jag gillar med katter” hävdar en del, ”Att de inte fjäskar.”.
Saken är bara att hundar inte alls fjäskar.
Dom blir precis så där glada, det finns inget spelat eller beräknande i det.
Inget, typ ”Om jag ylar och kastar mig på rygg kanske hon orkar gå en extra lång promenad med mig sen.”.
Eller ”Om jag springer runt med en toffel i munnen och viftar på svansen så att jag ser ut som en svajande ostbåge kanske hon öppnar en ny påse med grisöron.”.
Inte då.
Hunden är en genuin och äkta glädjespridare. Och vem blir inte glad i hjärtat av det?
(Därmed inte sagt att jag inte tycker om katter. Och framförallt inte att jag inte uppskattar tonåringar. Jag ville bara framhäva en typisk hund/katt-skillnad och ta död på ett ihåligt pro-katt-argument.)
Andra bloggar om: hundar, katter, musikutmaning, tonåringar, barn,
When I´m Good, I´m Good...
En ny utmaning coming up.
Det är (ständigt denna) Mymlan som denna gång helt enkelt uppmanar mig att lista mina fem bästa inlägg.
Eftersom jag hållit liv i denna blogg alldeles lagom länge (sedan juni –07) för att kunna sålla ut fem små guldkorn, så hoppar jag mer än gärna på detta självförhärligande lilla tåg:
1. Jag är så klart mäkta stolt över att varit allra först med att uppmärksamma Vecko-Revyns horartikel. Det var faktiskt här det hela började. Och det blev ett jävla liv, minst sagt. (Det var kul att vara i hetluften för en helg, men jag skulle aldrig orka det i längden.)
2. Om jag inte har fel så har "Det bästa av två världar" varit uppskattad av många.
3. Att få chansen att ge tillbaka när man blivit riktigt dåligt bemött på en snobbig lunchrestaurang är uppfriskande :-).
4. Den här lilla bagatellen om HM:s senaste designkollektion tycker åtminstone jag själv är kul, men den kräver att du inte är född igår för att du ska fatta det roliga.
5. Och sist, en reflektion om kvällstidningarna kulturredaktioner som jag tycker känns relevant.
UPDATE: Förresten. Glöm nr 5. Den här är roligare. Jag är så himla nöjd med att lyckats ha fånga både mej och det ball-a på samma bild.
Stafettpinnen ger jag vidare till: A Little Less Conversation, Mikebike, Popjunkien, Abbes pappa och den mycket lovande nyfödingen Heja Sverige (lite prematurt kanske, eftersom Robert gjort 14 inlägg hittills...). En motivering till varje val ger pluspoäng i min bok.
Andra bloggar om: Bloggutmaning, Vecko-Revyn,favoritinlägg, Avalon Hotel, HM,
Det är (ständigt denna) Mymlan som denna gång helt enkelt uppmanar mig att lista mina fem bästa inlägg.
Eftersom jag hållit liv i denna blogg alldeles lagom länge (sedan juni –07) för att kunna sålla ut fem små guldkorn, så hoppar jag mer än gärna på detta självförhärligande lilla tåg:
1. Jag är så klart mäkta stolt över att varit allra först med att uppmärksamma Vecko-Revyns horartikel. Det var faktiskt här det hela började. Och det blev ett jävla liv, minst sagt. (Det var kul att vara i hetluften för en helg, men jag skulle aldrig orka det i längden.)
2. Om jag inte har fel så har "Det bästa av två världar" varit uppskattad av många.
3. Att få chansen att ge tillbaka när man blivit riktigt dåligt bemött på en snobbig lunchrestaurang är uppfriskande :-).
4. Den här lilla bagatellen om HM:s senaste designkollektion tycker åtminstone jag själv är kul, men den kräver att du inte är född igår för att du ska fatta det roliga.
5. Och sist, en reflektion om kvällstidningarna kulturredaktioner som jag tycker känns relevant.
UPDATE: Förresten. Glöm nr 5. Den här är roligare. Jag är så himla nöjd med att lyckats ha fånga både mej och det ball-a på samma bild.
Stafettpinnen ger jag vidare till: A Little Less Conversation, Mikebike, Popjunkien, Abbes pappa och den mycket lovande nyfödingen Heja Sverige (lite prematurt kanske, eftersom Robert gjort 14 inlägg hittills...). En motivering till varje val ger pluspoäng i min bok.
Andra bloggar om: Bloggutmaning, Vecko-Revyn,favoritinlägg, Avalon Hotel, HM,
fredag 4 januari 2008
The X-file gone bad
Mymlans gräsbrandsutmaning nådde mig via Abbes pappa.
Jag fick den stora äran att dela med mig av alla band jag älskar som börjar på bokstaven... X.
Eftersom jag inte älskar X-models och inte kan några andra band på X, så har jag bestämt att jag ska göra en riktig Melodikryssövergång à la Hipp Hipp för att komma fram till en låt jag älskar. Håll i er nu:
Ett band som inte börjar på X men som har bokstaven X i sitt bandnamn är ju Wilmer X. Ett annat band som många blandar ihop med Wilmer X är Eldkvarn. Eldkvarn har gjort en låt som heter "Kärlekens Tunga". Men några andra har spelat in den överlägset bästa versionen av denna låt. Därför är det "Paus" som ska in på vågrätt tolv.
(Dessutom läser jag att Mymlan nu tagit sin hand från stafetten, så då känns det ännu mer ok att utmanarhaverera.)
Andra bloggar om: Paus, Kärlekens Tunga,musikutmaning, You Tube, Videoklipp,
Jag fick den stora äran att dela med mig av alla band jag älskar som börjar på bokstaven... X.
Eftersom jag inte älskar X-models och inte kan några andra band på X, så har jag bestämt att jag ska göra en riktig Melodikryssövergång à la Hipp Hipp för att komma fram till en låt jag älskar. Håll i er nu:
Ett band som inte börjar på X men som har bokstaven X i sitt bandnamn är ju Wilmer X. Ett annat band som många blandar ihop med Wilmer X är Eldkvarn. Eldkvarn har gjort en låt som heter "Kärlekens Tunga". Men några andra har spelat in den överlägset bästa versionen av denna låt. Därför är det "Paus" som ska in på vågrätt tolv.
(Dessutom läser jag att Mymlan nu tagit sin hand från stafetten, så då känns det ännu mer ok att utmanarhaverera.)
Andra bloggar om: Paus, Kärlekens Tunga,musikutmaning, You Tube, Videoklipp,
torsdag 3 januari 2008
Jaha
Då var man hemma igen.
Hemma som i mörkret, kylan och det svartvita.
Hemma i det påbyltade, frysande och kurande.
Hemma i plikter, måsten och ansvar.
Men också hemma i skön säng med ännu skönare täcke.
Hemma som i riktig julstämning (utan stressdelen).
Hemma som i hemmalagad mat.
Hemma med sina vänner.
Hemma med sina egna grejer.
I den sköna sängen som jag sov en ljuvligt lång sömn i inatt drömde jag en surrealistisk dröm om att jag skulle intervjua Ulf Lundell.
I drömmen enades vi, Uffe och jag, om att stroferna:
Men ändå såpass nära
Att en tyst och stilla natt
När man sitter under stjärnorna
Kan höra festens skratt
ur Öppna Landskap var väldigt vackra.
Så vackra att jag fick tårar i ögonen.
Det fick han också (fast jag kunde inte riktigt avgöra om det var rörelsetårar eller bara gammelmansvattninga ögon).
Sedan stack jag av någon anledning från intervjun.
Och när jag kom tillbaka satt Christina Jutterström där och fullföljde det hela i mitt ställe.
Uffe gråter?
PS. Jag fick en sådandär hårfluffare i julklapp.
Så om du ser någon som ger självaste Annika Falkengrens en match i ämnet fluffigt hår, så är det jag.
En frisyr. Och Annika.
Andra bloggar om: Ulf Lundell,
Öppna landskap, Annika Falkengren, Christina Jutterström,
Hemma som i mörkret, kylan och det svartvita.
Hemma i det påbyltade, frysande och kurande.
Hemma i plikter, måsten och ansvar.
Men också hemma i skön säng med ännu skönare täcke.
Hemma som i riktig julstämning (utan stressdelen).
Hemma som i hemmalagad mat.
Hemma med sina vänner.
Hemma med sina egna grejer.
I den sköna sängen som jag sov en ljuvligt lång sömn i inatt drömde jag en surrealistisk dröm om att jag skulle intervjua Ulf Lundell.
I drömmen enades vi, Uffe och jag, om att stroferna:
Men ändå såpass nära
Att en tyst och stilla natt
När man sitter under stjärnorna
Kan höra festens skratt
ur Öppna Landskap var väldigt vackra.
Så vackra att jag fick tårar i ögonen.
Det fick han också (fast jag kunde inte riktigt avgöra om det var rörelsetårar eller bara gammelmansvattninga ögon).
Sedan stack jag av någon anledning från intervjun.
Och när jag kom tillbaka satt Christina Jutterström där och fullföljde det hela i mitt ställe.
Uffe gråter?
PS. Jag fick en sådandär hårfluffare i julklapp.
Så om du ser någon som ger självaste Annika Falkengrens en match i ämnet fluffigt hår, så är det jag.
En frisyr. Och Annika.
Andra bloggar om: Ulf Lundell,
Öppna landskap, Annika Falkengren, Christina Jutterström,
tisdag 1 januari 2008
Den gamle och havet
Ulrika Good: Johan Good, aka Storfiskarn; igår avslutade du året med att dra upp en 80-kilos blue marlin, hur känns det idag?
Storfiskaren: Förutom värken i armarna känns det helt fantastiskt bra, det här är något jag drömt om i princip hela mitt liv. Jag hade en blue marlin på kroken en gång för sjutton år sedan, men den släppte, och det har förföljt mig sen dess.
UG: Vad är egentligen en blue marlin?
SF: Det är den ulitmata fångsten för alla sportfiskare.
UG: Berätta hur det gick till.
SF: Vi var tre fiskare med på turen, förutom guiderna, och jag blev tilldelad det första passet. Plötsligt började det skrika i en av rullarna, besättningen stannade båten och plockade bort alla övriga spön. Jag tog plats i stolen längst bak och blev fastspänd för att inte dras med ut. Sen sa fiskeguiden ödesmättat: *talar med kraftig fransk brytning* ”This is not a pike. It´s a marlin.”
Vid det laget hade fisken dragit ut ungefär 500 meter lina, som jag fick veva in. Det var så trögt så jag orkade väl veva tre varv åt gången. När den inte ville vara med längre stack den ut igen, då hade jag ingenting att sätta emot.
UG: Var det ingen spärr på rullen?
SF: Jo, rullen var bromsad, men inte helt spärrad; då skulle linan gått av när fisken rusade iväg.
UG: Hur länge kämpade du?
SF: Typ 25-30 minuter. När den kom in till båten drog den ut en sista gång, men inte så långt, kanske 60 meter. Då hade jag sett fisken för första gången, och är man van att kanske se en havsöring på ett kilo och tycka det är stort, så var det en helt chockerande syn att ha en sån tvåmeterssbest på kroken. Det var väl kanske det som gjorde att jag orkade veva in det sista, trots att mjölksyran sprutade ur öronen.
Jag var tvungen att ha spänd lina hela tiden, för hade den slakat så skulle kroken ha släppt. När jag väl fick upp den visade det sig att kroken satt hur löst som helst.
UG: Och känslan när den väl var uppe?
SF: Jag hade gärna släppt iväg denna fulländade skapelse tillbaka i friheten, men för fiskeguiderna innebar det många tusenlappar att kunna sälja allt fiskköttet, så det var inte att tala om, den skulle dödas, styckas och säljas.
UG: Är du helt ärlig när du säger det? Jag såg allt hur stolt du var när du kom tillbaka till hotellet med det enorma huvudet som trofé.
SF: Ja, det är jag. Hundraprocentigt. Det hade känts ännu bättre att få släppa tillbaka den.
UPDATE Så här skriver National Geographic om blue marlin:
Known for putting up a tremendous fight when hooked, these rare marine monsters are the holy grail for sport fishers. It is a blue marlin that the fisherman battles in Ernest Hemingway's classic novella The Old Man and the Sea.
Andra bloggar om: djuphavsfiske,
sportfiske, blue marlin,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)