På vandringsled i flip-flops

I förmiddags skulle åka med bussen till nästa strand, en trip jag tagit förut, men den här gången var jag ensam. Trettio sekunder efter det att bussen åkt vidare insåg jag att jag var på fel strand, jag hade hoppat av ett stopp för tidigt. Det var bara att börja traska de kilometrar som skiljde mig från den avsedda destinationen, någon annan buss fanns inte att ta på flera timmar.
Vägen dit var en vandringsled, och en underbar sådan. Möjligen hade den gjort sig bättre om jag inte hade haft flip-flops och en stor badhandduk om halsen.
Innan jag hittade den riktiga vandringsleden hamnade jag vid några enslig belägna skjul som såg ut som badhytter, ungefär. Där satt en farbror med båda benen kapade i lårhöjd och just när jag gick förbi fick han sin leverans av bananer och någon slag jättestor potatis. När jag gick förbi hälsade grönsaksleverantören artigt på mig, och sedan sa han: "Mon dieu! Ska jag följa dig/hålla dig sällskap? (någonting med vous accompagner).
Jag var inte säker på om det var ett skamligt förslag eller om han menade att det var livsfarligt att gå där helt ensam.
Hursomhelst låtsades som om jag inte hörde och hastade vidare, en aning stressad (mesig som jag är).
Lite senare mötte jag en annan man som visade sin fiskefångst, med fina, grönskimrande fiskar som han verkade ha fångat med hjälp av ett ljuster.
Det hela utvecklade sig till en minnesvärd promenad, helt på egen hand, som jag aldrig hade hamnat på om jag inte hade haft så ruttet lokalsinne.

Det gäller att inte parkera för länge. Då tar vegetationen över.

Promenaden omfattade även Den Helt Folktomma Stranden.

Varför inte parkera kon utanför restaurangen?

Vid slutdestinationen väntade såväl Stig som en paraplydrink.

Julpynt caribbean style.