Livstecken

Här är ett snabbt livstecken som visar att jag har uppkoppling – alltså finns jag.
Efter två nätter på ett provisoriskt hotell har vi nu installerat oss på det "riktiga" hotellet.
Det mesta och bästa jag kan bidra just nu med är två små reflektioner:
1. Tänk vad snabbt man anpassar sig efter nya omständigheter! Plötsligt känns det heeelt normalt att det är trettio grader varmt och tjugosju i vattnet. I slutet av december.
2. Att ha ett krulligt hår som man försöker hålla i någorlunda schack är bara att glömma i det här klimatet.
Imorgon har jag förhoppningsvis något vettigare att bidra med.