Så idag var det dags – att köpa en ny mikrovågsugn.
"Ja! Nu vill jag banne mej ha en med digital timer." tänkte jag.
Men sedan funderade jag; vad var det som var så bra med digital timer, nu igen?
Att tina bullar och värma rester funkar ju lika bra med en vanlig gammal analog vridratt?
Sedan kom jag på det.
Välling!
Det var ju välling som var så bra att värma med digital timer.
Det var ju därför jag önskade mig en sådan.
Den ska ju vara exakt lagom varm.
Sedan tittade jag på mitt vällingbarn.
Hon såg ut så här:
Gamla Melissa har hängt i osannolikt länge.
(Melissa är alltså mikron, flickebarnet heter Frida.)
2 kommentarer:
det går så fort alltså... själv vispar jag gladeligen välling på spisen morgon och kväll. Känns nästan retro faktiskt!
Gillar hon inte välling längre? Jag har en känsla av att min snart femåring kommer att äta det tills han flyttar hemifrån.
Skicka en kommentar