(Klicka så blir allt mer uppenbart.)
Observera bildtexten. En klassiker. I ironisammanhang. Här dock på allvar.
Observera också den tunnhårige mannen med illasittande, dubbelknäppt kostym och den MOBILA enheten käckt på svaj. En tuff businessman in action.
Det var förresten på den här tiden som man inledda alla samtal från sin Mobira Talkman med: "Hej, det är jag. Jag ringer från biiilen."
Eller kanske snarare: "Hej, _t är _g. Ja_ rin_er från _ilen."
Andra bloggar om: Åttiotalet, Mobiltelefoner
2 kommentarer:
Haha, superkul! Jag minns hur mallig jag var när jag kunde skrämma slag på min första flickvän genom att ringa henne på telefonen och sekunden senare på hennes dörr... Ett trolleritrick utan dess like. Telefonen fick jag låna av min något mer förmögne väns far, mot löfte att jag berättade vems den var. Manlig fåfänga Royal.
Min mamma gav mig och min syster varsin mobil julen 1996. Det kostade 6kr/minut att ringa och vi kände ingen annan som hade mobiltelefon så det blev mest samtal från pendel hem till pojkvän
"Hej. Jag är på väg hem nu"
"ok"
"vi ses"
plus att mamma ringde till den och inledde varje samtal
"Var är du?"
Den mobilen blev liggande oanvänd.
Den hade en pott på 150kr/månad som försvann när ny månad började.
Skicka en kommentar