tisdag 30 oktober 2007

Vilket är ditt MAD-ord?

Härom dagen skrev jag ordet "jämrans" (Ulrika is hade gärna sett Blåvitts guldmatch om jag bara hade haft den där jämrans Canal+ Sport.) Från Facebook, off course.
Jämrans är ett typiskt MAD-ord. Urrk är ett annat. Glitch! Låter det i Mad när någon halkar på ett bananskal eller trampar i en hundbajs. Prooing! Är ett annat ordhärmande MAD-igt ord. Moxie tjatade alltid de nördiga insändarskribenterna om. Och så vidare. Ett antal ord i min vokabulär härstammar från ett flitigt MAD-läsande.
Har du också något MAD-ord?
Jag är säker på att till exempel både Nemo och Göteborgsadvokaten ligger inne med några finfina MAD-ord.

PS. Visste du förresten att det uttalas Alfred E Njuman (inte Nojman) för att det ska låta som "inhuman"?


Alfred E Neuman
Andra bloggar om: ,

måndag 29 oktober 2007

"Inte viiiidare hygieniskt"


Det är omöjligt att läsa vad Östermalmsskolans rektor, Agneta Zetterström, sagt om häng på byxorna utan att höra en röst i huvudet som låter som Tarras i Hey Baberiba.

Innan den blir sönderspelad

Den här låten hörs från Jonathans rum allt som oftast just nu. Och den är bra, en riktig hit. Den kommer garanterat vara sönderspelad om ett par månader, så passa på och lyssna på den nu.
Videon är snygg men fylld av klichéer och övertydligheter. Dessutom är den "handskrivna" texten så uppenbart typograferad och inte alls skriven för hand. Kunde dom inte ha hittat någon som var bra på kalligrafi till en så här påkostad produktion (sa hon med besserwissermin)?



Andra bloggar om: , ,, , ,

söndag 28 oktober 2007

Vill du vinna en mountainbike?

Allt du behöver göra är att dela med dig av vad du har för... ehh, vanor. Göteborgs Kex vill gärna veta.

Uttrycket "Läs mer på paketet" får onekligen en helt ny innebörd.

Ett inlägg till på samma tema hittar du här.

Andra bloggar om: , , ,

Titta de rör sig

Runt -85 var Prefab Sprout det absolut bästa jag visste. Framförallt deras album "Steve McQueen".
När jag idag tittade in på Mymlans blogg så hittade jag, lätt chockad, den underbara låten "When Love Breaks Down" från just det albumet. Och insåg att jag förmodligen aldrig sett mina forna idoler röra på sig. Detta var före MTV och defintivt före YouTube. Då fick man hålla tillgodo med LP-omslagen.

Men de var ju åtminstone stora.


Andra bloggar om: , ,, , ,

fredag 26 oktober 2007

Vad menade egentligen Swartling?

När Sam hade framfört Metallicas "Nothing else matters" idag fick han riktigt risig respons från juryn. Peter Swartling avslutade det hela med att säga: "Om jag skulle dra en parallell till något så är det Hindenburgs jungfruresa.".
Vad menade han egentligen?
Jag tror att han ville göra en lite för smart omskrivning av en katastrof.
Han tyckte kanske det var roande att gå en bra bit över huvudet på det genomsnittliga Idolfanset.
Men efter att på viktigpettervis ha wikipediat Hindenburg blir jag lite konfunderad. Så här står det: "Hindenburg gjorde sin jungfrufärd i mars 1936 och korsade Atlanten i båda riktningarna i juli samma år på rekordtiden fem dagar, 19 timmar och 51 minuter."
En stor succé med andra ord.
Sanningen är att: "Den 6 maj 1937 klockan 19.25 vid Lakehurst Naval Air Station i New Jersey fattade det tyska luftskeppet "Hindenburg" eld och hade på mindre än en minut störtat till marken i ett stort eldhav. Händelsen har blivit legendarisk som en katastrof, men i praktiken dog endast 35 av de 97 ombord."
Hindenburg brann alltså upp drygt ett år efter jungfrufärden.
Så man skulle kunna säga att Swartlings liknelse var som Titanics jungfrufärd. Eller Regalskeppet Wasas.

Update: Aftonbladet berättar bara en del av vad Swartling sa om Sam.
Andra bloggar om: , , , ,

Jag har varit i himlen

Och himlen heter Hemköp. Tidigare känd som Universums kassaste matbutik.
Idag öppnade den, totalt ombyggd och fullkomligt oigenkännlig.
Om du inte har varit tvungen att åka en mil extra varje gång du ska ha något mer avancerat i matväg än en liter mjölk och några tepåsar, så kanske du inte förstår vilket Hallelulja moment det är att kunna handla i princip allt du kan önska när det gäller livsmedel alldeles nästgårds.
Det oigenkännliga började redan på parkeringsplatsen. Från att varit en ödslighetens högborg där alltid enbart en handfull bilar stått parkerade, var den nu helt knökfull, som vi säger här på västkusten. Vi fick köra ett par varv innan vi hittade en lucka. Surrealistiskt ögonblick nummer ett.
När vi kom in i butiken var det följaktligen fullt av människor. Och en Maranatapastor hade inte kunnat piska upp en mer euforisk stämning. Ord som: "Vilket lyft för hela bygden!", "Äntligen kan man GÅ och handla." och "Man tror inte det är sant!" hördes vart man gick. Folk pratade med varandra och log. Surrealistiskt ögonblick nummer två.
Det gick utan problem att handla ingredienser till en fredagmiddag de luxe, inklusive grönsaker och exotiska livsmedel. Surrealistiskt ögonblick nummer tre.
Det var rejäla köer (surrealistiskt ögonblick nummer fyra) men trots det gick det relativt snabbt på grund av moderna kassor och rask personal (surrealistiskt ögonblick nummer fem).
Jag kan utan att blinka utnämna det här till ett av de större livsförändrande händelserna som inträffat på ett bra tag.


Andra bloggar om: , , ,

torsdag 25 oktober 2007

En man som behöver veta.


(Tipstack till Mimmi.)

Andra bloggar om: , ,

Är hon Lisbeth Salander?


Det ryktas att Noomi Rapace är den som ska spela Lisbeth Salander. Jag har ingen riktig uppfattning om hon är ett lyckat val, men det är bra att det inte är någon som man sett i tusen roller förut.
Själv har jag av någon anledning alltid haft Sara Löfgren i huvudet när jag läst böckerna.

Update: Nu har Resumé hängt på Salandertåget.
Och Expressen.
Och DN.

Andra bloggar om: , , ,

onsdag 24 oktober 2007

How I met your mother

Min dotter fick i engelskauppgift att skriva en berättelse om kärlek.
Så hon gjorde lite research via sin pappa och skrev den här berättelsen hämtad ur verkliga livet:

"The cutest ears in the world.
It was a warm night in July 1985, and there was a party at the building owned by the Red Cross in Gothenburg. The place was full of people and “Love Song” by Simple Minds was streaming out of the speakers. Johan, a tall and skinny guy with disco-bang, was sitting in a brown woollen sofa. A girl with short hair walked across the room, she didn’t even look at him, but Johan, who had never seen her before, already decided that she was the girl he would marry. She stood by the balcony bars and he looked at her ears, they were the smallest and the cutest ears he had ever seen. He was absolutely enchanted. He asked all his friends who she was, and his friend Peter told him that that she already was engaged.
“Just my luck!” he thought as he was walking home alone in the abandoned streets. He never found anyone to fall in love with. And if he did they were already taken.

The time went by, and even though Johan hadn’t seen her for almost a year, he couldn’t forget the girl with the small cute ears, the big smile and the short blond hair. Once in a while he would dream about her and he secretly wished that he would bump into her on the street. But for as much as he knew she could be married right now.

One night Johan was going to see a movie with some friends. He wasn’t particularly exited about it, but it was better than sitting home in the messy apartment. He was late, as many times before, so he snuck in to the movie theatre after the movie had started. It was dark, but still he recognized her immediately. He hadn’t stopped thinking about her since the party at the Red Cross. Now she was sitting right next to him. After the movie (“Fletch” with Chevy Chase) it appeared to him that she now was dating a close friend of his.
“This was my chance, and now it’s gone.” he thought to himself as he ate a hot dog outside Palais Café.

Since Johan was a poor student, studying at the Gothenburg Business School, and since he never had found someone to fall in love and share his life with, he slept at his parent’s house in Anneberg from time to time. It was a way to get a good meal, some laundry done and to take some time off from his loud friends that he shared the apartment with.

Four months after the meeting at the movie theatre, Johan was lying on his bed in Anneberg. Just when he was about to drift away in his dreams, the phone rang. It was Magnus, an old school friend. He hadn’t heard from him from in over a year, and now he said there was a party in Kullavik, and invited Johan to come. Unfortunately Johan wasn’t in the mood for a party, but Magnus didn’t give up, he called several times and went on and on about how much fun it would be. Finally Johan’s mother did the trick.
”You can’t sit home with your old parents at Walpurgis Night.,” she said, and Johan realized that she was right.

Johan went to Kullavik, but what he didn’t know was that Magnus had in task from his girlfriend to find a date who would fit the party’s hostess, her best friend, like a pea in a pod. That’s why he had called Johan, and that’s why he had been so persistent.

The party wasn’t as big as Johan had expected, it was more like a dinner party. After introducing himself to a few people he walked into the kitchen to say hello to the hostess. He smiled when he saw who the girl was. It was the girl with the cute ears he had dreamed about for such a long time. She smiled back and said:
– I recognize you, haven’t we met before?

Walpurgis night this year they celebrated their 21 anniversary and they are my mom and dad."

av Frida Good

tisdag 23 oktober 2007

Han har gett den falska blygsamheten ett (getskäggigt) ansikte.

Inte visste jag att självupptagenhet var ärftligt. Men efter att ha läst intervjuer i Kupé och King så är jag mer än säker: Jonas Malmsjö är sin fars son. Och kanske lite till.
Han lyckas ge prov på både falsk blygsamhet (se citatet från bilden nedan) och fullständigt ohämmad egenkärlek i kombination med falsk blygsamhet. ("Jag är ju estet i grunden, så jag tycker att jag kan avgöra vad som är vackert eller inte. Och när jag ser mig själv i spegeln ser jag något vackert. Jag lägger ingen värdering i det, det gör mig ju inte till en bättre människa.)
Vidare får vi veta att han "drömt om att bli barnläkare", men "med toppbetyg i handen" kom på andra tankar. Samt att han sprungit Stockholm Marathon ("Det gick skitbra!") och att han spekulerar i huruvida biljettintäkterna för "Ett drömspel" ökade för att han dansade naken ("Det är ju möjligt att 90% av de som sitter i publiken faktiskt är där för att se mig naken. Men jag hoppas ju att de inte kommer för min kropp, utan för min talang.").
It goes on and on.
Jag önskar att jag tagit bilder på de "sexiga" och muskelexponerande, men samtidigt "djupsinniga", bilderna från Kupé, men det gjorde jag inte, så du får hålla tillgodo med de här från King.


Härmed utnämner jag Jonas till veckans kräkpiller. Eller kanske årets.

Andra bloggar om: , , ,

En hjärtesak

Idag säger jag bara: Heja Abbe!

måndag 22 oktober 2007

Rentöwöker

Martin Lidberg heter brottardansaren i årets mest irriterande bannerannonsering. Ni vet, den där där han står i illblå satängskjorta och pekar på ett enerverande sätt åt det ena eller andra hållet. Jag har dock aldrig orkat lyckats titta tillräckligt länge för att förstå vad han vill säga med sitt pekande.
Nu går det också en nästan lika irriterande radioreklam med Martin. Där han gör reklam för företaget Rentöwöker.
Det är i alla fall vad han säger.


Andra bloggar om: , , ,

söndag 21 oktober 2007

Varför kommer det inget gott vin från Grekland?

Igår var jag och tre av mina tjejkompisar och bastade och badade i havet. Efteråt drack vi lite vin och åt grekiska oliver. Då började vi prata om det jag funderat på varje gång jag varit i Grekland. Varför är Grekland inget vinland?
Spanien – fantastiska viner.
Frankrike – vinlandet nummer ett.
Italien – hur mycket gott vin som helst.
Och så vidare, med nästan vartenda land runt Medelhavet.
Men Grekland... Det bästa omdöme ett grekiskt vin kommit på min smakometer är: "Det här var ju inte jätteäckligt."
Varför är det så? Du kanske vet.


Här är ett litet klipp från Kreta förra sommaren. Jonathan berättar hur det brukar gå till när Johan och jag provsmakar det grekiska vinet.

Andra bloggar om: , , , ,

lördag 20 oktober 2007

Språkförbistring – grogrund för briljant reklam

Till förra inlägget kommenterade Fredo att "German Coast Guard" var ännu bättre än "Learn English" (reklamfilmen från förra inlägget).
Jag tar inte ställning i frågan, utan konstaterar bara diplomatiskt att brist på språkkunskaper har bidragit till att skapa två helt fantastiska reklamfilmer.
Vad tycker du? Vilken är bäst av de två?


Andra bloggar om: , ,, , ,

torsdag 18 oktober 2007

Hög tid.

Dags att lägga ut den kanske bästa reklamfilmen genom tiderna.



Andra bloggar om: , , , kommenterande bloggar, intressant?

Try it – you´ll like it. NOT.

Jag har fått en utmaning av Emma på Opassande. Hon i sin tur passade vidare från Studiomannen som var den ursprungliga initiativtagaren till denna intressanta tankegång.
Jag brukar tråka (vilket underbart ålderdomligt ord) min käraste vän T när hon säger "Det är inte min grej.". Då jiddrar jag hela ramsan om att öppna sinnena, ge saker en chans och liknade präktigheter.
Men själv är jag inte bättre än att det finns en hel drös saker som jag säger ett fett NO WAY till utan att egentligen ha testat eller gett det en chans.
Det är alltså det som utmaningen handlar om. Åtta saker jag inte tänker ge en chans.
Here we go.
1. Nätverksförsäljare. Har ni någonsin träffat en person som börjat sälja Aloe Vera/rengöringsprodukter/hälsopreparat som inte blivit en plåga för sin omgivning?
2. Att börja jobba "på köparsidan". När man jobbar i reklambranschen finns det två slags jobb. Det man själv har och "köparsidan". Jag har jobbat i reklambranschen hela mitt yrkesverksamma liv och är inte ett dugg sugen på att byta sida. Varje gång jag åker tåg eller flyg och sitter bredvid någon som skriver meningslösa rapporter och gör trista Power Points besannas min (förutfattade) bild av det jag absolut inte skulle vilja byta till.
3. Gå på seminarier för kvinnor. "En härlig eftermiddag med många glada skratt som gör underverk för ditt självförtroende. Du duger som du är!!!" Med tre utropstecken. Uäähhh! Jag har överhuvudtaget svårt för saker som är "bara för kvinnor".
4. Kebabkött. Jag är väldigt misstänksam mot kött som stått och surnat på en pinne hela dagen.
5. Extremsporter. Min uppfattning om nöje i livet är varken att utsätta mig själv för livsfara eller att bli jätterädd.
6. En osminkad look. För mig skulle det vara superdeppigt att inte få göra det bästa av situationen.
7. Bungyjump. Du hade fått söva mig för att få in mig i hissen.
8. Tatuering. Hur sjukt är det inte att permanenta något som är en trend, ett mode. Jag vill lika lite ha en tatuering som jag vill vara tvungen att ha utsvängda byxor för resten av livet (med mindre än att jag skulle behöva göra en smärtfylld och kostsam operation).

Andra bloggar om: , , , kommenterande bloggar, intressant?

tisdag 16 oktober 2007

En anekdot från GOSS barndom

En dag när GOSS var ganska nystartat stod det en tjej i dörren som skulle träffa någon på byrån. "Jag söker Kajsa." sa hon. "Kajsa? Här finns ingen Kajsa. Du kanske menade Karolina?" svarade den som tog emot henne. "Nej, jag är säker på att det inte var Karolina." fastslog besökaren.
Eftersom det bara fanns en tjej till på byrån var det hennes namn som nu föreslogs.
"Just det! Mimmi var det jag skulle träffa. Var i allsin dar fick jag Kajsa ifrån."
Ja, var kan det ha kommit ifrån?

Andra bloggar om: , , , , intressant?

Facebook – en kåroverall

Igår åkte jag tåg. På Centralen i Stockholm väntade ett gäng Chalmerister på perrongen. Cortegekommittén. I overaller och rockar fulla av klotter, badges, pins och allehanda attribut som gick ut på att visa vilken tokig, skojig, populär och helgalen person som befann sig inne i det aktuella plagget.
Lite så är det på Facebook. När du går in på någons sida visar du upp alla dina sjuka och charmiga applikationer, bilder och kommentarer som ska visa vilken tokig, skojig, populär och... Ja, du fattar.


(Det här är inte ett av alla Facebookinlägg på temat: "Vad dumt det är med FB!". Jag vill poängtera att jag verkligen gillar att hänga på Facebook.)

Andra bloggar om: , , , intressant?

Reklam med (och för) hundar

Jag är väldigt svag för reklam med hundar i. Eller, rättare sagt, jag är svag för hundar.
Här är det senaste exemplet som fått mig att smälta.

Hade jag bedömt den här i ett jurysammanhang så hade jag sagt: Minus för den GIGANTISKA loggan. Plus för pay-offen. (Förutom allt som är uppenbart bra.)

söndag 14 oktober 2007

Nulägesbeskrivning

Jag börjar detta inlägg med en varning; det kommer varken innehålla dansande fåglar, lustiga anekdoter eller reklamiga reflektioner. Det är helt enkelt en simpel beskrivning av mitt just nu. Förmodligen blir det hyfsat trist och tämligen ointressant.
Jag sitter i en brun soffa, inhandlad runt 1987, omklädd en gång och rätt risig vid det här laget. Jag har hemmadatorn Power Book G4 iknät, inte iBooken som är min jobbdator. Anledningen att jag inte använder min vanliga dator är att den streamar musik och det går inte att både surfa och lyssna samtidigt. Just nu lyssnar jag på "Om du lämnade mig nu" med Lars Winnerbäck. En riktig gråttext för övrigt.
Fast det är inte bara jag som lyssnar. Johan står i köket som ligger bara en liten
väggstump bort, lagar en pastarätt med räkor (fast Jonathan kommer inte gilla räkorna så han får fixa något annat pastatillbehör).
Frida sitter bredvid mig och kom just med den lysande idén att hon ska gästblogga hos mig. Så det kommer nog ett sådant inlägg snart.
Jonathan är som vanligt i sitt rum, men kom just ned och frågade vad det var för låt vi spelade ("Hey there Delilah" med Plain White T:s).
Jag äter pistagenötter (smular en del skalfnas på datorn) och dricker ett glas Gnarlyhead och bubbelvatten. Jag kan aldrig dricka ett glas vin eller en kopp kaffe utan ett glas vatten till. En gång var jag hos en naturläkare som gav mig en "kur" för att lära mig dricka mer vatten. Det sitter i än idag.
Idag är det alltså söndagkväll och imorgon strax efter lunch åker jag till Stockholm för att vara med i Månadens Print-juryn. Den här gången är det på King. Det är väldigt kul juryarbete och, framförallt, består den av sällsynt trevliga människor som alltid är roliga att träffa.
Om det finns en baksida så är det kanske de sex timmarna på tåget, men det är inget att gnälla över, jag kan sova. Dock sover jag ofta med öppen mun, och det är, gott folk, ingen vacker syn. Stackars alla medresenärer på X2000, jag ber om ursäkt i förskott. (Musik nu. "He ain´t heavy med Rufus Wainwright".)
Idag har jag inte gjort många knop. Tvättat, strukit, Fejsbokat och gått en mindre promenad. Det är väldigt skönt med lågknopsdagar, men nuförtiden går gränsen mellan skönt slappande och rastlöshet lite lägre än när jag hade småbarn.
Igår var våra goa kompisar P och H här på middag. Alla barnen var också med, deras och våra. I alla fall på middagen. Sedan försvann de ut i natten på olika äventyr.
Barnen, förresten, ungdomarna är mer relevant att kalla dem. Hursomhelst är det i alla fall rart att de har känt varandra hela livet.
Utanför är det en sådan där hötorgstavlesolnedgång och några rödfärgade rönnblad tittar upp i fönstrets nederdel. En riktig höstklyscha till bild.
Ja, så har jag det just nu. Hur har du det?


Hötorgshimmel.
Andra bloggar om: , , , , ,

fredag 12 oktober 2007

torsdag 11 oktober 2007

Det blir inte mer åttio än så här

Ur tidningen "CliC" (kommer ni ihåg den?) nr. 1, 1987:

(Klicka så blir allt mer uppenbart.)
Observera bildtexten. En klassiker. I ironisammanhang. Här dock på allvar.
Observera också den tunnhårige mannen med illasittande, dubbelknäppt kostym och den MOBILA enheten käckt på svaj. En tuff businessman in action.
Det var förresten på den här tiden som man inledda alla samtal från sin Mobira Talkman med: "Hej, det är jag. Jag ringer från biiilen."
Eller kanske snarare: "Hej, _t är _g. Ja_ rin_er från _ilen."

Andra bloggar om: ,

onsdag 10 oktober 2007

Sjukt intressant – för några få

Jag fick en länk till ett klipp idag.
Det var något av det mest spännande jag sett på länge.
Men det beror på att det är inspelat i en radie av några hundra meter från där jag bor.
1941.
Med Gustaf V, alias V-Gurra, i huvudrollen.
Så om du inte bor i Särö eller är onormalt intresserad av en gammal kung som spelar tennis så tycker du nog det här är astrist.
PS. Det finns en spännande sensationsvinkel, dock. Titta extra noga på "Kabinettskammarherre James Kieller", som var kungens värd när han bodde på Särö. Han är en kopia av kungen. Om inte de är halvbröder eller något liknande, så ska jag äta upp... nånting.

Update: Filmen verkar fungera bäst i Firefox. Ingen idé att försöka med Safari.

Andra bloggar om: , , , ,

måndag 8 oktober 2007

Och här är Applefilmen i sin helhet

Reklamfilmen som filmen i förra inlägget handlar om, alltså.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Om du jobbar i reklambranschen

Det här måste du bara se.
Filmen som fokusgruppen tittar på i en animaticsversion och totalsågar är en av de mest kända och hyllade reklamfilmer som någonsin gjort.
Hela det här klippet är gjort som en introduktion till reklamtävlingen "Hatch Award".


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

söndag 7 oktober 2007

Time flies

Gamla Melissa gav ifrån sig sitt sista pling i veckan.
Så idag var det dags – att köpa en ny mikrovågsugn.
"Ja! Nu vill jag banne mej ha en med digital timer." tänkte jag.
Men sedan funderade jag; vad var det som var så bra med digital timer, nu igen?
Att tina bullar och värma rester funkar ju lika bra med en vanlig gammal analog vridratt?
Sedan kom jag på det.
Välling!
Det var ju välling som var så bra att värma med digital timer.
Det var ju därför jag önskade mig en sådan.
Den ska ju vara exakt lagom varm.
Sedan tittade jag på mitt vällingbarn.
Hon såg ut så här:

Gamla Melissa har hängt i osannolikt länge.
(Melissa är alltså mikron, flickebarnet heter Frida.)

lördag 6 oktober 2007

Hippety Hop-music

Hade glömt hur kul det är att säga.
Men just nu går "Lady Killers" med Tom Hanks på fyran.
Hippety Hop.


Andra bloggar om: , , ,

Höstgöra


Vedstapling

Svamprensning

Första bloggdrömmen

En grusväg på landet och en häst som leds av en kille. Bredvid hästen går en hund. En mellanstor stabbig hund, kanske en bulldog.
Plötsligt gör hunden en riktig cirkuskonst. Den hoppar i ett språng upp på hästens rygg och landar med alla fyra benen på en och samma gång.
Så långt en hyfsat vanlig dröm.
Men sedan fortsätter den med att jag säger till killen som leder hästen:
"Kan du få hunden att göra om det där så att jag kan filma det med min mobilkamera och lägga ut det på bloggen?"

Andra bloggar om: , , ,

torsdag 4 oktober 2007

You´ve been e-mooned!

Det här fick jag av vännen Titti imorse:

(_!_) a regular arse

(__!__) a fat arse

(!) a tight arse

(_*_) a sore arse

{_!_} a swishy arse

(_o_) an arse that’s been around

(_x_) kiss my arse

(_X_) leave my arse alone

(_zzz_) a tired arse

(_E=mc2_) a smart arse

(_$_) Money coming out of his arse

(_?_) Dumb arse


Andra bloggar om: , ,

onsdag 3 oktober 2007

My enthusiasm is already curbed.

Kan ingen tala om för mig vad det är som är roligt med "Curb your enthusiasm" eller "Simma lugnt Larry" som den finkänsliga svenska översättningen lyder.
Är det ingen som vågar säga "Hörru Larry. Seinfeld var kanon, men det här suger faktiskt."?
Eller har jag missat nåt?

Not funny. Anymore.

Andra bloggar om: , , ,

Han ser ut som vad, sa du?

För ett tag sedan köpte jag en, som jag tyckte, jättecool tröja till Jonathan som är 13 år. Vit, Ramonestryck, långa ärmar, t-shirtmodell. Eftersom Zara, som jag köpte den på brukar ha små storlekar gick jag upp en storlek. (Och ekonomiska mammor har en förkärlek för att köpa lite stora kläder till barnen.)
Tröjan provades när jag kom hem, och den var i ärlighetens namn rejält stor. För stor.
Jonathan tittade skeptiskt på den och frågade Frida som är 15 år om råd. Hon tittade för en sekund upp från sin mobiltelefon, kastade en blick på sin lillebror och förkunnade sin dom:
"Han ser ut som en wigga."

Man upphör aldrig att förvånas över vad som rör sig i barnens huvud, särskilt nu när dom nästan inte är barn längre.

Andra bloggar om: , , ,

tisdag 2 oktober 2007

A walk down memory lane

Det är åttiotal.
Jag är tjugoett och bor fortfarande hemma.
Johan är tjugofem.
Vi har dejtat ett tag och det är dags för första middagen med min mamma.
En vanlig vardagsmiddag hemma i köket i Kullavik.
Han vill gärna göra ett gott intryck.
Det börjar så där.
Han sätter mjölken i halsen och tvingas spotta ut den.
I Bregottpaketet.
Men min mamma är inte kinkig med sådant, så det är ingen katastrof skedd.
Efter maten – ett tidstypiskt parti Trivial Pursuit.
"Yes!" tänker Johan. "Nu har jag min chans att visa att jag i alla fall har en hjärna av toppklass!"
Partiet börjar och det går riktigt bra för den blivande svärsonen.
Det börjar hetta till.
Pluppchans för Johan, en viktig sådan, som kan avgöra partiet.
"Gul! Historia! Mitt paradnummer." jublar han inombords.
Jag läser upp frågan:
"Vem skrev "Den yngre Eddan"?"
"Det kan jag! Hurra! Men vänta nu, vad heter killen, egentligen? Jag kan ju inte sittar här och säga "Snorre" mitt i kaffet." tänker den nu överanalyserande Johan.
Därför känner han sig tvingad att pressa fram ett nesligt: "Jag vet inte".
Givetvis vann han inte partiet.
Men han vann mitt hjärta.

Fångat på morgonpromenaden


Jag vaknade till lite extra när jag möttes av vår hemproducerade kampanj på väg från parkeringsplatsen.
Andra bloggar om: , , ,

måndag 1 oktober 2007

Jag säger som Gert Fylking. Äntligen.

En butik formerly known as Esshallen, 1/10 –07.

Undrar du vad glädjeyttringen beror på?
Läs här och här.

Andra bloggar om: , , ,

Schampomysterier

När jag duschade i morse funderade jag på varför samtliga schampon i dagligvaruhandeln marknadsförs för kvinnor. L´Oreal, Garnier, Sunsilk, Herbal Essences, Scwarzkopf och allt var dom heter, satsar alla på blomdoft och svallande kvinnohår för hela slanten. Missar man inte att tilltala en stor del av köparna, nämligen männen?
Det är väldigt konstig.
En annan sak jag tänkt på när det gäller schampo i dagligvaruhandeln. Finns det ingen som har fett hår längre? Eller är det för skämsigt att ha ett schampo hemma som är mot fett hår? Det finns i alla fall ingen av de ovan nämnda som marknadsför ett sådant schampo längre. På sin höjd kan man uttrycka sig i termer som: "Håller ditt hår fräscht länge."
Tycker jag också är konstigt.

Cause he´s not worth it?
Andra bloggar om: , , , , "