Yrkesgrupper som ger dig dåligt samvete

Vissa yrkesgrupper är bättre än andra på att de dig dåligt samvete. Vem har inte suttit hos en frisör och blivit uppläxad för kluvna toppar /mjäll/att man tappar hår/att det var länge sedan man klippte sig?
Eller plågats hos tandläkaren som värre än den värsta morsa utnämner dig till den sämsta tandtrådsanvändaren genom tiderna? (Trots att du ljugit så tungan blev svart om hur ofta du flossar.)
Men värst är nog ändå hudvårdsterapeuterna. Jag är inbillar mig att min hy är helt ok. Jag har väldigt sällan finnar och jag är noga med att smörja och rengöra så att den ska hålla sig i så fin form som möjligt.
Ett fåtal gånger i mitt liv har jag varit och gjort hudbehandlingar. Varje gång har jag känt mig som Göran Johansson i nyllet. Det har klagats på vilken sorts crème jag använder ("som att smörja in sig med stearin"), på att jag solat överhuvudtaget i mitt liv och på att min hy är för torr.
Men värst var det sist jag var på denna självförnedrande typ av behandling. Terapeutbruden stirrade med avsmak på min haka, ungefär som om hon upptäckt blodiglar eller variga smittkoppor, och utbrast förebrående: "Dy harr pårrmaskar!".
Jag tror inte jag känner till någon över tretton år som inte har en enda pormask, så hon måste fylla sina dagar med samma förebråelse. (Behöver jag säga att jag inte varit på någon hudbehandling sedan dess?)
Fast sedan finns det dom som går till överdrift åt andra hållet också. Det är nästan lika påfrestande med tandläkaren som säger "Oj, vad duktigt du kan gapa!".
Men bara nästan. För lite duktig känner man ju sig.

Så här känner man sig hos hudterapeuten.
Andra bloggar om: Hudterapeuter, Frisörer, Tandläkare,