Jag har tidigare bloggat om att vi har universums ruttnaste matbutik här i grannskapet. Snart kommer den alltså att byta ägare och det kan verkligen inte ske snart nog.
Frida är sjuk, någon riktigt elak halsinfektion, och för en stund sedan skickade hon iväg mej för att köpa isglass. Eftersom Esshallen, som den eländig matbutiken heter, ligger närmst var det dit jag begav mej.
När jag ändå var där tänkte jag att jag kunde köpa lite kallrökt skinka, Johans favvopålägg. Naturligtvis var detta ett dumdristigt tilltag, eftersom charken egentligen är forbidden territory.
Kanske var det känslan av att det är fredagseftermiddag som fick mej att släppa på den restriktiva hållningen till detta etablissemang, kanske var det lättja.
I charken fanns två skinkor som jag identifierade som kallrökta – en öppnad som såg trött ut och hade en rejäl fettkant och en oöppnad i en svårforcerad vaccumförpackning.
–Den där vet jag att den är kallrökt, den andra vet jag inte vad det är, var charktantens finurliga lösning på att slippa joxa med det jobbiga plasthöljet och istället skiva upp tröttskinkan. I skivor som lätt kunnat passera för fläskkotletter.
Sa jag att jag var helt ensam i butiken? Halv sex en fredageftermiddag?
Andra bloggar om: Esshallen, Matbutiker, Särö,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar