"Jan Guillou, du är välkommen att gå och dö när som helst.
Ville bara säga det."
Heja Richard Slätt, journalist på tidningen Expo (där Stieg Larsson var chefredaktör) som så elegant smiskar upp Gulle-Janne efter det att han (Guillou) raljerat över att det finns ett oslagbart sätt att lansera sig litterärt, nämligen att dö.
Jag skulle bara vilja tillägga att det finns ett oslagbart sätt att få mej att aldrig mer läsa en enda bok till av samma författare. Nämligen att låta upphovsmannens gigantiska ego skina igenom på varenda sida genom att beskriva huvudpersonen som en snygg, begåvad, välbyggd, cool, mystisk, missförstådd ynglig som spöar upp vem som hest, går hem hos damerna och i princip inte har en enda svaghet.
Som Guillou gjorde i "Ondskan".
Andra bloggar om: Stieg Larsson, Jan Guillou, Expo,
3 kommentarer:
Hur jag än försöker kan jag bara inte bli upprörd över Janne. Det är så uppenbart att han hade bytt bort allt han har för att få bli två decimeter längre och få proportion på sina lemmar. Det är nästan sött att han kompenserar med jakt, spioner, våld och messerschmidteri. Två decimeter.
Tackar ödmjukast. När man skriver i ren affektion och ilska kan man lyckas rätt bra inser jag.
Adde: Jag tror du har en viktig poäng. Jag hoppas också jag får träffa Janne någon gång, öga mot... eh, vad det nu blir för kroppsdel. (Jag är 177 lång och har gärna höga klackar.) Skulle gärna se ner på honom.
Redaktörn: Vad kul att du hittade hit, till ditt eget hyllningsinlägg.
Det är inte alltid Churchills ord stämmer; "Tala i vredesmod och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin har ångrat."
Skicka en kommentar