Hur tänkte dom?

Sitter just och tittar på Live Earth, och om vi lämnar hela frågan om det odiskutabelt behjärtansvärda syftet därhän, kan jag bara konstatera att jag lider. Eftersom jag är en såpass gammal tant så att jag både kan och vill räkna Live Aid till ett viktigt inslag i min tonårstid, är jag helt på det klara med att det här inte går att jämföra på samma årtusende.
Artisterna och uppträdandena är väl mer eller mindre ok (om man inte jämför med Live Aid), men allt mellanmaterial? Har man två MILJARDER tittare och ett så ädelt syfte borde man kunna städsla de bästa reklamfilmsproducenterna, filmproducenterna, regissörerna, kreatörerna, komiker, you name it, för att göra helt fantastiska små filmer mellan artisterna. Det borde sparka stuss med det mesta, men nu känns det som om dom fick sno ihop något på en kvart och hittade någon lokalredaktion som hade en lucka.
Nyss var det ett inslag från Tyskland där en barnkör sjöng något jolmigt om "this is our earth, we are the future, bla, bla". Typ. Sedan skulle alla stå i en lång kö för att säga något, har ingen aning om vad, på sitt språk, kinesiska, holländska och vad det nu var för språk. Hälften av dom glömde vad dom skulle säga eller började fnissa generat. För att ge det hela den rätta ungdomliga touchen avslutades det hela med några tafflig break dance-moves. VEM är intresserad av att titta på det och VEM blir berörd? Jag har varit på många av mina barns cabareter och skolavslutningar som har haft högre kvalitet på både underhållningsvärde och sånginsater. Hur tänkte dom egentligen? Man undrar. Hoppas det blir bättre framåt natten.

live earth