Vill du se hela min jury från Cannes?

I juni var jag med i en jury för reklam i Cannes. Det var då jag började skriva den här bloggen. I första hand för mina arbetskompisar och vanliga kompisar. Eller, BARA för dem. Sedan kom jag hem och tyckte det var alldeles för roligt att blogga för att kunna sluta. Även om det var helt ONÖDIGT och ingen frågade efter det. Faktum är att den här bloggen varit en av mina största glädjekällor denna smått erbarmeliga sommar. Må så vara att den är önskad och efterfrågad av ingen.
Om du vill se hur jag och alla mina jurykamrater såg ut så kan du gå in här. Klicka på "Videos" och sedan på "Direct Lions Jury". Den lilla filmen börjar med ett klipp på mig och min jurybästis Stu från Sydafrika. (Jag, vet. Jag har ett ohyggligt stelt leende när bilden fryser på mig.)


Andra bloggar om: Cannes, Reklam, Jury, Tävlingar, Videoklipp, Cannes Lions

Marie Antoinette och hennes Converse

Marie Antoinette är en film jag gillade väldigt mycket. Inte för de nyanserade personporträtten eller den fängslande intrigen, utan för det att varenda bildruta är vacker som det bästa fotoreportage och för den häftiga känslan. Det är så lätt att en kostymfilm blir tradig, högtravande och komisk av fel anledningar men här känns 1700-talet hur ballt som helst. Och så är Kirsten Dunst väldigt charmig.
Min uppmärksamma dotter Frida upptäckte det här i en av de bästa scenerna:

och när jag Googlade på det förstod jag att det nog var tidernas coolaste product placement. (Och skorna är ju ljusblå, inte rosa som det står i alla artiklar, bl a här.)

Andra bloggar om: Marie Antoinette, Kirsten Dunst, Converse, Product Placement, Marknadsföring, Film

Mjölkpaketet som kunskapskälla

Det känns som om det var väldigt länge sedan mjölkpaketet var en källa till kunskap, men igår hittade jag den här lilla pärlan på mitt mellanmjölkspaket från Arla: "Bland VD:arna i de femhundra största företagen i Sverige finns det fler som heter Göran än vad det finns kvinnor.".

Förresten, det här är min goa svåger.


Andra bloggar om: mjölkpaket, Göran, jämlikhet

Respekt för Sia

Jag är den första att erkänna: Jag är en fåfäng jävel. Jag går inte gärna ut genom dörren utan någon piffning och mår dåligt om jag är fulare än nödvändigt. Därför är jag full av respekt för Sia som både har gjort en jättebra låt, Buttons, och en video där hon vågar göra sig riktigt ful. På ett väldigt kul sätt.

Andra bloggar om: Sia, YouTube, Videoklipp, Buttons

En underbar boktitel + lite bonusnostalgi

Idag har hela familjen målat, slipat, snickrat och stått i. Samtidigt som vi lyssnat på "Tordyveln flyger i skymningen." Är inte det en helt fantastisk boktitel, så säg? Och boken/talboken är grym.
Jag blir ofelbart nostalgisk och minns när jag lyssnade på den som "Sommarlovsföljetång" i min säng, innan jag gick upp och drack jordgubbs-O´boy och åt Hönemackor med lepa. Sedan tog jag på mig mina MacFree-jeans, min t-shirt med mitt namn i strykpåbokstäver plus något djur (kanske en koala, jag minns inte), mina trällor för att till sist cykla ut i den lyckliga, oskuldsfulla och evigt soliga barndomssommaren.

Andra bloggar om: Maria Gripe, Sommarlov, Nostalgi

Om ett ord

Jag läste DI:s förstasida* idag och kom på att jag aldrig funderat över vad ordet "radarpar" har för ursprung.
Därför slog jag upp det i NE och fann att det betyder:
"Par av spelare som samspelar så bra att de verkar ha nästan telepatisk kontakt."
Så nu vet jag det. Och du med.

*Paret de syftade på var Christer Gardell och Telia Soneras nya VD Lars Nyberg. Chrille kanske gillar att ge Larsa goda råd, men har dom verkligen telepatisk kontakt? Jag är skeptisk.

Andra bloggar om: Christer Gardell, Lars Nyberg, Radarpar, Dagens Industri

Håll dej passiv, Foppa!

Foppa är sur på alla piratkopierade tofflor.
- Klart att Peter blir irriterad, säger Kent Forsberg, Foppas pappa, till Expressen.
Men vänta nu, Foppa. Vänta nu. DU blir irriterad, säger du. Vad tror du VI blir då? Vi som tvingas leva i Foppatoffellandet?
Irriterad. Bara förnamnet.

Andra bloggar om: Foppa, Peter Forsberg, Foppatofflor

Saker jag får ståpäls av - Part I

Konsertupptagning med George Michael från 1991. Han spelar Elton Johns gamla "I won´t let the sun go down on me." Efter vers och refräng ropar han plötsligt: "Ladies and gentlemen. Please welcome Mr. Elton John!" Publiken (som inte visste att han skulle komma) går fullständigt bananas. Och jag får ståpäls. Varje gång. Trots att låten spelats sönder och samman av radiokanaler som "Trötta trudelutter" och trots att Elton John för länge sedan blivit en nedknarkad gubbe med hårpluggar (nä, förresten, det måste vara en peruk) och låtar som "I´m still standing" på sitt samvete.
Fasen vad jag hade velat vara där.

Andra bloggar om: Elton John, George Michael, YouTube, Videoklipp,

Med jeansstorleken väl synlig för världen

Jag kan tänka mig att det en gång i tiden fanns en snubbe på Levi´s som fick en jättebra idé. Han kom på att det var himla praktiskt att ha en strategiskt placerad lapp med alla nödvändiga uppgifter om just det här specifika jeansen. Fastsydd väl synlig på ena sidan av linningen, på utsidan av jeansen. Klart och tydligt. Ordning och reda.
Med tiden har det också blivit ett av Levi´s starkaste kännetecken och förmodligen också den heligaste av kor. Men man behöver ju inte vara någon större expert på tjejers psyke för att lista ut att storleksflashning inte är någon favoritsysselsättning för kvinnliga jeansbärare. Och eftersom det idag finns en hel drös braller som är coolare än Levi´s så skulle jag (om jag vore någon på Levi´s som funderade på hur mitt varumärke kunde bli hetare) omedelbart placera storleksuppgifterna på insidan istället. As a start.

PS. Det blir ju inte mindre intressant om man tänker på vad inlägget här nedanför handlar om. Man vill ju inte bli av med sina kompisar på grund av taggen på jeansen, eller hur?

Andra bloggar om: jeans, Levi´s, mode, varumärken

Välj vänner med hjälp av BMI-tabellen

Nu har det visat sig att det inte räcker att hitta sina vänner med hjälp av kriterier som humor, klokskap, intressen och sociala förmåga. Enligt nya forskarrön ska du dessutom ha koll på deras vikt.
Tack, Titti, för att du ser ut som du gör!
Men du, ta det lugnt med ostbågarna är du bussig.

Andra bloggar om: fetma, New England Journal of Medicine, forskning

Niclas Wahlgren och den rosa himlen

En fråga till dök upp efter Googles Analytict-tittandet. Nästan alla sökord de senaste dagarna handlar om rosa himlar och släckta ljus. Med andra ord är väldigt många intresserade av att veta mer om Niclas Wahlgrens låttext till "Inatt". Därför undrar jag nu; är det för att ni tycker den är väldigt bra eller för att ni tycker den är väldigt dålig?


Andra bloggar om: Niclas Wahlgren, Inatt, Google Analytics

En speciell hälsning till dig som bor i Malmö

Trots denna bloggs blygsamma spridning är det lika intressant varje morgon att kolla Google Analytics och se hur många som varit inne, var dom bor, vilka sidor de läst osv. "Se där! Någon i Luleå var inne i fyra sekunder igår. Spännande!"
De senaste dagarna har haft en skånsk dominans. Malmö har mer än dubbelt så hög representation som tvåan på listan, som är Stockholm. Och ändå har jag varken skrivit om spettekakor, Malmö FF eller pantoffler (bara om Foppatofflor).
Så därför tänkte jag bara skicka en hälsning till alla Malmöiter som läser det här: Hej! Vad kul att just du hittade hit! Berätta gärna vem du är. Då blir jag glad.

Andra bloggar om: Google Analytics, Malmö

How to göra en semesterfrukost ännu bättre

Ett bra husmorstips har ingen dött av, så här kommer ett:
Har du upptäckt de runda metallfolierören med smördeg i? Varumärket som saluför dem har ett namn som doftar femtiotal och amerikansk hemmafru; Sara Lee. De finns i kyldisken i bättre mataffärer och om du hittar dem vet du att du är framme vid den enkla vägen till nybakade croissanter till frukosten. Du rullar ut degen, skär längs perforeringen i degen och rulla ihop dem på klassiskt croissantmanér. Pensla med ägg, grädda i 200 grader och efter en kvart kommer det ut croissanter som lika gärna kunde vara bakade av värsta franska bagaren. Och så luktar det gott också.

Apflocken/Skatteverket 1-0

Jag slår vad om att denna "nyhet" kommer förfölja Skatteverket ungefär lika länge som 6 till 8 skivor bröd om dagen förföljde Socialstyrelsen.
Någon som vill sätta emot?

Andra bloggar om: Skatteverket, Apflock, Statistik

Dagens sökord:

"Niclas Wahlgren har obetalda lån."
Undra om det var Kronofogden eller någon Svensktoppslyssnare som sökte på det.

Må-bra-film

Det kanske är motsägelsefult att må bra av att titta på någon som har skolios och är på audition för "So you think you can dance", men Bryan Gaynor är så otroligt rörande och hjärtevärmande att se på när han gör sin robotdans.

Andra bloggar om: Bryan Gaynor, So You Think You Can Dance, YouTube, Videoklipp, Audition, Scoliosis, skolios, Robot Dance

"Fråga någon som vet"

Så står det på ryggen på den fjunige sommarvikarien på Beijer Byggmaterial. Men, kära Beijer, vem tycker ni jag ska fråga då? Ni kan ju inte syfta på er egen personal i alla fall, det är uppenbart. Men ni kanske kan tipsa om ett annat byggvaruhus där dom vet vad dom håller på med?

Andra bloggar om: sommarvikarier, byggvaruhus, renovering

Tips till Spanarna*

Vad kommer det sig att alla som hört något på P1 måste referera till:
1. Vilken kanal dom brukar lyssna på.
2. När dom lyssnar på den.
3. Var dom lyssnar på den.
Stället för att säga: "Jag hörde på radion att..." så blir det då exempelvis: "Jag brukar lyssna på P1 i bilen på morgonen när jag åker till jobbet och då hörde jag...".

*Spanarna är ett program i P1 som jag brukar lyssna på i min pod när jag rensar ogräs.

Andra bloggar om: P1, Spanarna,podradio

Uppdaterat talesätt e. sommaren –07:

Efter regn kommer... ett massivt lågtryck.

Andra bloggar om: regn, väder,

Nickes natt

Hon bor tre trappor upp
har egen lägenhet
och obetalda lån
Hon brukar ringa från
kontantkortstelefon
och fråga hur jag mår
jag svarar: när du är här är jag aldrig ensam

Släck alla ljus och tänd alla eldar
måla himlen rosa och röd
Drick upp ditt vin och gör som du vill
inatt, inatt

Bygg dig en bro
ja, väv dom av drömmar
vakna upp vid regnbågens slut
Du får som du vill och du gör som du vill
inatt, inatt

Ja, nuförtiden får man visst skriva hur usla texter som helst.
Något som påpassligt utnyttjats av en viss Niclas Wahlgren.

Andra bloggar om: Niclas Wahlgren, Svensktoppen,

Återkoppling

Jag ljög när jag sa att jag skulle slipa. Det jag gjorde var att jag bankade ner triljarder spikhuvuden och penslade shellack på ziljoner kvisthål.
Och Peter Settman var bra. Men jag hade nog förväntat mig att han skulle vara ännu bättre.

Blandband

Tidpunkt: När jag gick i högstadiet.
Händelse: Skolresa, kanske till Hemsedal.
Plats: Hyrd turistbuss.
Jag har gjort ett nytt, fränt blandband och vågar till sist be chaffisen sätta på det. Sedan hör jag plötsligt alla låtar med nya öron.
"Gud, vilket tjatigt trumsolo det är i den här låten!"
"Varför valde jag den här? Alla kommer hata mej för att den är så banal/pretentiös."
"Å nej, den här är seg. Nu när alla är på partyhumör."
Men också något enstaka triumfatoriskt ögonblick när någon tuff klasskamrat säger:
"Fan va bra musik! Vems band är det här?"
Fast jag är inte helt säker på att det någonsin hände.
Igår var jag på middag och hade bränt en CD med en schysst playlist. Och fast det var tusen år sedan bussen och högstadiet hör jag fortfarande låtarna med plågsamt medvetna öron när någon sätter på min skiva. Jag sitter stelt på min stol och skruvar besvärat på mig när det kommer en banal/pretentiös låt eller när gitarrsolot är för långdraget och brötigt.
Tänk, jag som stundtals inbillat mig att jag är någorlunda mogen, cool och klok.
Vad fel jag hade.

Andra bloggar om: blandband, låtlistor,

Extra fint

Nu vet jag vad jag ska göra klockan ett. Då ska jag lyssna på Peter Settmans sommarprogram och slipa tusen kvadratmeter nyuppsatt pärlspont med extra fint sandpapper.
Idag gör det inget att det regnar.

Andra bloggar om: Peter Settman, Sommarpratare

"Tre genrationer..."

Stod det på typ tusen affischer när jag var i Kungsbacka. Det handlade om Casper i Arvingarna, jag atar att det var hans pappa och... det kan väl knappast vara hans son? Eller? Brorson? Hur som helst, ingen av generationerna kunde uppenbarligen stava.

Andra bloggar om: Arvingarna, Casper Jarnebring,

Tack för det, La Redoute!

Då var den här. La Redoute-katalogen. Vanligtvis intressant läsning, men hur ångestdrivande är det inte att läsa om polotröjor i murriga färger och yllejackor med luddigt foder? När man inte badad en enda gång på hela semestern? Och suttit ute och ätit kanske fem gånger? Tops.
Nu väntar vi bara på broschyrerna med skolstartsgrejor så är höstdepressionen ett faktum.


Andra bloggar om: La Redoute, Sommarvädret,

Accelerationsapplåden

Såg "Blood diamonds" på DVD igår. Den var ruskigt bra. Ruskig.
Och bra. Inte sugen på att köpa diamantringar idag.
Jag frågade min sydafrikanska kompis Stu om hur väl DiCaprio gjorde sig som afrikan och han gav honom bra betyg ("for once an actor (almost) got our accent right").
En enda sak hade jag klarat mig utan, dock. Det kanske finns ett bättre, vedertaget uttryck för den, men, eftersom jag aldrig hört något sådant, kallar jag det "accelerationsapplåden". Ni vet, det som börjar trevande med ett par ensamma händer som klappar, mycket långsamt, mycket ensamt. Sedan ansluter sig fler, de klappar snabbare och snabbare, det hela accelererar till ett massivt dån. Gärna med stående ovationer och jubel som crescendo.
Denna amerikanska favoritscen är ett kräkpiller som kan sänka den bästa film. (I "Blood diamonds" tar dom den inte så långt som många andra filmer, det är bara en lightversion av accelrationsapplåden, så dom kommer undan hyfsat.)
En annan bra film som blir sämre med hjälp av en accelerationsapplåd: "En kvinnas doft". Förmodligen också "Döda poeters sällskap" och "Såsom i himmelen".

Blood diamonds, Leonardo di Caprio, Accelerationsapplåden

Att köpa utemöbler sommaren –07

Som det skulle bli:

Som det blev (99% av tiden):

Formerly known as tippen

Det pågår byggande och renoverande hemma hos oss just nu. Mer eller mindre dagligen åker jag till återvinningsstationen.
Varje gång när jag står där och väljer mellan "brännbart", "virke", "restavfall" och allt vad det heter, får jag lust att gå fram till nån gubbe som jobbar där och fråga: "Ursäkta mig, men var slänger man skräp?".

Bra-att-ha-grej: Självkritik

Victoria fyller jämt. Stort pådrag från Öland. In kommer ett bastant fruntimmer som gör en mycket träffsäker parodi på hur en Carolalåt skulle kunna låta om hon tappat omdömet totalt. "Så länge jag leeeeever" komplett med hakvibrato och avskyvärda, religiösa metaforer staplade på varandra.
Och varje gång hon stöter ur sig en floskel så pöser brösten ut i armhålorna.
Men, vänta nu. Det ÄR ju Carola.
Om hon haft någon självkritik what so ever, så borde hon ha insett att den här låten inte borde få finnas.
Sedan tar Idol-Måns sig vatten över huvudet. Men då kommer Carola tillbaka och visar var sångskåpet ska stå. Med besked.
Måns, lille. Vad tänkte du på när du gav dig in i en duett med Carola? Som att se Lasse Kronér ställa upp i en 100-metersfinal mot Carl Lewis.


Andra bloggar om: kronprinsessan victoria, carola, idol-måns

Sand i öronen

Det är tufft att bli äldre (och då menar jag inte tufft som i "fräsigt"). En av de jobbiga sakerna är när man inte tycker om ny musik. Jag anser mig vara något över genomsnittet när det kommer till musikintresse, och varje vecka, eller i alla fall månad, kommer det ny, bra musik som jag lägger till iTunes-biblioteket. Det känns skönt att inte totalt ha fastnat i de grupper och de artister man gillade som tonåring.
Men det gäller ju inte all ny musik. En viss sorts tung techno har en speciell inverkan på mig, det är som om den talar till mig. "Stick hem kärringjävel." säger den. "Det här är ändå inte för dig."
Jag hörde den klart och tydligt igår när jag stod i utomhusbaren på Sand i Båstad. Och då slog mig en sak. Generationsväxlingar i musik förmodligen är lika mycket till för att tilltala en ny, ung publik som för att skrämma bort de äldre. Och det fungerade på mig. Jag gick hem.
Till Kvinnaböske.

Ol´dirty Båstad

Eftersom vi som vanligt var sent ute med att fixa boende i Båstad, hamnade vi ungefär sju kilometer utanför "stan". Aningens osäkra på vägen stannade vi till vid en busshållplats där det stod två killar i sextonårsåldern. Precis när jag tryckte ned rutan insåg jag vad det var som höll på att ske. Men eftersom rutan redan var nere fanns det ingen återvändo. Därför fick jag ställa frågan till de två ynglingarna (som visade sig inte vara från trakten): "Hej killar, vet ni hur man kommer till Kvinnaböske?"






Andra bloggar om: båstad, swedish open

Ord som äldre släktingar använder...

...som är tänkta som en komplimang, men som får en att vilja rusa och byta kläder eller whatever:
1. Tjusigt.
2. Fräsigt*.

*Tipstack till Titti.

Staden är invaderad

Jag har borta från stan i en vecka. Idag upptäckte jag att på denna tid har en total invasion hunnit fullborda sig. Jag vet att jag inte är den första som uppmärksammat detta, men jag är i chock. Foppatofflor. På snart sagt varenda fot. I synnerhet på hela familjer, men en käck färg per familjemedlem.
Som Johan sa: "Tänk vilket straff att ha dom vidriga skorna uppkallade efter sig! Hade jag varit lika rik som Foppa hade ingen deal i världen varit god nog för att tvingas höra: Sommaren –07 hade alla svenskar Johan Good-tofflor på sig."
Som vi kommer skratta om några år när vi tittar på bilder från Foppa-Sverige.

Andra bloggar om: foppatoffel, sommarplåga

Eddie Izzards ansiktshår

Bara en grej till – en av mina stora favoriter alla kategorier dök som hastigast upp mitt i Live Earth, Eddie Izzard. En reflektion; är det inte ganska... oväntat att en transvestit anlägger skägg och mustasch? Eller åtminstone opraktiskt?


Andra bloggar om: live earth, eddie izzard

Tittartoppen

Det är snart dags att släppa Live Earth-spåret, men i G-P idag står det att"...mellan 18.15 och 21.00 bänkade sig hela 405 000 framför SVT2 och hela det stjärnspäckade artistuppbådet...". Inte så mycket att skryta med om man ser vad som fick högre tittarsiffror.
"Djurgalen" t ex, ett program som gått mig spårlöst förbi, har mer än dubbelt så många tittare, 860 000 stycken.
"Miss Marple" kanske inte heller känns som en superfräsch kioskvältare, men springer likväl i cirklar runt Live Earth när det kommer till tittarsiffror. 930 000 svenskar tyckte att en deckargåtelösande liten engelsk dam var det bästa man kunde ägna sig åt en onsdagkväll i juli.
"Ernst på "Sommartorpet" (1 210 000) hetare än Red Hot Chili Peppers" skulle man kunna säga om man jobbade på en kvällstidning och analyserade tittarsiffror.
Och det "stjärnspäckade artistuppbådet" som utgör "Allsång på Skansen" ska vi ju bara inte tala om. Fyra gånger så många tittare som Madonna o co.
Man kan hålla på hur länge som helst, men siffrorna talar hursomhelst ett tydligt språk. Live Earth – ingen hit.

Andra bloggar om: reklam, live earth, tittarsiffror, madonna

Hur tänkte dom?

Sitter just och tittar på Live Earth, och om vi lämnar hela frågan om det odiskutabelt behjärtansvärda syftet därhän, kan jag bara konstatera att jag lider. Eftersom jag är en såpass gammal tant så att jag både kan och vill räkna Live Aid till ett viktigt inslag i min tonårstid, är jag helt på det klara med att det här inte går att jämföra på samma årtusende.
Artisterna och uppträdandena är väl mer eller mindre ok (om man inte jämför med Live Aid), men allt mellanmaterial? Har man två MILJARDER tittare och ett så ädelt syfte borde man kunna städsla de bästa reklamfilmsproducenterna, filmproducenterna, regissörerna, kreatörerna, komiker, you name it, för att göra helt fantastiska små filmer mellan artisterna. Det borde sparka stuss med det mesta, men nu känns det som om dom fick sno ihop något på en kvart och hittade någon lokalredaktion som hade en lucka.
Nyss var det ett inslag från Tyskland där en barnkör sjöng något jolmigt om "this is our earth, we are the future, bla, bla". Typ. Sedan skulle alla stå i en lång kö för att säga något, har ingen aning om vad, på sitt språk, kinesiska, holländska och vad det nu var för språk. Hälften av dom glömde vad dom skulle säga eller började fnissa generat. För att ge det hela den rätta ungdomliga touchen avslutades det hela med några tafflig break dance-moves. VEM är intresserad av att titta på det och VEM blir berörd? Jag har varit på många av mina barns cabareter och skolavslutningar som har haft högre kvalitet på både underhållningsvärde och sånginsater. Hur tänkte dom egentligen? Man undrar. Hoppas det blir bättre framåt natten.

live earth

Nätverksfrossa

Alla som är jättehaja på webb, IT och sånt behöver inte läsa det här, för då kommer ni att tänka: "Åh, så gammalt! Ta upp nätverk och vara exalterad över det NU!"
Men det är just vad jag är. Innan jag fick inbjudan om att vara med i Facebook och Linkedin hade jag ingen aning om att de existerade. Men nu har nätverksvärlden öppnats för mig.
I Facebook är allt mer på skoj, man kan skicka gratis presenter, typ en bild på en flodhäst, och gå med i grupper som "civic rebellion aganist shitty weather" utöver den vanliga sociala kommunikationen.
I Linkedin är det mer business och man spänner sina corporatemuskler och berättar om alla prestigefulla jobb man haft och samlar på kontakter. Som Robert så insiktsfullt uttryckte det: "Det är lite som att samla på hockeybilder".
Linkedin har över 10 miljoner medlemmar och varje månad addas
130 000 nya.
Mitt inträde i Linkedin in är ett exempel på hur bra det faktiskt fungerar. Jag fick en inbjudan av Santiago från Santiago i Chile. När registrerat mig och skrivit in att min arbetsplats är GOSS så påtalar nätverket att det finns någon annan som också har jobbat på GOSS. Martin P i London. Vi blir nätverkskompisar, jag kollar igenom hans kontaktlista, hittar andra gemensamma bekanta, skickar förfrågan till dem och så vidare. Mycket roligare än hockeybilder, om ni frågar mig.


Andra bloggar om: reklam, nätverk, linkedin, facebook

Otippade försäljningschefer

Kommer ni ihåg Michael Jackson, som jag skrivit om tidigare? Han som var försäljningschef på Land Rover och som blev ett internskämt under juryveckan? Igår addade vår juryordförande Rory mig på ett nätverk som heter "Linkedin". Och gissa vem jag hittar när jag tittar igenom Rorys kontakter?
Som jobbar som "Head of sales at SoGo Plays"?
Barry White.
Nästa gång jag kommer till jobbet kommer väl Cher sitta i konferensrummet.
Eller Kee Marcello.

Andra bloggar om: reklam, michael jackson, barry white, kee marcello

Cannes – en huvudsak.

Eller vad den här bloggen (brukade) handla om.

Gunnar, Cameron och Lucy.

Andra svenska jurymedlemmar.

Monica Born (Åkestam Holst) på juryparty.


Jacob Nelson (F&B) blir intervjuad av Ola Hellblom på DI.


Andra bloggar om: åkestam holst, monica born, reklam, forsman & bodenfors, jacob nelson, dagens industri, reklamtävling, jury