Idag är det två veckor sedan jag tryckte ned locket på min fem kilo för tunga resväska och satte min väckarklocka på 4 någonting. Det är två veckor och en dag sedan jag spontantackade Gud (eller om det var Pia Grahn Brikell) för att jag fått en sådan enastående chans att vara med om något som jag aldrig ens vågat drömma om.
Jag vet inte varför det känns så trögt att få till en vettig summering, det kanske är för att jag tycker det är smådeppigt att det redan är över. Gud (eller PGB) vet när något sådant kommer hända igen.
Men vad jag vet är att jag har fått glutta lite i facit, upplevt hur en jury resonerar, vad som är viktigt i Directklassen, vad som gör en bra presentation och tusen andra saker. Egentligen ganska självklara saker, när man tänker efter. Alla i juryn letar efter bra idéer, några är mer by the book och andra är mer för magkänsla. Juryfolk tänker och går igång på mer betydligt mer likartat sätt än vad jag hade trott innan. Oavsett om de är från Olskroken eller Kuala Lumpur. Av mutor såg jag inte röken och om det förekom påtryckningar och taktikröstning från de stora nätverken var det ingenting jag uppfattade i alla fall. Om något bidrag hade en nationell särprägel som gjorde det svårt för alla att förstå försökte man hitta någon landsman som kunde förklara vad det gick ut på. Jag kanske är naiv och blind men det var så jag upplevde det hela.
Andra bloggar om: Cannes, Lions, reklam
1 kommentar:
I have just visited plopsaland and i can recommend it for EVERYONE. It really rocks.
Was brilliant hanging with you in Cannes and meeting the 2 men in your life. yeeehaww. That Gunnar is one sexy beast!
Skicka en kommentar